Ideologisk vitaminspruta

De tycker hittillsvarande förändring varit alltför ytlig och kortsiktig inriktad.

De saknar en analys av de djupgående samhällsförändringar som äger rum och av hur socialdemokratin ska knyta an sina grundläggande värderingar till dem.

Arbetet med ett nytt partiprogram till kongressen nästa år borde bara vara första steget i en process för att ta ut färdriktningen, inte det sista, menar de.

Det gäller att förstå strukturomvandlingens samhällsförändrande kraft.

Hur ska vi hantera den digitala revolutionen, kunskapsekonomin, en allt mer globaliserad produktion och samtidigt undvika en polarisering av samhället?

Nilsson/Nyström menar att det inte räcker med förslag på enstaka områden. Det behövs en sammanhållen idé, ett ”institutionellt ramverk”, som stöder utvecklingen mot ett mer jämlikt och rättvist samhälle.

En ny socialdemokratisk välfärdsmodell borde mer handla om sociala investeringar för att sätta människor i stånd att möta utmaningarna i det globaliserade kunskapssamhället än om traditionell fördelningspolitik.

Nilsson/Nyström talar om en ” pragmatisk social ingenjörskonst som förenar sakkunskap med reformistisk fantasi”.

Huvudtanken är att öka rörligheten i samhället. Det ska vara möjligt för alla att nå alla positioner. Därmed minskar också behovet av reparerande omfördelning.

Första åren i en människas liv är grundläggande. Därför fäster Nilsson/Nyström stor vikt vid att alla barn får del av förskolans pedagogik och att resurserna fördelas efter behov.

Några andra idéer:

• Allmän inkomstbortfallsförsäkring (en sammanslagning av sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring).

• Enhetlig kommunbidragsskatt så att likvärdig samhällsservice kan erbjudas över hela landet.

• Arbetsanpassningsgrupper, där fack, arbetsgivare och samhällsföreträdare samarbetar för att slussa människor tillbaka till arbetsmarknaden. Resurser som samhället ändå lägger på att försörja personer utanför arbetsmarknaden ska kunna användas på ett friare sätt.

Boken innehåller väldigt mycket mer. Och det är i sig ett problem.

- Ni ska inte tro att ni slipper läsa den bara för att ni tar del av dessa rader, skriver Anders Nilsson i en artikel om boken.

Jag skulle gärna se att många ändå slapp.

Missförstå mig rätt. ”Jämlikhetsnormen” är en idérik bok som öppnar en rad nya perspektiv. Men det är en bok som kräver mycket av sin läsare. I och för sig intressanta filosofiska utflykter är obehövliga för bokens huvudlinje.

Varför inte ge ut ”Jämlikhetsnormen” i en populärversion på 50-75 sidor? Det vore en vitamininjektion i socialdemokratins interna debatt.