Stockholmsfixerad politik

Socialdemokraterna är fortsatt största parti och Moderaternas stödpartier har uppenbara problem. Visserligen lyckades Kristdemokraterna för en gång skull kravla sig över fyraprocentspärren, men då tappade i stället Folkpartiet 1,7 procent av väljarna.

Om det håller i sig blir det allt svårare för taktisk borgerlig stödröstning. Det kan funka om ett parti är utsatt, men om tre ligger nära riksdagsspärren ökar risken att något parti åker ut.

På fredag träffas regeringspartierna på Harpsund för den sedvanliga kräftskivan, och vi får hoppas att de hanterar fakturan på rätt sätt den här gången. Dessförinnan pågår budgetförhandlingar, och en del av innehållet har redan avslöjats.

Fredrik Reinfeldts sommartal i Gustavsberg i helgen innehöll ett klartecken för satsningar på infrastruktur och forskning. Det är som oppositionen har krävt i två år ser nu att äntligen bli verklighet. Det är bra. Bättre sent än aldrig.

Reinfeldts kovändning kring satsningar på tunnelbanan i Stockholm är dock märklig. Håkan Juholt möttes av hård kritik från statsministern när han i fjol lanserade samma sak i sitt enda sommartal som partiledare.

Det är en medveten taktik från Reinfeldt. Han tar helt enkelt populära förslag från Socialdemokraterna och gör till sina egna.

Det gör det svårare för väljarna att se skillnad på partierna, och det är knappast troligt att Stefan Löfven plötsligt skulle säga nej till satsningar på väg, järnväg och forskning.

Det ökar pressen på Socialdemokraterna att forma ännu mer av en egen politik, en politik som tydligt skiljer sig från alliansens. Löfvens tystnad vinner inga val, förr eller senare måste besked lämnas i de svåra frågorna.

Reinfeldts sommartal var Stockholmsfixerat. Det gick säkert hem i Gustavsberg att lova statliga pengar till en utbyggd tunnelbana till Nacka om det byggs 40 000 nya bostäder längs blå linjen.

Visserligen flyttar det in 35 000 människor till Stockholm varje år, men de flesta väljarna finns fortfarande ute i landet. Landsbygdens problem får dock ytterst lite uppmärksamhet av statsministern.

Väljare i Värmland eller Västerbotten har antagligen inte mycket till övers för att ännu mer pengar satsas i den expansiva huvudstaden, när de samtidigt inte blir sedda av statsministern.

Intresset för att genomföra ett rättvist utjämningssystem har till exempel varit obefintligt hos Moderaterna. Det var först när oppositionen gjorde gemensam sak med Centerpartiet och Kristdemokraterna som partiet sa ja i skatteutskottet i juni. Nu återstår att se om den utlovade propositionen läggs i höst, eller om Reinfeldt fortsätter förhala det.