Underskatta inte nya SD

Bortsett från att detta visar att man aldrig ska stirra sig blind på opinionsmätningar – frågorna som ställts kan vara helt olika vilket givetvis påverkar svaren och antalet tillfrågade kan variera kraftigt - så kan även tolkningarna av resultaten göras på sätt som innebär att budskapen blir olika. Det är klart att SD hellre vill höra att man är tredje största parti än att det fortfarande bara är sju, möjligen åtta, av hundra tillfrågade som kan tänka sig att rösta på dem!

Man ska alltså inte överdriva faran av att SD i någon mätning hamnat så högt att de kan kalla sig Sveriges tredje största parti. Främsta orsaken till placeringen är ju att tre av de borgerliga partierna ligger på exceptionellt låga nivåer.

Kristdemokraterna hamnar även i de senaste mätningarna under fyraprocentsspärren, Centern balanserar på kanten, nu med 4,2 procent, och folkpartiet har trots – eller tack vare? - Jan Björklunds våldsamma aktiviteter på skolområdet inte lyckas komma högre än fem – sex procent.

De tre partierna är antingen uppätna av storebror Moderaterna eller offer för sin egen politik. I Centerpartiets fall är det framför allt det sistnämnda som gäller.

Samtidigt som man inte ska överdriva SD:s framgångar så får man inte heller underskatta dem. Att partiet kom in i riksdagen innebär att de behandlas som andra riksdagspartier. De får uttala sig i alla möjliga frågor och partiledaren Jimmie Åkesson har gjort klart att ”extremister, rasister och rättshaverister ska bort ur partiet” – eller åtminstone lära sig vakta sina tungor. Och så har skett.

Ett exempel märks i kraven på förbättringar av äldreomsorgen. Sådana krav har SD drivit tidigare, men på torgmötena inför förra valet påpekade man alltid att orsaken till att det inte fanns mer pengar till äldreomsorgen var de enorma kostnaderna för invandringspolitiken.

Med andra ord: det är invandrarnas fel att svenska gamlingar har det dåligt. Nu säger man bara att mer pengar måste satsas på äldreomsorg. Klart det låter bättre i mångas öron!

Men rumsrenhet i ord är inte detsamma som förändrade åsikter. SD:s sammanhållande kitt är den negativa synen på invandrare. Så medan kultureliten grälar om på vilken bibliotekshylla Tintin i Kongo ska stå och om inte Lilla hjärtat i Stina Wirséns tecknade film borde ha varit lite mindre svart, äter sig SD in i nya folkgrupper.

Jag tycker debattörernas prioritering är lite märklig.