Den slutliga striden?

Förtroendet är högt även utanför partikretsen, och borgerliga kommentatorer befarar att Fredrik Reinfeldt kan få sig en rejäl match om jobbpolitiken. Det vore mycket önskvärt.

Det ser ut att bli en riktig nytändning på vänsterkanten. En nyvald Jonas Sjöstedt i Vänsterpartiet har fått en mycket bra start. Han inger förtroende och skrämmer inte bort väljare som hans företrädare gjorde. Opinionssiffrorna stiger stadigt för Vänsterpartiet.

Miljöpartiet med nya språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson vinner allt fler sympatisörer i storstäderna. Löfven kan locka tillbaka S-väljare som flytt till Moderaterna och Sverigedemokraterna.

Dessutom är Moderaterna i färd med att kväva sina stödpartier. Det minsta av dem håller på att sprängas av inre motsättningar. I dag ska Kristdemokraterna välja antingen Göran Hägglund eller utmanaren Mats Odell till partiledare vid ett extra riksting i Västerås.

Kristdemokraternas kris är på sätt och vis djupare än Socialdemokraternas. Den farliga dansen på fyraprocentgränsen har förvärrat läget. Partiet har tappat kontrollen och två falanger har ägnat sig åt obehagligt krypskytte, långt från kristna grundvärderingar.

Göran Hägglunds åtta år som partiledare har inte varit framgångsrika. Väljarstödet har halverats och nu ligger KD stadigt runt tre otillräckliga procent.

På valaffischerna 2010 talade Hägglund om ett mänskligare Sverige, men i praktiken har han bidragit till att öka klyftorna och försämra för de svaga och utsatta i samhället. Ord och handling har inte gått hand i hand. I fråga efter fråga har partiet mest agerat dörrmatta för Reinfeldt och Borg.

Odell talar å sin sida om att ruska om partiet och stärka varumärket. Som exempel nämnde han i gårdagens Ekointervju en satsning på rättssäkerheten. Men hans bild av verkligheten är inte sann.

Han förklarade att äldre inte vågar gå ut och att unga tjejer våldtas på löpande band. Den sortens grova generaliseringar brukar höra hemma i Sverigedemokraterna och är ett tydligt exempel på desperationen inom KD.

Partiets nestor Alf Svensson har vädjat om att käbblet ska ta slut och att försoning ska ta vid. Det är inte mycket mer än en from förhoppning.

Oavsett vem som väljs i dag har striden orsakat djupa och svårläkta spår. Det troliga är att Odell förlorar, och frågan är om läkningen kan fungera. En fortsatt splittring och eventuell utrensning kan enbart gynna den rödgröna sidan.

Även med Göran Hägglund kvar vid rodret ser det mörkt ut för KD. Inte mycket talar för att han kan återvinna ett förtroende som ständigt sjunker.