Ge Sadev förutsättningar för att göra omstart i Karlstad

Regeringen kommer inom kort att besluta om Sadev:s nedläggning baserat på ett tjänstemannaförslag från Utrikesdepartementet (UD). Detta gör man utan analys av vad detta kostar i förlorad tid och kompetens inom ett område vars vikt det råder politisk enighet om. Man har inte heller bedömt vad det skulle kosta samhället att starta en helt ny verksamhet i Stockholm eller annorstädes. Detta är minst sagt anmärkningsvärt.

Det är också märkligt mot bakgrund av att man i närtid förmått entlediga försumliga generaldirektörer för andra myndigheter som Sida och Tillväxtverket. Istället för nedläggning och kollektiv bestraffning av hela personalstyrkan – borde rätt förutsättningar getts för omstart av Sadev i Karlstad.

UD stödde sitt nedläggningsförslag på att Statskontoret bedömt Sadev som ineffektivt och att myndigheten inte har god kvalitet i sina utvärderingar. Om detta vore en korrekt beskrivning och om myndigheten bedöms som irreparabel är det naturligtvis allvarligt. Men Sadev är inte en sådan myndighet. Påståendet om bristande effektivitet bygger på tämligen ytliga jämförelser med privat konsultverksamhet.

Påståendet om bristande kvalitet grundar sig på en högst begränsad analys av en handfull rapporter och på bristande insikt om vad effektutvärdering innebär.

Men omstart behövs. Inte minst mot bakgrund av den djupnande förtroendeklyftan mellan generaldirektören och samtliga medarbetare som sedan vårvintern lagt sordin på både arbetsglädje och effektivitet. Vad borde då en omstart innebära?

För det första: Stärk ledningen

I Sadevs fall (liksom för alla andra myndigheter) ansvarar generaldirektören ytterst för effektivitet och kvalitet i verksamheten. Personalen har i olika sammanhang påpekat att den hittillsvarande ledningen inte förmått utveckla strategiska mål för myndigheten och inte heller haft förmåga att i vardagen leda medarbetare och projektledare på ett konstruktivt och respektfullt sätt. Detta står även att läsa i Statskontorets rapport.

En mängd frågor har ställts rörande den psykosociala miljön och ledningens ansvarstagande. Genom åren har flera kvalificerade medarbetare sagt upp sig inte för att Sadev ligger i Karlstad, utan på grund av ledningens klåfingriga detaljstyrning och bristande förståelse för dem med bostad och familj på annan ort.

För det andra: Rätt dimensionering

Den utredning som föregick bildandet 2006 förordade en minsta kritisk massa på cirka 25 anställda. Sadev har aldrig haft fler än cirka 15 anställda inklusive ledning och administrativ personal. Detta har bäddat för hög sårbarhet. De många tidsbegränsade projektanställningarna har också försvårat kontinuitet i Sadevs kunskapsutveckling.

Detta och litenheten i kombination med ledningens bristande förmåga att delegera ansvar på ett strukturerat sätt har begränsat utrymmet för intern kreativitet, bidragit till splittring, en oklar rollfördelning och begränsat myndighetens möjligheter att jobba skarpt på flera fronter.

För det tredje: Tydlig och konsekvent styrning

Regeringen och UD har fortlöpande begränsat Sadevs handlingsutrymme som oberoende utvärderingsmyndighet genom ett kontinuerligt flöde av regeringsuppdrag. Dessa uppdrag har varit problematiska på olika sätt; i något fall har det handlat om uppföljningar; i andra fall har uppdragen varit så diffust formulerade att beställarkompetensen inom regeringskansliet kan ifrågasättas.

Sammantaget har detta kostat tid och dragit resurser från vad som istället borde ha gjorts.

Ansvariga inom UD har sedan länge varit väl informerade om det dåliga arbetsklimatet och ledarskapsproblemet inom Sadev. Vi måste också utgå ifrån att ansvarigt statsråd och regeringen i övrigt informerats om detta. Av för oss okända skäl har man undvikit att ställa generaldirektören till svars. Istället läggs ett förmodligen mycket kostsamt nedläggningsförslag fram.

Trots det mycket pressade läget inom Sadev är verksamheten igång. Personalens kompetens är hög och det finns ett stort engagemang för de uppgifter som ryms i utvärderingsuppdraget. Flera utvärderingar pågår och inom andra områden är planeringen långt gången. Denna verksamhet borde ges förutsättningar för att fortsätta och utvecklas.

På sikt behövs fler utvärderare vid Sadev. Myndigheten behöver en stark och kompetent ledning. Det finns stora möjligheter till fördjupat samarbete med Försvarshögskolans institution för säkerhet, strategi och ledarskap i Karlstad som har hög metodkompetens och som i samarbete med Sadev kan vidareutveckla sin forskning och utvärdering med avseende på civila internationella insatser. Informella kontakter i denna riktning har redan etablerats.

Det finns också potential för mer utvecklat samarbete med såväl Karlstads universitet som med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Över tid vore det också en poäng att etablera någon form av lokalkontor eller formaliserat samarbete med lokal utvärderingskompetens i någon/några av de länder/regioner som Sverige har utvecklingssamarbete med.

Uppgifter saknas sannerligen inte inom området utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete och möjligheterna är många: avvecklingsbeslutet är oklokt, regeringen borde istället gett myndigheten rätt förutsättningar för omstart i Karlstad!

Agne Sandberg