När Breivik var muslim

Efter terrorattentatet den 22 juli skrev Kent Ekeroth (SD) på Twitter: ”Någon som vågar gissa vem det var som låg bakom?”, ”Jag kommer inte kalla er för islamofober.” Också Henrik Bros i DN och terroristexperten Magnus Ranstorp var snabba med att peka ut terroristen som en muslim.

Samtidigt i Norge var många muslimer oroliga. En kvinna som bar slöja blev påhoppad av en person som undrade vad hon och hennes folk nu hade ställt till med. Oroliga föräldrar åkte och hämtade sina barn tidigare från skolan eftersom de var rädda att barnen skulle få skulden för terrorn. Taxichauffören Abedilag Sebrani säger till SR att det hade blivit ett helvete om terroristen varit muslim. Då hade han inte velat bo kvar i Norge. Snart visade det sig att terroristen var hans granne, en vit man som hette Anders.

Tonläget ändrades snabbt. Nu beskrevs gärningsmannen inte längre som terrorist. Fredrik Reinfeldt talade om Breivik som en ensam galning. Jimmie Åkesson ansåg att det var fel att göra politik av detta politiska attentat. Detta trots att hans egen sekreterare vid självmordsattacken i Stockholm 2010 skrev: ”Är det nu man får säga vad var det jag sa?” Och framförallt, Norges muslimer kunde pusta ut, de skulle inte kollektivt skuldbeläggas för terrordåden.

Var kommer islamofobin i våra samhällen ifrån? Den 11 september 2001 gjordes till starten på kriget mot terrorismen. Sedan dess har vi matats med budskapet att muslimer är farliga. I medias rapportering från muslimska demonstrationer användes ofta bilder på samma unga, arga man med mycket skägg. Detta för att sprida bilden av muslimer som aggressiva och farliga. Sedan bloggar avslöjade media med detta har fenomenet kallats Islamic Rage Boy.

Också i Norge har media spridit islamofobi. Sigurd Allern, professor i journalistik med lång erfarenhet av norskt debattklimat, menar att det var när norsk media började tala om invandringen och muslimer kopplat till kriminalitet som de frågorna kom upp på dagordningen. Det var först därefter som Fremskrittspartiet växte sig starka.

Men efter den 22 juli skedde ett trendbrott. Enligt Thomas Hylland Eriksson, professor i socialantropologi vid Oslo universitet, vidgades barriärerna för det som är vi i det norska samhället så att också muslimer inkluderades.

Tyvärr var det bara tillfälligt. Nyligen kallades alla invandrare för en ekonomisk förlust av norskt näringslivs före detta ordförande. Borgerliga tidningar har börjat beklaga sig över att det blivit svårare att kritisera islam. Och taxichauffören Abedilag märker, tillsammans med många andra muslimer, att hatet ökar igen.

Det bästa sättet att hedra dem som blev mördade den 22 juli 2011 är att stå upp för det som Breivik hatade: jämlikhet, tolerans och mångkultur. Den första utmaningen för det Norge blir att krossa islamofobin och rasismen.