Herrskap och tjänstefolk

Men det är mest en läpparnas bekännelse. I praktisk handling har regeringen radikalt ändrat maktbalansen på svensk arbetsmarknad, till direktörernas och arbetsgivarnas fördel.

De dramatiska höjningarna av medlemsavgiften till a-kassan skrämde bort 500 000 löntagare. Att de gjorde det dyrare att vara med i facket har bidragit till att LO har tappat 250 000 medlemmar på fyra år.

Det mesta av det som sägs från alliansen om arbetsrätten är inte sant. Det är ovanligt billigt och enkelt att säga upp personal i Sverige. Uppsägningstiderna är relativt korta och arbetsbrist är alltid saklig grund för att säga upp personal.

Uppluckrade regler skulle skapa fler jobb för ungdomar, hävdar Centerpartiet och vill ersätta kollektivavtalen med individuella avtal. Men varannan ungdom har redan en tidsbegränsad och osäker anställning.

Det ska bli ännu mer osäkerhet om alliansen får fortsätta styra. Provanställningarna vill de förlänga till ett år, trots att den anställde under prövotiden kan bli uppsagd när som helst utan saklig grund.

Nu vill regeringen dessutom införa 18 månaders lärlingsprovanställningar, med samma osäkra villkor. Regeringen vill skapa ett träsk av otrygga anställningsformer, som LO:s avtalssekreterare Per Bardh passande beskrev utspelet i förra veckan.

Den svenska arbetskraften är redan mycket rörlig. Var fjärde anställd byter jobb under ett år. Rörligheten underlättas med trygga anställningsformer och rimliga ersättningsnivåer för den som hamnar i arbetslöshet.

A-kassan har inte bara blivit dyrare och sämre. Det är dessutom allt fler som är kraftigt underförsäkrade. Taket i a-kassan har inte höjts sedan 2002, och under tiden har löner och priser stigit kraftigt. Tre av fyra arbetslösa får därför inte ut 80 procent av lönen utan betydligt mindre.

Även här halkar Sverige efter. I OECD:s statistik har arbetslösa bättre ersättningsvillkor i 20 länder. Folkpartiet har länge krävt en höjning av taket, och Centerpartiets partisekreterare Anders Flanking föreslog det så sent som i juli.

Men i valmanifestet finns inga sådana löften med, de små har som vanligt fått svika sina löften och vika sig för Reinfeldt och Borg. Pengarna ska i stället gå till nya skattesänkningar för dem som redan har jobb. Det skapar inte fler arbetstillfällen och underlättar inte heller för den som är arbetslös. Det har bara resulterat i att arbetslösa blir fattigare.

Under högeralliansens tid har dessutom a-kasseavgifterna gjorts mer ”försäkringsmässiga”. Det betyder att en hotellstäderska betalar 405 kronor i månaden i avgift medan en civilingenjör endast betalar 90 kronor. Det är helt rimligt enligt FP-ledaren Jan Björklund:

”Man ska inte driva upp lönerna så mycket i sin bransch att branschen inte tål det och då innebär det att då får man vara med och betala lite extra i avgift om man har hög arbetslöshet, det är idén med det här systemet”, förklarade han i en radiointervju på försommaren.

Det är ett avslöjande uttalande om att herrskap och tjänstefolk är alliansens modell. De borgerliga vill skapa en låglönemarknad för okvalificerade servicejobb, där systemet i sig tvingar fram sänkta löner.

Det kan bli ännu värre om förslaget om en obligatorisk statlig a-kassa blir verklighet och om den redan dåliga anställningstryggheten urholkas ännu mer.

Det krävs en rödgrön valseger för att stoppa den utvecklingen och rädda den svenska modellen.

Den svenska arbetskraften är redan mycket rörlig. Var fjärde anställd byter jobb under ett år. Rörligheten underlättas med trygga anställningsformer och rimliga ersättningsnivåer för den som hamnar i arbetslöshet.