Blundar för helheten

Till Aktuellt i politiken berättar även Hotell- och restaurangfackets ordförande Ella Niia att hon ännu inte fått en minut med den sittande regeringen, trots att både halveringen av arbetsgivaravgifterna för unga och den sänkta krogmomsen är kostsamma regeringsreformer som i allra högsta grad rör Niias medlemmar.

– När Mats Hulth var vd på SHR (Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare) tillskrev vi gemensamt Maud Olofsson för att få till stånd branschsamtal. Vi fick inte ens ett.

Kanske tror regeringen inte att det skulle bli lika fina pressbilder på ett möte med fackföreträdare som när de reser runt mellan matbutiker och McDonaldsrestauranger.

Facken är i och för sig inte de enda ute i kylan. Näringslivet har av statsministern kallats ”särintresse”. Han vill hellre vilja träffa enskilda arbetstagare och företagare.

Det finns fördelar med det också förstås, men helhetsbilden går förlorad. Gruppers verklighet, önskningar och utsatthet blir onoterade.

Vågar förresten alltid en enskild arbetare konfrontera ministrar på besök med sin verklighet, eller är det idel leenden inför lokalpressens kameror?

I vintras berättade Liv Bäckström, chefredaktör för Kommunals facktidning om hur riksdagens bibliotek från nyårsskiftet sagt upp tidningen. I samma veva sorterade biblioteket bort ytterligare sex facktidningar samt en rad andra tidningar om arbetsmarknad och arbetsmiljö.

”Av Sveriges runt 40 fackliga tidningar i återstår numera bara fem. Löntagarnas verklighet är osynlig i beslutsfattarnas hjärta”, skriver Liv Bäckström samtidigt som hon noterar hur ”partiledare gärna framhåller att de reser land och rike runt och lyssnar på exempelvis lågavlönade vårdbiträden och undersköterskor”.

Deras verklighet – exempelvis de lågavlönade vårdbiträdenas och undersköterskornas – skildras i facktidningarna.

I senaste numret av Kommunalarbetaren beskrivs exempelvis hur hot och våld är vardag för vård- och omsorgspersonalen i kommunerna.

I Dagens arbete uppmärksammas i dagarna en ny undersökning som visar att arbetare inom mansdominerade LO-yrken har sämst chanser av alla att leva tills de blir 80 år.

I snitt kan 71,6 procent räkna med att bli 80 år eller äldre. Bland truckförarna kommer bara hälften få fira sin åttionde födelsedag. Vad beror det på? Vad kan förebygga den usla statistiken?

Allt detta är sånt Sveriges statsminister och 349 förtroendevalda i riksdagen borde veta, borde vilja veta. Allt detta är sånt Sveriges statsminister och 349 förtroendevalda i riksdagen borde vilja göra något åt.