Birgitta Bjarby-Kandell är född och uppvuxen i 08-land.
Blev inte ihop med handboll direkt utan spelade fotboll tillsammans med pojkar och visade goda anlag i friidrott hos Boo IF.
– Kom till Nacka, jag läste sjuan och åttan där. Nacka och Skuru sökte båda handbollsintresserade tjejer och sen gick klubbarna samman. Jag bestämde mig snabbt ”det här var min grej...”
Birgitta Bjarby-Kandell hade gjort sitt val.
En lång karriär följde, kantad av framgångar.
Idrott är färskvara – just därför är det, förmodar vi, endast en liten krets på Råtorpsskolan som känner till att idrottsläraren som står framför dem spelat hem tre SM-titlar med Borlänge och försvarat handbollsmålet i 53 landskamper.
Sedan hon utbildat sig vid Idrottsfolkhögskolan på Bosön flyttade Birgitta till Dalarna.
– På det viset fick jag inte vara med hela resan i Skuru. Vår målsättning när vi spelade i femman var tuff, ett år i varje serie, var det tänkt.
Det bar ända till toppen.
Birgitta slog ner bopålarna i Ludvika – kom dit som utespelare och vid karriärens ände 1978 stod hon i mål.
– Dalarnas distriktslag deltog i en turnering, ”Brudkronan” hette den, som spelades i Örebro. Jag tog målvaktsjobbet när den ordinarie var skadad.
Birgitta Bjarby-Kandell hade ”hittat hem.”
– Conny Pettersson tränade Borlänge och ville gärna ha mig i sitt lag. Två gånger i veckan hämtade han mig till träningen. Varje enkelresa var fem mil lång.
Birgitta slösar superlativer på Conny Petterson.
– Han tog oss till tre guldfester...
Den framgångsrike guldmakaren flyttade till Forshaga och tränade Brukspojkera innan han alldeles för tidigt rycktes bort.
• Du slutade efter det tredje SM-guldet 1978. Motivera?
– Det fanns två skäl, ett var att vi hösten 1977 missade VM-slutspelet.
Sedan kom barnen – Lars, Anna-Karin, Per – och med maken Olles ändrade arbetssituation blev basen Skåre utanför Karlstad.
Visst engagemang i Hellton förekom.
Det var när sonen Lars tröttnade på resandet in till stan för att träna och spela ”Klasshandbollen”, det började hända saker i Skåre.
Idrottshall fanns det i Ilandaskolan.
Pelle Höij, värmländsk handbollsentusiast, upptäckte snart att något var på gång.
– Det ska nog kunna bli en klubb av det här.
26 januari 1993 bildades Skåre HK .
Birgitta Bjarby-Kandell valdes, inte oväntat, till klubbens första ordförande.
Den utlokaliserade stockholmskan skötte det mesta; ledde styrelsearbetet, bokade träningstider, tränade till att börja med samtliga lag, organiserade verksamheten på alla nivåer, coachade lagen.
– Den tiden kallade jag mig alltiallo.
Birgitta Bjarby-Kandell säger i förbigående det är svårt att säga nej.
Då ska ni veta att den som aldrig frågar efter, tar fler uppgifter än vad som är hälsosamt kan råka illa ut.
Årets eldsjäl i värmländsk idrott 2009 gick in i väggen.
– Jag opererade hjärtat i våras.
En vecka senare var hon på banan igen.
Bullerskador, skrik, larm, bolldunk, har satt ner Birgittas hörsel.
Under vårt samtal har hon hörapparater i båda öronen.
– Jag har nått ut till alla att jag hör dåligt.
Träning flera gånger i veckan, matcher på helgerna.
Det är mycket nu för Birgitta Bjarby-Kandell.
Hon är rädd att tävlingsinstinkten ska leda till felaktiga beslut som att inte alla får vara med och spela.
– Alla ska tycka det är roligt hela tiden...
Eldsjälen i Skåre HK kräver mycket av sig själv – se det där med tävlingsinstinkt igen.
Ett dilemma som stör är detta:
– Jag vill behålla våra spelare så långt det är möjligt. Gillar inte att de rövas bort, om det inte är vid rätt tid. Med rätt tid menar jag junioråldern. Samtidigt vill jag att vi ska ha bra handboll i Värmland med förebilder för talanger som kommer underifrån.
Handbollsgymnasiet är en diamant i utbildningsledet.
• Vilka lag tränar du för närvarande?
– P 01-02-laget, de är jättehärliga. Det är en inspirationskälla bara att gå till träningarna.
Tjejerna i samma åldersgrupp har Birgitta lotsat vidare.
– Plötsligt kom en förälder och sa ”jag tar hand om dem.”
Brist på ledare är ett känt problem i idrottskretsar.
• Hur löser Skåre HK den knuten?
– Tänker sätta mig ner och ringa runt till gamla Helltonspelare. Såna bor det många i Skåre. Vi behöver er hjälp, säger Birgitta Bjarby-Kandell.
Landslagsmålvakten från 1970-talet trivs verkligen bra på Råtorpsskolan.
– Det är helt underbara barn här i en härlig atmosfär.
Idrottens eldsjälar talar alltid i vi-form.
– Jag tycker det inte är mer än rätt att framhålla Morgan Schützer och Torben Würst som lägger ner att stort arbete i Skåre HK.
29 november är det skyltsöndag i Karlstad.
Då får Birgitta Bjarby-Kandell ett synbart bevis på att just hon är juryns val som Årets eldsjäl i värmländsk idrott 2009.
Stipendiaten har hur många järn som helst i elden och upptäcker när hon tittar i agendan:
– Men Gud, det kolliderar med Helltoncupen samma dag.
Oroa dig inte Birgitta.
– Dä årner sä.
Juryns motivering
”Hon var en av drivkrafterna bakom bildandet av Skåre HK 1993. Sedan dess har Birgitta Bjarby-Kandell lagt ner ett enormt arbete för att barn- och ungdomar ska hitta till, och trivas i, klubben. Arbetet har hela tiden präglats av stor ihärdighet, medryckande glädje och ett fantastiskt engagemang.”
Peter Franke, Chefredaktör
Fotnot: Birgitta Bjarby-Kandell kan stolt påpeka att Råtorps-tjejen Anna-Maria Johansson, professionell spelare i Danmark, gått den långa vägen från Skåre HK till handbollslandslaget.
Idrott är färskvara – just därför är det, förmodar vi, endast en liten krets på Råtorpsskolan som känner till att idrottsläraren som står framför dem spelat hem tre SM-titlar med Borlänge och försvarat handbollsmålet i 53 landskamper.