Ta bort frälsets förmåner

Regeringen motiverar nedläggningen med att myndigheten varit ineffektiv och inte har uppvisat hög kvalitet. Men utrikesdepartementet har fått fortlöpande information om problemen med en undermålig ledning, som skapat konflikter och skrämt bort kompetent personal.

Regeringen har dock undvikit att ställa generaldirektören till svars. Förslagen från personalen om en nystart har förkastats. Brev från Karlstads kommun har avfärdats.

Möjligheterna till utveckling av samarbetet med MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) och Försvarshögskolan har också bemötts med kalla handen.

Personalen får nedläggningsbeslutet i morgon, men för den hårt kritiserade generaldirektören Gunilla Thörnqvist ser framtiden inte särskilt mörk ut. Sedan några månader tillbaka tjänstgör hon på utrikesdepartementet i Stockholm, och därmed erkänner regeringen den djupa förtroendeklyftan mellan henne och personalen.

Thörnqvist behåller lönen på 89 000 kronor och blir en av numera åtta avsatta generaldirektörer i regeringskansliets ”elefantkyrkogård”. Där får hon sällskap av bland andra Tillväxtverkets sparkade chef Christina Lugnet.

Även generaldirektörer har självklar rätt till anställningstrygghet och rimliga uppsägningsavtal. Men om de skiljer sig för mycket från regeringens hårda linje mot ”vanliga” människor som mister jobbet blir det ett farligt glapp. Ett glapp som ökar misstron mot överheten och regeringen.

Det är därför bra att regeringen ser över det generösa regelverket för generaldirektörerna. Det vore ännu bättre om regeringen gjorde någonting åt avgående ministrars och statssekreterares skamligt förmånliga avgångsvillkor.

Sveriges Radios Studio Ett avslöjade i måndags hur två avsatta statssekreterare plockar ut 84 200 kronor i månaden i avgångsvederlag, samtidigt som de har stora inkomster från egna aktiebolag.

Kristdemokraten Dan Eriksson fick lämna statssekreteraruppdraget när Mats Odell sparkades ur regeringen 2010. I dag är Eriksson PR-konsult och egen företagare.

Hans bolag gjorde ifjol en vinst på 900 000 kronor, men han tog inte ut en krona i lön. Han kan därför fortsätta mjölka pengar från skattebetalarna.

På liknande sätt agerar centerpartisten Leif Zetterberg. Han får en halv miljon i styrelsearvoden och driver egen lönsam näringsverksamhet. Ändå plockar han ut hela sin statssekreterarlön och frågan är om han sover gott om nätterna.

De får dessutom behålla jobbskatteavdraget. En ”arbetslös” statssekreterare betalar alltså mindre i skatt än en arbetslös industriarbetare. Det är provocerande och borde ändras snarast. Kryphålet i regelverket borde också täppas till.