Centern har spårat ur

Språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson anklagar i en ny rapport regeringen och Centerpartiet för att föra en passiv och feg klimatpolitik. Med dagens tempo tar det 195 år för Maud Olofsson att nå EU:s klimatmål att minska utsläppen med minst 80 procent, hävdar MP-rören, som menar att Sverige tappar mark.

Nonsens, säger partiledare Maud Olofsson och miljöminister Andreas Carlgren. De skryter med att Sverige är bäst i världen, men Miljöpartiets lista där de jämför de två blocken visar på att de rödgröna vill mer än alliansen. Det gröna hos Centerpartiet flagnar definitivt när deras prioriteringar listas.

Centerpartiet säger nej till att investera 100 nya miljarder kronor i järnvägsnätet. Infrastrukturminister Åsa Torstensson lägger hellre kraft på att avreglera den redan kraftigt avreglerade tågtrafiken.

Trängseln på spåren är stor och kommer att bli ännu värre när den totala avregleringen införs 1 oktober. Sverige blir därmed ett av de mest avreglerade järnvägsländerna i Europa. När Storbritannien går åt andra hållet och låter staten ta tillbaka ansvaret gör det alliansstyrda Sverige tvärtom.

I avregleringens spår har följt en rad konkurser, bland annat för Unionsexpressen mellan Stockholm och Oslo. Överfulla, försenade och inställda tåg är vanligt förekommande på sträckorna där konkurrensen är fri.

En majoritet av remissinstanserna varnade för att fortsätta avregleringen och ville ha mer utredningar. Risken för högre priser och ännu mer kaos avfärdades dock av Torstensson med att det alltid är motstånd mot att göra förändringar.

Centerpartiet sätter varken miljön eller resenärerna främst. Nej, störst hänsyn visas för hugade spekulanter på attraktiva sträckor när privatiseringsivern och ideologin väger tyngst.

Det blir också nej till det rödgröna förslaget om att energieffektivisera slitna hus i miljonprogrammets bostadsområden. Olofsson och Carlgren avfärdar även nya satsningar på kollektivtrafiken.

I stället skryter partiet med den så kallade superbilspremien, riktad till det lilla fåtal som har råd att köpa en svindyr elbil. Premien skulle enligt prognoserna bidra till att sänka de svenska utsläppen med marginella 0,26 promille, en ynka liten droppe i en stor ocean.

Samtidigt säger centern ja till ett motorvägsbygge runt Stockholm för 27 miljarder kronor, som kommer att öka utsläppen kraftigt. Budskapen skär sig och politiken håller inte ihop.

Vi ska jaga utsläppen och inte bilisterna, säger Centerpartiet, men bilismen kan inte fortsätta växa ohämmat utan att utsläppen samtidigt ökar. Några mirakelkurer finns inte.

Därför är det nödvändigt att göra det dyrare att släppa ut koldioxid, till exempel genom höjd bensinskatt och kilometerskatt på lastbilar. Glesbygdens befolkning som är beroende av bilen får kompenseras på något sätt.

Alliansen är splittrad i en annan ödesfråga. Folkpartiet jublar över att den borgerliga regeringen i Tyskland nu öppnar för att förlänga kärnkraftsverkens livslängd. Jan Björklund vill omgående utbilda 1 000 nya kärnkraftsingenjörer och redan nästa mandatperiod påbörja byggandet av tre nya svenska reaktorer.

Centerpartiets ledning har inget att säga om allianskollegans kärnkraftsiver. Olofsson och Carlgren försöker fortfarande framstå som kärnkraftsmotståndare och miljövänner, men vem kan längre lita på det forna gröna partiet?

Den väljare som värnar miljön och på allvar vill stoppa klimatförändringarna gör klokt i att rösta på det rödgröna alternativet.