En skandalös passivitet

Eller det är ovanligt dyster läsning, eftersom det är svårare än någonsin att hitta en studentbostad. Bara tre av 30 högskole- och universitetsstäder lever upp till SFS:s bostadsgaranti. Karlstad klara det för alla som flyttar hit och det är klart godkänt.

Allra värst är det i storstäderna och de gamla universitetsstäderna Uppsala och Lund. I Göteborg ska 60 000 studenter samsas om 9 500 studentlägenheter.

I Lund är kötiden minst ett halvår och i Stockholm saknar 9 000 studenter någonstans att bo.

Det tar fem år att få en studentlägenhet genom Stockholms kommunala bostadsförmedling. Lagom till studierna är avklarade kan alltså studenten räkna med att få bostad den vägen.

Det blir som på bostadsmarknaden i stort. Den som har mycket pengar och bra kontakter klarar sig. Alla andra får förlita sig på uthållighet, tur, andrahandsmarknaden eller att flytta runt bland kompisar.

Bostadsbristen bland studenter är ingen nyhet. Problemet är väl känt sedan många år, men viljan att göra något åt det är alldeles för svag.

Det byggdes ynka 150 studentbostäder i hela landet i fjol. Bara i Stockholm behövs 7 000, enligt SFS.

Moderaterna i huvudstaden lovade i valrörelsen 2010 att bygga 3 100 studentbostäder fram till 2015. Finansborgarrådet Sten Nordin spetsade löftet och höjde antalet lägenheter till 4 400 så sent som i höstas.

Men löftet visade sig vara ett luftslott. Halvvägs in i mandatperioden har bara 86 studentbostäder byggts. Det motsvarar två procent av de utlovade lägenheterna och med den takten kommer det att ta drygt 100 år att nå målet.

För att lösa problemet krävs ett bra samarbete mellan studentkår, bostadsbolag och kommun. Plus att staten på olika sätt stöttar byggandet av nya bostäder.

Men regeringen har inte gjort något för att förbättra läget. Bostadsminister Stefan Attefall (KD) talar om att förenkla regelverket, men några konkreta förslag finns inte.

Unga människors drömmar om bildning och kunskap går inte i uppfyllelse. I stället hamnar de i en mardrömslik jakt på bostad.

Hur bra blir studieresultatet om så mycket kraft måste ägnas åt att leta efter en plats att sova på nästa vecka? En del ger upp och tackar nej till studieplatsen.

Kommunerna tar inte sitt ansvar och regeringens passivitet är skandalös, men inte särskilt förvånande. Den har under sex år prioriterat att ösa förmåner över villaägare och bostadsrättsinnehavare.

Hyresrätten i allmänhet och studentbostäder i synnerhet är ständigt satta på undantag.