Lär av misstagen i Oslo

Kommissionen kommer med svidande kritik mot säkerheten i regeringskvarteret. Det fanns ett gammalt beslut om att förbjuda biltrafik vid regeringsbyggnaderna, men det blev aldrig verkställt. Därför kunde Anders Behring Breivik parkera skåpbilen och spränga den gigantiska bomben.

Ännu hårdare kritik får polisen. Det fanns ett signalement på Breivik och ett registreringsnummer på den bil han använde för färden till Utøya, men det blev liggande i kommunikationscentralen. Några vägspärrar upprättades inte och något rikslarm gick inte ut.

Den befintliga handlingsplanen för terrorbrott aktiverades inte. Ingen vågade trycka på den allra största knappen.

Flera felaktiga beslut försenade polisinsatsen på Utøya. Hur många liv som kunde ha räddats om de kommit dit snabbare får vi aldrig veta.

Det är svårt att planera för det osannolika och otänkbara. Fråga FBI och CIA som trots miljardbudgetar och världens största säkerhetstjänst togs på sängen av al Qaida 11 september 2001.

Sverige har också upplevt flera trauman. Den misslyckade jakten på Olof Palmes mördare är ett exempel, hanteringen av tsunamin i december 2004 ett annat. Av senare datum är handfallenheten i regeringskansliet efter självmordsbombaren på Drottninggatan i Stockholm i julruschen 2010.

Övningar i kris- och katastrofberedskap blir aldrig något annat än övningar. Verkligheten bjuder ofta på brutala och helt oväntade överraskningar.

Det betyder dock inte att krisplaner och övningar är överflödiga. De ska skrivas och hållas, men det kräver ständiga uppdateringar. Annars kan de som terrorbrottsplanen i Oslo bli hyllvärmare som inte kommer till användning när de behövs som mest.

De 77 dödsoffren från Oslo och Utøya får inte livet tillbaka, men de anhöriga har ändå fått svar på ett antal frågor. Förhoppningsvis drar både norsk och svensk polis och säkerhetstjänst rätt lärdomar och slutsatser av 22 juli-kommissionens uppriktiga och viktiga rapport.

Att kräva Jens Stoltenbergs avgång är att gå för långt. Han tog på sig det yttersta ansvaret i går, men inget blir bättre av att han tar på sig rollen som syndabock.

Statsministern gjorde verkligen vad som krävdes de fasansfulla dygnen förra sommaren. Han lyckades hålla ihop landet och ledningen, trots inkompetens och en rad misstag på lägre nivåer. Han ska därför ha beröm, tillsammans med en sjukvårdsapparat som också klarade det fruktansvärda provet.