Fel recept från Björklund

Eleverna ratar de praktiska utbildningarna. Trenden är tydlig i hela landet, med övre Norrbotten som enda undantag.

I SVT:s Rapport (20/8) berättade rektor Mikael Larsson i Flen att kommunen har tvingats lägga ner det yrkestekniska programmet. Trots att alla som har gått där har fått jobb och trots att kommunen marknadsfört programmet hårt.

En företagare på orten vittnar om han får svårt att hålla produktionen uppe om trenden fortsätter.

Mikael Larsson tror att utbildningsminister Jan Björklunds förändring i fjol har påverkat intresset. Då gjordes gymnasieskolan om och yrkesprogrammen gav inte längre behörighet till högskolestudier.

Eleverna och deras föräldrar är klokare än Jan Björklund. De vill inte stänga dörren till högskolan redan som 15-åringar.

Utbildningsministern ser dock inga problem. Han talar om en succé för den nya gymnasieskolan och det är helt i linje med hans tidigare inställning.

Han bestämmer hur saker och ting förhåller sig utan att ta hänsyn till verkligheten. Det är ingen lämplig attityd för ett statsråd som har ansvar för landets utbildning och framtida kompetens.

En sak erkänner Jan Björklund dock. Han är orolig över det låga intresset för vårdutbildningarna. Som lösning föreslår han en utredning som ska undersöka om det är möjligt att inrätta en undersköterskeexamen och se över om den kan ge behörighet till sjuksköterskeutbildning på högskolenivå.

Det senare har han själv just plockat bort och olika former av examen för undersköterskor finns redan. Åtgärderna är dessutom alldeles för klena.

Det svaga intresset för de gymnasiala vårdutbildningarna är ett mycket stort samhällsproblem. SCB räknar med att det kommer att saknas 130 000 undersköterskor och vårdbiträden år 2020.

I egoismens tidevarv är Blondin-Bella en större förebild för ungdomar än Florence Nightingale. Privata skolor satsar därför hellre på stylistprogram än vårdutbildningar.

Och vad gör politiker i kommuner, landsting, riksdag och regering för att höja den låga statusen för de viktiga människovårdande jobben? Inte tillräckligt mycket.

Jobben är tunga och slitsamma. Väldigt få orkar jobba fram till 65 år. Lönen är låg och schemana dåliga med delade turer.

Ska utbildningarna bli tillräckligt attraktiva krävs med andra ord radikala åtgärder för att höja lönerna och förbättra arbetsvillkoren. Det kommer att kosta en del, men vad är alternativet?

I egoismens tidevarv borde därför Jan Björklund ta sig en egen funderare. Vem ska ta hand om honom om 30 år när han själv börjar bli skröplig?