Daniel hjälper fjällrävarna att överleva

Trots att Daniel har full koll på var lyorna finns är inte fjällrävarna helt lätta att komma nära. Det händer att han får sitta och vänta i 30 timmar innan de tittar ut. Då gäller det att ha med sig böcker, kikare och annat som kan få tiden att gå på en plats där mobiltelefoner oftast inte har täckning.

– Jag tillbringar all min lediga tid vid en lya någonstans. Man måste ha sinnesro för att orka – och massor av kaffe, skrattar han.

Fjällrävarna ska fångas, märkas, vägas och mätas. Dessutom tar Daniel DNA-prov på dem för att sedan sammanställa informationen i slutet av sommaren.

Platsen han befinner sig på är Vindelfjällens naturreservat i Lappland. Hit har Daniel kommit tre somrar i rad för att jobba med sommarinventeringen av fjällrävarna. Till vardags pluggar han biologi och det var tack vare en lärare vid Stockholms universitet som han engagerades i fjällrävsprojektet.

– Den första sommaren var jag ute i fält i åtta veckor och bodde i tält medan jag besökte lyorna. Då handlade det mest om att jag ville testa att bära tung packning, befinna mig utanför lederna och uppleva ett äventyr.

De två senaste somrarna har Daniel arbetat för länsstyrelsens räkning på Vindelfjällens naturum i Ammarnäs, som är en slags turistbyrå för naturreservaten i området. Nu ägnar han istället fritiden åt fjällrävarna.

Han säger att deras charm gjorde att han genast fastnade för dem. En kull kan bestå av upp till 18 valpar som stojar och busar.

– Samtidigt är det ett av Sveriges mest sällsynta och utrotningshotade däggdjur. Dödligheten är hög. Upp till 90 procent av valparna uppnår inte ett års ålder. Livet i fjällen är svårt och det är många som kan äta fjällrävsvalpar, exempelvis rödräv, järv och kungsörn. Dessutom svälter många ihjäl sin första vinter eller förolyckas på annat sätt.

En av de största hotbilderna är annars bristen på fjällämlar. Dessa gnagare är fjällrävarnas främsta föda och de kan inte föröka sig utan dem. Eftersom det bara är lämmelår var fjärde år utfodrar Daniel och hans kollegor fjällrävarna med hundfoder för att öka vuxen- överlevnaden där emellan. Det, tillsammans med avskjutning av rödrävar som dödar fjällrävarna och tar över deras lyor, har gett bra resultat.

– År 2000 såg det ganska illa ut. Men förra året var det rekordår med 68 kullar – så bra har det inte sett ut sedan 70-talet. I år är det inget lämmelår, därför har det inte fötts några fjällrävskullar alls. Först nästa gång det är lämmelår ser vi bättre hur arbetet har gått, förklarar Daniel.

I höst ska han göra sitt masterarbete på Grimsö viltforskningsstation. Det kommer att handla om andra vilda djur, nämligen beteendeförändringar hos älg när de jagas med jakthund. I framtiden hoppas han kunna jobba åt förvaltningshållet.

Intresset och fascinationen för fjällrävarna är dock inget som försvinner.

– Jag kommer hålla på med fjällrävar på något sätt så länge jag kan. Det är omöjligt att skaka av sig dom – och det vill jag ju inte heller!