Lööf fortsätter högerut

Andersson är mest känd för att vara den drivande kraften bakom ungdomsförbundets kampanj Fuck facket 4-ever. Iförd grön clownnäsa hånade han alla organiserade arbetare. Budskapet i kampanjen var att arbetsmarknaden var ett skämt och att allt var fackets och lagstiftningens fel.

Lööfs chefsrekrytering tyder på att hon fortsätter på den nyliberala vägen längst till höger i alliansen. Om det kommer att vända Centerpartiets kraftiga kräftgång i opinionen är skrivet i stjärnorna. Partiets öde är också högst osäkert.

Världens rikaste parti med 1,5 miljarder kronor på banken har tappat mer än 200 väljare varje dag sedan Annie Lööf ersatte Maud Olofsson för ett år sedan. Hon blev inte den frälsare som 23 av 24 partidistrikt hoppades på.

I intervjuerna på ettårsdagen visar hon dock inga tecken på svaghet. Hon ångrar ingenting av det hon gjort. Hon ska nu börja bygga grunden och utveckla en tydlig reformagenda.

Annie Lööf är en levande floskelmaskin. Replikerna känns inlärda, utan botten och övertygelse. Det ständiga leendet förstärker bilden av en människa som inte riktigt vet vad hon talar om.

– Jag drivs av övertygelsen att allting är möjligt, säger hon allt medan opinionssiffrorna stadigt dalar. Hon har målet att Centerpartiet ska nå 20 procent av väljarna år 2022. I den senaste mätningen landade partiet på 3,3 procent, den sämsta noteringen någonsin.

Under Thorbjörn Fälldins tid hade partiet över 24 procent av väljarkåren med sig och de visste var de hade centern. Det var stadigt förankrat i landsbygden och i kärnkraftsmotståndet.

I dag flörtar partiet med folket vid Stureplan och har gett upp om kärnkraften. Borgerliga väljare litar mer på Moderaterna i klimatfrågan.

Väljarbasen är borta, och de få som är kvar är vilsna. Vilken väg väljer Annie Lööf?

Hon gav ett tydligt svar härom dagen. Annie Lööf är beredd att köra över partiets egna kommunpolitiker och tvinga dem att släppa in privat äldreomsorg, även om de inte vill.

I dag har omkring 150 av landets 290 kommuner infört valfrihet inom hemtjänsten, men bara ett fåtal har gjort det möjligt att välja äldreboende.

Nu vill Lööf införa ”obligatorisk valfrihet” och det är en märklig form av valfrihet. Hon sätter alltså privata aktörers möjligheter att kapa åt sig nya äldreboenden före det kommunala självstyret.

Nyliberal ideologi slår ut en tidigare värnad lokal demokrati. Så ser Annie Lööfs vägval ut och det kan knappast sluta lyckligt.