Klyftorna ökar

Sedan alliansen övertog regeringsmakten efter valet 2006 har utbildningsminister Jan Björklund gjort sitt yttersta för att driva utbildningssystemet bakåt. Med nedskärningar i gymnasieskolornas statliga stöd, ett ihärdigt motstånd mot användande av it och införandet av gymnasieprogram som inte ger högskolebehörighet tycks utopin vara en tid när skolan snarare befäste än bekämpande ekonomiska och sociala klyftor bland eleverna.

Höstens budgetproposition fortsätter att driva utvecklingen i samma riktning, bort från tanken om en jämlik skola. Två förslag som har lanserats i budgetprocessen lyser särskilt igenom den dolda agendan; införandet av ettåriga gymnasieprogram samt utvidgningen av rut-avdraget så att detta även omfattar läxläsning.

Det sistnämnda är kanske den borgerliga regeringens tydligaste steg hittills mot en skola där elevers socioekonomiska bakgrund tillåts spela en avgörande roll för deras studieresultat. Resurser som kunde ha använts för att gagna samtliga elever kommer enligt regeringens förslag istället att subventionera privat läxhjälp. Med statens ekonomiska hjälp skall de elever vars föräldrar har råd få hjälp att klara sina läxor, medan övriga får ta skeden i vacker hand.

Lärarnas riksförbund, Lärarförbundet och Skolverket är alla kritiska och menar att förslaget ytterligare kommer att fördjupa kunskapsklyftorna. När Björklund tidigare under sin ämbetsperiod lovade att arbeta för en minskad kunskapssegregation var det uppenbarligen bara tomma ord.

Även införandet av ettåriga gymnasieprogram som lösning på att svagare elever inte klarar av skolan går emot tanken om en jämlik och behovsanpassad skola, men förslaget är också direkt naivt ur ett framtidsperspektiv. Redan i dag flyr eleverna undan de nya praktiska gymnasieprogrammen till följd av att de inte ger behörighet till högre studier. I ett läge där faktum är att morgondagens arbetsmarknad kommer att kräva allt högre kunskaper, såväl praktiska som teoretiska sådana, borde de utbildningspolitiska satsningarna spegla detta.

Att regeringen väljer att gå i motsatt riktning och satsa på mindre kunskap via kortare utbildningar ter sig, milt uttryckt, ogenomtänkt. Dagens höga ungdomsarbetslöshet talar sitt tydliga språk; de lågkvalificerade jobben är få och oavsett vad regeringens intentioner är så kommer ett års gymnasiestudier inte att räcka långt.

Vi i SSU Värmland menar istället att framtiden måste mötas med en mer jämlik skola där alla elever, inte bara de med stark socioekonomisk bakgrund, får möjlighet att nå sin fulla potential och klara av såväl grund- som fullvärdig gymnasieskola. Två nyckelfaktorer för att nå dit är kvalitén på den lärarledda undervisningen och möjligheten till hjälp vid behov.

Därför vill vi bland annat lagstifta om en minsta acceptabel lärartäthet, investera i lärarkårens kompetensutveckling och upprätta ett statligt stöd för att samtliga grund- och gymnasieskolor skall kunna erbjuda läxhjälp minst en dag i veckan. På så sätt kan vi komma åt de verkliga problemen och återigen höja såväl resultat som likvärdighet.

Den borgerliga regeringens satsningar innebär en ökad ojämlikhet som är ovärdig vårt skolväsende – Sveriges ungdomar förtjänar bättre.

David Hakula