Befria arbetslösa från fas 3

Fyra jobbskatteavdrag har inte skapat tillräckligt många nya jobb. Momssänkningen på krogarna vid nyår kommer inte att göra det heller.

Arbetsmarknadspolitiken har kategoriserat de arbetslösa som andra klassens medborgare. Det som regeringen kallar jobbskatteavdrag kan lika gärna kallas sjuk- eller arbetslöshetsskattetillägg. Det och lägre ersättningar har drivit många in i fattigdom och skam.

Den så kallade jobb- och utvecklingsgarantin är en del i Moderaternas strategi för att skapa en låglönemarknad. Med sämre villkor för arbetslösa tvingas de ta jobb med lägre lön. Vi går mot en amerikansk utveckling med arbetande fattiga – ”working poor”.

En klar majoritet av de arbetslösa har en stark ambition och lust att komma i arbete. Det de behöver är relevant utbildning och ett bra kontaktnät.

Det har de inte fått genom M-regeringens arbetsmarknadspolitiska verktygslåda. Särskilt inte i garantins sista del, den så beryktade fas 3. I går visade nya siffror att sex av tio av de som varit inskrivna i två år är kvar i återvändsgränden .

Bara 16 procent har fått ett jobb, de allra flesta med någon form av lönebidrag. Det är inte godkända siffror. En stor grupp har dessutom gått i pension.

Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) suckar och säger att det är en svår grupp, med många äldre och lågutbildade människor. Det är en förenklad undanflykt.

Två av tre är under 55 år, och var femte har akademisk utbildning. De är värda något bättre än ”pysselsättning” i fas 3.

Åtgärden har skapat en ny bransch, fas 3-företag, som tjänar grova pengar på de arbetslösa. De får 5 000 kronor i månaden per arbetslös, och behöver inte betala ut någon lön.

Från början fick de arbetslösa inte utföra ”riktiga” arbetsuppgifter. Efter hård kritik har Engström öppnat för mer jobbliknande uppgifter och för viss utbildning. Det var inte en dag för tidigt.

Praktikplatser och arbetsmarknadsutbildning för bristyrken vore rätt medicin för de yngre långtidsarbetslösa. För de äldre vore de gamla S-märkta plusjobben att föredra. Det var anställningar med avtalsenliga löner som gav ett människovärde och såg till att viktiga arbetsuppgifter i skola och omsorg blev utförda.

Arbetsförmedlingens chef Angeles Bermudez-Svankvist har talat om att hon vill ge de arbetslösa en ”nära jobbet-upplevelse”. Vore det inte bättre att hon och de styrande politikerna såg till att de fick rätt utbildning och riktiga jobb i stället?

30 000 arbetsföra svenskar är i dag förvisade till fas 3. Ett nyårslöfte borde vara att befria dem därifrån.