Kyrkan är en kulturinstitution

Region Värmlands förslag till kulturplan 2013-2015 är nu ute på remiss. Planen skall vara ett styrdokument för regionens fortsatta arbete inom kulturområdet, det vill säga ett mycket betydelsefullt dokument.

”För att kunna blicka framåt och formulera visioner om framtiden måste vi ha kunskap om det förflutna och om dagens verklighet”, står det inledningsvis i förslaget. Efter den insiktsfulla meningen hänvisas det till dokumentet Kulturen i Värmland 2011 som anses utgöra en aktuell samlad bild av kulturen i länet. Det är bland annat utifrån dessa inledande meningar i förslaget till kulturplan som vi anser att det finns skäl att starkt kritisera såväl förslaget till plan som Region Värmlands förståelse av kulturverksamhet i Värmland. Anledningen är att den bild av kulturverksamhet som ges i Kulturen i Värmland 2011, och som därmed är utgångspunkt för planen, är bristfällig, för att inte säga osann. Skriften Kulturen i Värmland 2011 och förslaget till plan förbigår nämligen det mycket omfattande kulturarbete som sker i Svenska kyrkan och andra kristna samfund.

I rapporten Kulturinstitutionerna och det civila samhället (Kulturrådets skriftserie 2012:1) slås det fast att det civila samhället i form av föreningsliv och folkbildning, ideellt arbete och volontärskap spelar en viktig roll i kulturlivet. Gentemot begreppet ”civila samhället” ställs de offentliga kulturinstitutionerna och det professionella kulturutövandet. Vi kan förstå att Svenska kyrkan och andra samfund kan vara svåra att placera in i ett fack.  Svenska kyrkan är både en professionell kulturinstitution med anställda antikvarier, musiker och dramapedagoger och en tydlig del i det civila samhällets förenings- och idealitetsarbete. Men trots svårigheten att definiera Svenska kyrkans plats i kultursverige borde det någonstans i planer och beskrivningar av kulturen bli tydligt hur kyrkan bidrar till kulturlivet.

Hur är det möjligt att Region Värmland i sin beskrivning av kulturverksamheten i Värmland missar en av de största kulturaktörerna? Självklart är Region Värmlands kulturhandläggare inte omedvetna om att Svenska kyrkans församlingar tillsammans är en av regionens största uppdrags- och arbetsgivare för musiker. Enbart Svenska kyrkan i Värmland samlar varje vecka under terminerna över 3 000 körsångare till övning och arrangerar årligen drygt 1 200 konserter och musikgudstjänster som samlar fler än 100 000 deltagare och åhörare. Därutöver firas drygt 100 gudstjänster varje vecka i vilka äldre musik- och psalmkultur samsas med samtida ton- och textspråk. Det blir dessutom snudd på löjeväckande att planen, då den nämner olika institutioner och organisationer som har ansvar för att bevara, använda och tillgängliggöra kulturarv, glömmer Svenska kyrkan. Svenska kyrkans församlingar är troligen tillsammans den institution i Värmland som med både egna ekonomiska och personella resurser samt statliga bidrag satsar mest på att bevara, använda och tillgängliggöra det materiella kulturarvet i regionen, nämligen de kyrkliga kulturmiljöerna, särskilt då kyrkobyggnader och kyrkogårdar. Det finns ytterligare punkter där man rimligen kunde förvänta sig att verklighetsbeskrivningarna av kulturverksamheten i Värmland hade räknat med det arbete som sker i Svenska kyrkans och andra samfunds regi, men exemplen ovan får räcka som illustration.

Det är möjligt att det finns andra lika allvarliga brister i planen och regionens förståelse av kulturverksamhet. Om det är så får andra påtala det i remissvaren. Vi har lyft den brist som vi ser utifrån vår horisont och ser fram emot ett samtal om kultur, kulturplan och verklighetsuppfattning.

Upptäckten att Svenska kyrkans och andra trossamfunds kulturarbete inte ingår i regionens verklighetsbeskrivning av värmländsk kultur gör det svårt att ta uppgiften att lämna remissvar på allvar. I möte och samtal med regionanställda ansvariga, till exempel vid de samråd och grupparbeten som förgått remissversionen av planen, har kyrkans osynliggörande påpekats. Det civila samhället, föreningar och ideella krafter, har en mycket viktig del i byggandet och utvecklandet av kultur. Så står det i förslaget till plan och borde därför också få konsekvenser för prioriteringar och resursfördelning. Om kulturen i hela regionen, också på mindre orter och landsbygd, skall främjas och utvecklas är samverkan mellan olika aktörer av största betydelse. I den samverkan spelar de stora offentliga kulturinstitutionerna, studieförbunden och de lokala aktörerna en viktig roll och behöver på olika sätt få del av kulturmedel. Svenska kyrkans församlingar och engagerade medlemmar som finns i regionens alla delar vill självklart vara en del av kultursamverkan, men en god samverkan möjliggörs först då de olika aktörerna tillerkänns betydelse som kulturarbetare och kulturbärare av dem som fått uppdraget att definiera ”kulturen i Värmland”.

Karlstads stift den 16 augusti 2012.

Esbjörn Hagberg

Biskop

Per Anders Sandgren

Enhetschef