Bosses räddning blev att starta eget

Det är tisdag förmiddag och än är det lugnt på Tossebergsklätten. Bosse Andersson tog över som arrendator den 10 juni och sedan dess har de upp till 420 gästerna per dag i det närmaste orsakat kaos på parkeringen. Besökarna är allt från turister och barnfamiljer till konstnärer och mc-åkare som kommit för att njuta av den milsvida utsikten och av räkmackorna som blivit något av ett signum.

Faktum är att jobbet tar så mycket tid att Bosse flyttat in i en husvagn bredvid serveringen.

– Jag har inget emot att jobba alla dagar i veckan. Ligga på soffan är ändå inget för mig. Nu sköter jag mig själv och ser till att andra har det bra. Det är så jag vill ha det!

Han växte upp i Jönköping där föräldrarna drev restaurang och café. Servicebranschen kändes därför alltid självklar. Pappan var dessutom evangelist, något Bosse säger har bidragit till att han själv älskar att prata med människor.

Somrarna tillbringades alltid hos släkten i Värmland. På en Lasse Stefanz-spelning i Munkfors för 23 år sedan träffade han kärleken Margith Stenmark.

– Jag flyttade hit och jobbade i en måleributik men tvingades vara sjukskriven mycket.

Sammanlagt har Bosse opererats fyra gånger för diskbråck och nio gånger för tarmvred. När det var som allra värst blev han beroende av morfin.

– Vägen från att ligga i en sjukhussäng och få smärtlindring till att bli beroende var kort. Jag fick sprutor med mig hem och var riktigt illa ute. Det var ett helvete rent ut sagt. Utan hjälp hade jag nog hamnat på Plattan i Stockholm.

Hjälpen kom i form av en läkare på sjukhuset i Torsby som stöttade honom under en långsam nedtrappning. Även sambon Margith var ett stort stöd.

En annan bidragande faktor till att Bosse lyckades komma ur missbruket blev att han och Margith erbjöds att ta över Uddeholms golfrestaurang 1998.

– Det var det första stora jag drev och det var avgörande att få något att fokusera på. I början hade golfklubben nästan 3 000 medlemmar. När medlemsantalet sjönk kom jag på idén att öppna en take away-butik i Hagfors.

Baguetten blev butikens namn. ”Den överlever max åtta månader”, sa folk. Det var sju år sedan nu.

– De första fyra åren var det bara jag och Margith som jobbade. Vi öppnade sju på morgonen, sju dagar i veckan.

• Hur orkar man det?

– Man träffar kunderna! Sedan åker vi alltid en månad till Turkiet i september/oktober.

Numera har de anställda som sköter Baguetten. Bosse och Margith valde istället att fokusera på Råda-Rasta, som i deras regi utsågs till Värmlands bästa vägkrog. Tyvärr uppstod en konflikt med kommunen som bland annat krävde en tilläggskostnad för toaletterna på rastplatsen.

Efter att kontraktet med Råda-Rasta sagts upp frågade Sunne kommun om paret inte kunde tänka sig att ta över på Tossebergsklätten. De tvekade inte. Förutom att hålla serveringen öppen har Bosse börjat röja för att förbättra utsikten. Han ordnar särskilda mc-dagar, jänkarträffar och musikaftnar, planerar för vandringsleder och barndagar.

– Vi drog igång ganska sent den här säsongen. Nästa år kommer det hända ännu mer. Drömmen är att hålla öppet även på vintern och erbjuda julbord och våfflor. Öppna en kabinbana och kanske göra en häftig bobbana, berättar Bosse lyriskt.

Det är inte bara hemmet i Råda som han inte ser mycket av nu för tiden. Samma sak gäller med sambon. Förutom Tossebergsklätten och Baguetten driver paret nämligen sjukhuscaféet i Hagfors, där Margith jobbar på vardagarna.

– Hon kommer hit på helgerna som tur är. Och nu är det ju inte långt kvar tills vi åker till Turkiet. Den semestern är vi alltid noga med!