Slaget om dansbanorna

Det våras för pardansen. Det dansas i Malung, i Sunne, på Öland, ja i stort sett överallt anordnas det stora dansevenemang på somrarna. I somras slog dansbandsveckan i Malung alla rekord med 48 000 besök och den påstås vara världens största dansevenemang.

Svenskar är ett dansant folk och det har dansats på dansbanor under hela 1900-talet. Det är värt att påminna om när dansbanorna och dansandet var föremål för häftiga angrepp från finkulturellt håll. Angreppen nådde sin höjdpunkt 1941, för 70 år sedan och mitt under brinnande krig. Hitler hade lagt en stor del av Europa under sina fötter. Här hemma utkämpades slaget om dansbanorna.

På den ena sidan den dansanta ungdomen som älskade att dansa till den moderna musiken – swingen och jazzen – och på den andra sidan representanter för ”det lärda och finkulturella Sverige” och som hade tagit på sig ansvaret att fostra det svenska folket. Det var präster, professorer, lärare, läkare, tidningsredaktörer, kultur- och socialarbetare.

De utslungade förbannelser över dansbanorna. Den moderna musiken ansågs vara ett hot mot samhällsordningen. På dansbanorna förråades den svenska ungdomen; där föddes skökan; där skedde rekryteringen till de svenska fängelserna, alkoholistanstalterna och fattigvårdsinrättningarna; där hetsades den svenska ungdomen till sexuella utsvävningar. Ja, det tycks inte ha varit någon måtta på ”dansbaneeländet”.

En som fick klä skott för den moraliska paniken var Alice Babs. Hon var en av dem som här hemma gav swingen ett ansikte. Och det gjorde hon i filmen Swing it Magistern som gick upp på biograferna 1940. Hon var då bara 16 år. Hon älskades av ungdomen som jitterbuggade och dansade kind emot kind med pojken eller flickan i grannbyn.

För det finkulturella Sverige, för de ”lärde”, var hon en farsot och slyna som borde ha smisk på stjärten. Swingmusiken ansågs vara en andlig mul- och klövsjuka och folk uppmanades ta avstånd från Babskulten.

Angreppen på den moderna dansen och de kroppsnära kontakterna på dansbanan hade att göra med rädslan för det sexuella. Preventivmedlen hade släppts fritt 1938 och det ansåg man vara en styggelse.

Den moderna dansen förebådade något nytt. Den gläntade på förlåten till ett nytt, friare och mer upplyst Sverige. När kvinnorna slängdes upp i luften i jitterbuggen och man för ett kort ögonblick kunde skymta ”det onämnbara” var det ett tecken på att synen på det sexuella var stadd i förändring.

Dansbanan var en viktig och central plats för den unga generationen. Där kunde man hålla om varandra, ha en nära kroppskontakt, dansa kind emot kind och uttrycka sina känslor. Dansandet var en fröjd. Och fröjd var glädje, lust, välbehag och varma känslor.

Det som år 1941 var synd och skam har nu 2011 blivit upphöjt till sant och sunt och till kult och vetenskap även om fördomar finns kvar. Läkare skriver ut dans på recept och dans är hälsan själv. Forskare har funnit att vid kroppsnära kontakter utsöndras det lugnande och rogivande hormonet oxytocin som gör oss vänligt sinnade.

Numera generas man inte över att det kan uppstå sexuell attraktion på dansgolvet. På Orrskogen i Malung hinner man inte mer än passera grindarna förrän man ser skylten kondomer 200 m. Tiderna förändrades. Då – 1941 – hoppade många av de ”lärde och bildade” i galen tunna. Och det var inte bara dansbanan, den moderna musiken och Alice Babs som stod i skottgluggen för den moraliska paniken.

Det gjorde också Astrid Lindgren och hennes sagofigur Pippi Långstrump. Och det tar jag upp i nästa krönika som kommer om en månad.

Fotnot 1. Har Du varit ute och dansat någon gång under sommaren 2011? Då är Du varmt välkommen att delta i en undersökning om dans och dansvanor i Sverige som Bengt Starrin ansvarar för. Gå in på länken nedan för mer information och för att komma till frågeformuläret: http://sr.artologik.net/kau/Survey/38

Fotnot 2. Hur det kunde gå till då det dansandes jitterbugg framgår av ett SF reportage från Liseberg (1944). Svårt att säga om speakerrösten förmedlar en positiv eller negativ syn. Gå in på: http://www.kb.se/nyheter/ungdom_jitterbugg.html

Bengt Starrin