Ett liv med skaparglädje

Hon har precis packat ihop en utställning med handarbete som visats på Klarälvskyrkan i Ekshärad. Det blev ett välbesökt arrangemang som Nanny varit initiativtagare till. Tidigare år har det varit kaffekoppar, vävda alster och broderier som ställts ut. I år var det stickade och virkade alster.

– Det är lika roligt alltihop, säger Nanny.

Det där med handarbetet har hon haft med sig hela livet. Det är så naturligt för henne att hon inte ens kan svara på frågan när hon började.

– Jag har försökt att förkovra mig på alla områden, men aldrig gått på några skolor. Kurser har jag gått på, förstås. Vävkurser, porslinsmålning, korgmålning, kurbits... jag vet inte allt vad det är allting, säger Nanny och ler.

Nanny Larsson är uppväxt och bort fortfarande kvar på Långmon på Västra Tönnet utanför Ekshärad, men att vi träffas just i missionskyrkan är ingen slump – i den har hon varit engagerad i hela sitt liv. Först som elev i söndagsskolan, sedan i juniorskolan och scouterna, och när hon blev äldre som ledare.

Av alla handarbeten som hon har skapat är det just den bonad som hon vävde inför kyrkans invigning 1974 som är hennes favorit. Verket som är flera meter långt föreställer Jesu intåg i Jerusalem, och sitter upphängd framme i kyrksalen.

– Den här bonaden är det jag är mest stolt över, för den finns inte på något mer ställe. Det tycker jag är enastående. Men det är inte många som vet att jag har gjort den.

Vid sidan om kyrkverksamhet och handarbete har cykling varit ett stort intresse genom hela livet. På äldre dagar har dock benen blivit lite stela och knäet börjat göra ont, så nu cyklar hon inte mera.

– Det är nästan 1,5 mil att cykla från där jag bor och till affären och tillbaka. Och det är en tvär backe man ska upp för, det var jobbigt när man hade handlat, men det gick, säger Nanny.

Och den sträckan kunde hon cykla varje dag, i bland flera gånger om dagen. 19 augusti fyller Nanny Larsson 90 år. Men hur hon ska fira sin födelsedag har hon ingen aning om.

– Annicka, hur ska jag fira min nittioårsdag? ropar hon ut till dottern som står och plockar med annat. Annicka svarar att det blir bjudning med släktingar och vänner.

Och Nanny vet i alla fall vad hon önskar sig i present.

– Att jag får vara frisk, så att jag kan träffa mina barn och släktingar. Det är det finaste.