Röst på liv och död

Han började fundera över statistiken för mord och självmord i USA. Det fanns stora variationer över tid under hela 1900-talet och kurvorna för mord och självmord följde varandra.

Med helt otvetydig säkerhet fann han att uppgångar och nergångar följde om väljarna valt en republikan eller demokrat som president.

Var det en tillfällighet eller hur kan han förklara detta samband? Mord och självmord ökar när många utsätts för skam och känsla av att vara värdelös till exempel genom att ha avskedats eller utsatts för kränkande behandling när klyftorna i samhället växer.

Republikanerna har konsekvent ökat ojämlikheten när de varit vid makten, partiet representerar de rika. Statens insatser för fattiga och arbetslösa minskar. Men hur har partiet då kunnat få folk med sig i valen? Förklaringen ligger i att partiet har fått med sig de nästan fattiga när de fattigaste har skuldbelagts och förtalats.

Handling talar ett tydligare språk än ord. De rikaste har fått mer och den lägre medelklassen inte fått någon utdelning av sitt röststöd. Däremot ökar mord och självmord när skammen blir för stor och skuldbeläggningen pekar ut en grupp som värdelös.

USA har flest människor i fängelse, mer än de värsta polisstaterna. Krig mot brottslighet har lett till detta enorma frihetsberövande. De som sitter inne får inte rösta och de tillhör nästan konsekvent de lägsta klasserna och att sitta i fängelse är mycket skamfyllt. Dessutom är de enligt vallagarna inte tillåtna att rösta i presidentvalen och i flera delstater även utan rösträtt sen de kommit ut från fängelset.

Det går inte att enkelt jämföra Sverige med USA när det gäller politik och val. Men det är alldeles uppenbart att det finns en parallell. Den moderatledda regeringen har genom jobbskatteavdragen och andra insatser ökat klyftorna i samhället. De sjuka och arbetslösa har skiljts ut från de vanliga människorna som arbetar och gör rätt för sig. Så vitt jag vet finns inga studier i Sverige som pekar på att mord och självmord ökar med högerregering vid makten. Men fakta är att de 100 miljarder kronor som skatterna sänkts med sedan 2006 har främst gått till de rika. Medelklassen, som fått en tusenlapp mer i plånboken genom skattesänkningarna, är lurade när diverse avgifter och försäkringar måste betalas ur egna fickan.

Skam och skuld svider hårt när en person avskedas, får sänkt a-kassa och sjukförsäkring. Hoppet försvinner om bättre tider.

När demokraterna i USA kommer till makten ändras politiken – om än inte alltid kraftfullt och konsekvent. Men hoppet återkommer och mord och självmord minskar.

Mycket starka forskningsbevis från olika håll i världen visar att ökad jämlikhet och minskade klyftor ger lyckligare människor och färre självmord och mord. Ändå kan politiska partier som Moderaterna, Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna få makten i fria val med en politik som ökar ojämlikheten konsekvent.

Tage Erlander, värmlänningen som var svensk statsminister i 23 år, formulerade 1979 sin politiska filosofi så här:

”Människan behöver inte vara en lekboll för anonyma ekonomiska lagar eller tekniska krafter. Hon kan själv forma sin framtid. Men det förutsätter att hon känner den verklighet i vilken hon arbetar och vet vad hon vill.”

Det är detta jag tänker på när jag läst boken Varför några politiker är farligare än andra. Författaren visar att politik spelar roll, på liv och död. En politik som ökar klyftorna i samhället skapar mord, självmord och mänskligt lidande. Vill vi detta? Vem tjänar på ojämlikheten? Och hur kan medelklassen se verkligheten och förstå att dom är lurade att rösta på ökad ojämlikhet?

Philip Johnsson