”Vi ser alltid möjligheterna i stället för problemen”

Vi stämmer möte med Stig vid Strandvallen med den K-märkta träläktaren från bandybrukets barndom. Hustrun Ragnhild har skickat med kaffe och dopp.
VF-sportens medarbetare anländer i god tid till plan – det är inte alltid givet med journalisters punktlighet.
Stig Knöös stiger ur bilen ler och säger:
– Folk som inte håller tiden, dom har jag inte mycket till övers för...
Han var ute på en arbetssväng i västkustregionen innan Slottsbron – då en livlig plats med hög idrottspuls – blev ett slutligt fäste.
Stig Knöös såg annonsen, sökte och fick jobb vd SJ – först som städare och sedan rangerare/växlare på bangården. Lönen var inte ens sådär; värmlänningen tvingades även arbeta som cykelbud och hamnschåare (stuveriarbetare) för att leva ett anständigt liv.
Pappa kallade hem Stig, han behövde hjälp att avverka och ta ut virke ur skogen. Det var rejäla snövintrar och på den tiden var häst transportmedlet. Ett riktigt slitjobb. Liknande arbetsuppgifter väntade i Norrland för Stig och det var där Ragnhild från Hammarstrand kom in i hans liv.
– Det har gått väldigt bra. Hon är själv idrottsintresserad och det är ingen nackdel för mig.
Det hann bli en vända till Uddevalla där Tordén byggde varvet det i dag inte syns ett spår efter. Innan cirkeln slöts och Stig tog anställning med arbetsupgifter på pappersmaskin vid Gruvöns bruk.
FN-tjänst i Gaza har han gjort.
Stig ville dra till liknande fredsbevarande FN-uppdrag i Kongo. Då lade mamma in sitt veto.
– Tvärnobben, inget att diskutera om.
Stig Knöös och Slottsbrons IF blev ihop 1973.
Vaktmästaren Gösta ”Kolern” förmedlade kontakten. Den som så småningom ledde ända in i styrelserummet.
– Vill du bli klubbmästare? Det är inget betungande uppdrag, knappast något att göra. Just därför tackade jag ja; något fel måste det ju vara när klubbmästaren inte har något att göra.
På den vägen är det år 2009.
Stig Knöös kan se tillbaka på de flesta åtaganden som förekommer i en idrottsförening. Lite fusk i fotbollssektionen blev det också som tränare såväl på pojk- som flicksidan. Naturligtvis, vem annars?, låg han bakom engelska ligalaget Wimbledons besök i Slottsbron.
• Det största ögonblicket under ledaråren i Slottsbron?
– När vi beslöt bygga konstisbanan.
Grums kommun beviljade lån och bandyentusiasterna på bruket gjorde 3 000 arbetstimmar. Svenska bandyförbundet uppmärksammade bandyaristokraten och lade VM-arrangemang till Strandvallen.
Stig Knöös tittar ut över banan och med en uppgiven gest påpekar han att den kommunala insatsen till frysning av konstis 2009-2010 blir lika med noll.
– Sökte 200 000 extra i driftsbidrag utöver de 200 000 kronor som går till att hålla fotbollsplanerna i brukbart skick. Det blev avslag.
Ett tungt besked.
Försäsongens träningsmatcher och inledande seriespel utlokaliseras till andra isar med galopperande omkostnader i släptåg.
– Tråkigast tycker jag det är att vår ungdomsverksamhet nu spolieras helt. Där har vi år efter år legat väl framme. Nu tappar vi återväxten.
Tro för den skull inte Stig Knöös stillasittande åser hur bandyn går i fördärvet.
– Det krisar i samhället, ekonomin är kärv och idotten känner också av det. Jag jobbar på att dra in sponsorpengar. Efter jul hoppas jag vi ska vara igång och skulle vi ha turen att få en kall vinter så lättar det ekonomiska trycket.
Allvarliga störningar – brustet magsår, hjärtinfarkt och en svår axelskada (minne från Vätternrundan) – har inte fått Stig Knöös att dra i nödbromsen. Han jobbar vidare.
– Jag gjorde mitt skift på Gruvön och dygnets övriga timmar arbetade jag med att förbereda VM-arrangemanget.
Det var inte långt undan att Stig Knöös passerade gränsen till den andra sidan. Blod rann i strida strömmar och han fördes i ilfärd till sjukhus. Smärtan var nästan outhärdlig.
Inga uppdrag har varit för stora, inga heller för små, för denne bndyeldsjäl. Samarbetet med Sixten Ericsson bär synbara bevis för det. Den stora telestationen i Älvenäs monterades ner och återuppstod till andra verksamheter vid Strandvallen.
Han var aldrig kassör men i stort sett alla andra förekommande uppgifter har Stig Knöös prövat på. Vi som ofta besökt Strandvallen har inte på något vis förvånats om han suttit bakom ratten på ismaskinen.
• Framtidens Slottsbrons IF?
– Föreningen lever vidare. Absolut gör den det. Hur det går på sikt med bandyn återstår att se.
• Är det svårt att nyrekrytera till styrelseposter?
– Det är som hos andra föreningar. Ingen vill ta det yttersta ansvaret. Föryngringsprocessen i styrelserummet går trögt. Slottsbrons IF har ingen ordförande...
Det finns emellertid ledare med stor arbetskapacitet och ett rymligt hjärta som klappar för Slottsbrons IF.
Per-Erik Jansson, son till ”Pele-Garvis”, lägger mycket tid på blåtomtarna. Ett ledarnamn i vilken position det vara vara månde.
Det finns ett m e n:
– Tyvärr, han jobbar i Norge.
Han har 78-åringens rätt, Stig Knöös, att ta en dag i taget.
– Jag hade dragit mig tillbaka om inte Roger Söderlund kommit till oss...
De två ses nästan dagligen vid Strandvallen. Det är en ritual ur vilken det ofta kommer fram något nytt och brukbart.
– Vi ser alltid möjligheterna i stället för problemen.
Finns det folk där ute med ett hållbart koncept för hur man kommer till rätta med tilltagande inbrottsvåg och skadegörelse, är Knöös och Söderlund idel öra.
Det är länge sedan Slottsbrons IF tillhörde societeten i bandyfamiljen. I ett avseende är blåtomtarna unika.
Eldsjälen Stig Knöös berättar:
– Vi ligger inte i skuld till någon. Slottsbrons IF betalar alltid sina räkningar i rätt tid.


FOTO: HÅKAN STRANDMAN
Än dag lever Stig Knöös för den anrika föreningen. Han är inte nöjd med att kommunen inte beviljat anslag till konstfrysning av isbanan men tror ändå att föreningen kommer att leva vidare.