Måndag, 24 juli - vecka 30
Debatt

Klimatavtal? Glöm det!

Replik till Mattias Goldmann och Stina Bergström.
Artikeln fortsätter efter annonsen

Vi har nu bevittnat det förhoppningsvis näst sista meningslösa och dyra klimatmötet i FN:s regi. Det återstår ett i Paris om cirka ett år. Där hoppas Goldmann och Bergström att alla jordens länder skall underteckna det klimatavtal som varit stående punkt på dagordningen sedan FN:s årliga klimatmöten började.

Det är mycket mer sannolikt att man i stället måste ge upp försöken att få alla att skriva på. Allt fler inser nämligen att påståenden om kommande klimatproblem är överdrivna och bara ingredienser i ett politiskt spel. Därför spjärnar de emot eller deltar inte i mötena. Resultatet, om något, blir som i Lima ett urvattnat slutdokument.

Med ett undertecknat avtal skulle FN äntligen nå sitt efterlängtade mål att få mer makt och kunna tillämpa en form av global planekonomi med hjälp av en gigantisk klimatfond som huvudsakligen skall finansieras av de västliga demokratierna. Från denna fond kan sedan det FN inte behåller för egen del överföras till U-länder för att kompensera för den ”klimatskuld” U-länderna anser att västvärlden har till dem.

Redan från början (tidigt 80-tal) insåg man att det krävdes någon form av hot för att få västvärlden att acceptera ett klimatavtal. Man pekade på den då pågående globala uppvärmningen och skyllde den på mänskliga utsläpp av koldioxid. Idén byggde på att utsläppen var ungefär proportionella mot ett lands välfärd.

Ju större utsläpp, desto större miljöbov. Därmed kunde utsläppen användas som underlag för beskattning. Det återstod emellertid ett litet problem – att visa den påstått starka kopplingen mellan koldioxid och klimatet.

FN:s klimatpanel IPCC bildades 1988 och har sedan dess försökt skaffa fram underlag för hypotesen att människans utsläpp av koldioxid på sikt kan orsaka stora klimatproblem. Hypotesen har lett till att man infört koldioxidskatter och byggt ut så kallade förnybara energislag som kräver ständiga subventioner, fungerar dåligt och som sämst när de behövs som mest. Dessa så kallade gröna åtgärder har inte haft någon inverkan på klimatet men har varit till stor skada för västs ekonomier.

IPCC har inte kunnat bevisa sin hypotes på ett vetenskapligt godtagbart sätt. De motiverar den i stället med datamodeller vars resultat med tiden avviker allt mer från verkligheten. Världens invånare bryr sig också allt mindre om vad IPCC säger. ”Kampen mot klimatförändringarna” hamnar på sextonde och sista plats när FN undersöker hur individer i olika länder rangordnar viktiga samhällsfrågor.

Det som engagerar är inte oväntat sådant som minskar fattigdomen i världen och förutsätter riklig tillgång på billig energi – alltså precis det som motarbetas av alla som likt Goldmann och Bergström använder IPCC:s konstgjorda argument för att jaga koldioxidutsläpp.

Klimathot baserade på koldioxidutsläpp har framförts i snarlika ordalag i decennier. Hade de haft rätt då, hade vi råkat ut för elände nu. New York borde vara på väg att bli dränkt, Arktis is ha försvunnit, globala uppvärmningen ökat och människan levt under allt knappare förhållanden. Trots att utsläppen hela tiden ökat, har Inget hot blivit verklighet och människan har aldrig haft det så bra som nu trots stor ökning av antalet individer. Goldmann och Bergström blundar för fakta och vill fortsätta den gröna vägen mot sämre samhällsekonomi. Låt oss slippa det!

Lennart Back

Rätta oss
Aktuell artikel (1 av 1)
Klimatavtal? Glöm det!

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!