Nytt party i statlig regi

Säpo brukar ju vara hemliga av sig, så de döpte personalfesten till Projekt Åland och avsatte 5,3 miljoner skattekronor till kalaset. Det var mer än 5 000 kronor per anställd.

Det blev en hejdundrande fest i bästa James Bondstil. Bara dekoren kostade 400 000 kronor, artisterna en halv miljon och för dansmusiken stod Nobelfestens husband Ambassadour.

Men alla Säpoanställda kom inte till festen i juni 2011. De tyckte det var slöseri, för samtidigt skulle myndigheten spara pengar. Det försökte Säpo sedan göra genom att felaktigt kräva tillbaka nästan en miljon i moms för festen.

DN:s avslöjande i går är bara ett i raden. Tillväxtverket, Vinnova och Styrelsen för strategisk forskning har tidigare avslöjats slösa skattepengar på vidlyftig representation.

Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket, sa redan salig Gustav Möller. Tage Erlander förklarade att det inte finns något som upprör människor så mycket som om överheten skor sig på deras bekostnad.

Möller och Erlander har givetvis rätt. Det är upprörande att myndigheter och departement slösar skattemedel på dyra fester och lyxkonferenser.

Det blir ännu mer upprörande att de dessutom försöker undvika att betala skatt för sina excesser. Skattefinansierad verksamhet rycker därmed på sikt undan benen för sin egen existens.

Fredrik Reinfeldt hävdar att det avslöjade slöseriet med skattepengar är enstaka fall och inte något systemfel. Det är dags för statsministern att skärpa tonen, om förtroendet för staten och tilliten till dess myndigheter ska bestå.

Generaldirektörer utses av regeringen, som därmed också har ett ansvar för hur myndighetscheferna uppträder. Det ansvaret har inte regeringen tagit, när den ena chefen efter den andra visar sig strunta i lagen om offentlig upphandling och försöker fuska med skatten.

Inga-Britt Ahlenius, stridbar före detta riksrevisor, skrev i DN (17/8) om att återupprätta en ämbetsmannakultur, som tyvärr försvann när staten skulle bli som näringslivet. Men staten är inte ett företag utan en rättsordning, skriver Ahlenius helt riktigt.

Med det följer vissa värderingar om ansvar, rättsäkerhet, likvärdighet och sparsamhet.

Möllers och Erlanders ord bör därför ringa i varje offentliganställds chefs huvud när beslut ska tas. De agerar i slutändan alla på uppdrag av medborgarna.

Grundregeln är mycket enkel: Allt som görs med skattemedel ska kunna försvaras i offentlighetens ljus. Den insikten verkar dessvärre inte gälla överallt i dagens myndighets-Sverige.