Söndag, 23 juli - vecka 29
Debatt

Dags att välja väg för det offentliga

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Alla har vi synpunkter på vården, skolan eller omsorgerna.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Vi tycker utifrån våra egna erfarenheter och ideologier. Bra, så deltar vi i den demokratiska styrningen av landet. Men det blir allt svårare att få grepp om helheten, om den långa utvecklingen.

Det finns starka skäl att ompröva en del reformer inom den offentliga sektorn i Sverige.

Detta är en sammanfattning av en rapport från ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) skriven av den mycket välrenommerade Per Molander. Få personer i Sverige har en sådan erfarenhet av svensk förvaltning och styrning av offentliga sektorn som han. Dessutom är hans text starkt faktabaserad, viktigt i dessa tider av myter och starka lobbyister för diverse särintressen.

Det är befriande att med tunga fakta följa de senaste 20 årens utveckling i Sverige. De slutsatser Per Molander kommer fram till är starkt dokumenterade, utan alla dessa ideologiska övertoner som många samtal om offentliga sektorn förs utifrån i dag.

Det handlar om arbetsfördelningen mellan stat och kommuner. Gränsen mellan offentligt och privat analyseras utan en massa tyckande.

Författaren konstaterar att det är en grundläggande felsyn att det inte spelar någon roll om välfärden sköts offentligt eller privat. Det skiljer sig i två viktiga avseenden, den grundläggande logiken och graden av öppenhet.

I privat verksamhet är det överordnade målet vinstmaximering och ansvaret mot ägarna. Offentliga sektorn har ett annat fokus.

Även om det finns likheter, som krav på effektivitet och service, så har den privata sfären inget eget krav på likabehandling av alla medborgare.

I den offentliga sektorn har öppenheten klara positiva effekter, varje anställd där har lagstadgat meddelarskydd, dvs utan risk kan vem som helst berätta för medierna om den interna verksamheten. Detta skydd saknas i privat verksamhet. Samarbete myndigheter emellan är naturlig i offentliga sektorns utveckling (även om det brister) medan det inom det privata området finns kommersiella intressen som hindrar öppenhet och samarbete. Principen i det privata är kommersiell sekretess medan principen inom det offentliga är öppenhet.

Författaren går igenom den privatiseringsvåg som vi haft i Sverige och västvärlden och refererar till både svensk och internationell forskning. Så här sammanfattar han några nyckelbegrepp:

• De positiva effekterna av ökat utbud och sänkta kostnader uppvägs av ökad budgetbelastning, kvalitetsproblem och en ökad risk för korruption. Exemplet är det så kallade fondtorget inom pensionssystemet som försämrat utfallet för pensionärerna.

• Valfriheten har inneburit ökat utbud och ökat inflytande för brukarna men detta är ojämnt fördelat över befolkningen. Hela vinsten med produktionsökningen stannar hos producenten och är därför ointressant för de offentliga finanserna.

• Den långsiktiga konsekvensen av privatisering är också att intresset att öka vinsten leder till ökad belastning på statens ekonomi.

• Privatiseringen inom skolan har lett till försämrat resultat, ökad spridning av resultaten som beror på ökad sortering av eleverna. Och dessutom en betygsinflation. Dessa negativa effekter beror enligt författaren också på kommunaliseringen av skolan men privatiseringen har förstärkt den negativa utvecklingen. Framförallt sorteringen av elever. Skolan bör förstatligas, ur författarens slutsats.

• Inom hälso- och sjukvården har det ökade utbudet främst skett i de tätbefolkade områdena och en koncentration av mindre vårdkrävande patienter.

• Den totala friheten i assistansersättningen har varit kraftigt kostnadsdrivande.

• Det ökade kravet på dokumentation och noggranna avtal har lett till kraftig ökning av diverse pappersarbete, som personalen fått ägna sig åt i stället för att undervisa och göra sitt jobb.

Per Molander har också en omfattande genomgång av hur en förändring ska kunna ske som behåller de positiva effekterna av privatiseringen men samtidigt stärker verksamheten och ökar insyn och därmed demokratin kring användningen av våra gemensamma pengar,

Det är befriande att läsa en utredning helt avskalad från alla dessa ideologiska övertoner som har funnits i debatten. Mer tro än kunskap om fakta, har lett till konstiga beslut som har haft negativa effekter får oss medborgare.

Utredningen som getts ut i bokform har alla möjligheter att vara grunden i en omprövning hur vi ska ha hand om det offentliga i vårt samhälle. Molander, med väl grundade analyser och slutsatser, visar hur vi kan utveckla offentliga sektorn mot det givna målet att vi vill leva i ett demokratiskt styrt land där välfärden fördelas lika. Det är inte ett återtåg tillbaka till 1970-talet han förordar. Tvärtom. Boken har alla förutsättningar att bli ett starkt underlag för studiecirklar, politiska debatter som kan leda till folkligt förankrade beslut om framtiden.

En uppmaning till alla politiska ledare och förvaltnings­chefer: Läs Rapport 2017:1 från ESO och fundera sedan själv!

Philip Johnsson

Rätta oss
1 / 1

”Inom hälso- och sjukvården har det ökade utbudet främst skett i de tätbefolkade områdena och en koncentration av mindre vårdkrävande patienter”, skriver Philip Johnsson angående rapporten från ESO och uppmanar alla att fundera på vilken väg som är bäst för det offentliga i vårt samhälle. Bilden är från nya Karolinska sjukhuset i Stockholm.

Aktuell artikel (1 av 8)
Dags att välja väg för det offentliga

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!