EU skriver ut fel medicin

Det är en mycket förenklad syn på krisens orsaker och dessvärre inte heller den rätta lösningen. Deras inställning är ett försvar för den egna politiken, som i Merkels fall till och med både har skapat och förstärkt krisen.

Det finns möjligen en poäng i att peka finger åt Grekland, med landets urusla skattemoral och utbredda korruption. Men i fallet Spanien är det fel.

Spanien hade ett överskott i de offentliga finanserna före finanskrisen 2008. Statsskulden som del av BNP var hälften så stor som Tyskland, och när tyskarna medvetet bröt mot stabilitetspaktens regler fortsatte spanjorerna att betala av på statsskulden.

Under tiden lånade tyska banker gladeligen ut pengar till spanska fastighetsköp till låga och dopade räntor satta i Frankfurt. Det skapade en fastighetsbubbla som sprack med dunder och brak.

För att rädda bankerna tvingades den spanska regeringen till hårda sparpaket. Men sparpaketen gav ingen kraft till ekonomin, den sjönk i stället som en sten. I dag har Spanien en arbetslöshet på nästan 25 procent och en mycket låg efterfrågan.

Men EU fortsätter att skriva ut mer av den beska medicinen. För att ge nödlån till Spanien krävs ännu hårdare tag. I veckan presenterade premiärminister Mariano Rajoy ett nytt sparpaket som på två år ska spara ytterligare 65 miljarder euro, över 550 miljarder kronor.

Flygplatser, järnvägar och hamnar ska säljas till privata aktörer. Momsen ska höjas och ersättningen till arbetslösa ska sänkas. Hur det ska få fart på hjulen är obegripligt. Spanien kommer att sjunka ännu djupare ner i depression.

Det är dock inte EU-kommissionen som först och främst styr utvecklingen. Det gör finansmarknadens långivare, som sätter räntor på statsobligationer efter risk. Det betyder att Tyskland och Sverige får låna till mycket låg ränta, allt medan Grekland och Spanien får betala smärtsamt mycket för nya lån.

Nobelpristagaren Paul Krugman kräver i ett manifest för ekonomisk sans att Europas ledare byter politik. Fortsatt åtstramningar är inte lösningen.

Krugman liknar det vid medeltidens åderlåtning. När ingen medicin fungerade tömdes patienten på blod. Nu töms Grekland och Spanien på blod, allt medan tyska och franska banker ständigt får nya transfusioner. Bankerna ska räddas till vilket pris som helst, och det är folken som får betala.

Åderlåtningen slutade ofta med att patienten dog. Utfallet kan bli det samma för en felaktigt konstruerad valutaunion, vars brister blir allt mer uppenbara.