Tvätta minnet fritt från sprit
Grahn
KRÖNIKAN [#218]
På natten tror min skalle att det blivit 2003.
På morgonen att det blivit den sista
domens dag.
Aldrig förr har en så liten person haft så stor ångest för så lite.
Jag har inte velat gå till barer på ett tag, det är mitt huvuds fel. Där har
funnits en formel jag har hindrats av:
När jag inte hade barn och satt i barer gillade jag inte att se folk som jag visste hade barn. Jag tyckte att de borde vara hemma hos sina barn i stället. Sedan jag fick barn har jag tyckt att man visst kan få sitta i barer även när man har barn, men jag har avstått, stannat hemma, för att jag inte velat att de som inte har barn ska tycka att jag borde vara hemma hos mitt barn i stället. Samt för att jag hellre har velat vara hemma hos mitt barn.
Jag har kommit till klubbkonserter fem minuter före gig, avlägsnat mig från platsen i extranumrets sista vers.
Min dekadans består av en bottenhinna pappawhisky efter deadline på torsdag kväll.
Jag kan sägas vara mycket mer sund och sorglig simultant.
När jag nu har hamnat vid ett barbord klockan tre en måndagsnatt, då fylls jag därför av abstrakt nostalgi.
Jag trodde inte att jag gjorde sådant här längre.
Det är inte som det låter, det är ett slags jobbmöte, storstadigt, business via bärs, det är städat och sansat och relativt
resonligt. Men ramen för situationen kan ingen prata bort. Den inbegriper en bar, en natt, alkohol samt mig. En yngre upplaga av jag skulle ha kallat det lugnt. Den upplagan har dött av ålderdom. Kvar sitter jag, den enda av mitt slag, och undrar hur jag en gång kunde orka allt det här.
Jag har druckit mycket sprit, jag. Det är inget jag säger för att kokettera. Det säger jag för att säga att det blivit annorlunda nu.
Inte mycket, men lite.
Jag dricker lite, inte mycket.
Detta beror inte på att jag tycker att det är fel att tycka om att dricka sprit. Mina för sprit lämpliga stunder kommer bara i glesare intervaller. Hjärnan har det nog besvärligt ändå. Min förvirring kräver ingen dopning.
Ett annat skäl är att jag börjat tycka det är obehagligt att vara onykter; att få första vinglet i steget, känna konsonanterna snubbla i svalget, det ger mig blixtvånda, jag oroas av bristen på kontroll på ett sätt jag aldrig upplevde när jag var nitton.
Den här utvecklingen har nu försatt mig i en obalans. På mitt intellekts vin- och spritkontor har de glömt att bläddra i kalendern. Där är det fortfarande juli 2003, från deras håll kommer information om att min kropp tål alkohol lika väl som då.
På resten av kontoren står de därför snart med slipsarna runt skallen och
karaokesjunger I will survive.
Jag tror inte att jag gör bort mig denna kväll, inte nämnvärt i alla fall, jag tror att jag minns allt och jag minns ingen stor genans, men ändå. När jag vaknar dagen därpå. Ångesten som rider mig då. Den är allomfattande, brutal och ostoppbar.
Johan Glans har en gång beskrivit känslan i att vakna dagen efter och tycka att man klarat sig bra, tills ett fruktansvärt minne faller som en diabild framför ögonen.
Den bilden väntar jag på.
Det är verklighetsskyggt att tro att de andra vid bordet tänker på mig dagen efter. Att det skulle vara mina ord deras hjärnor repriserar. Det är ett symptom på självupptagenhet, på blind och grav distanslöshet. Men den teoretiska risken att de gör det är tillräckligt förfärlig.
Jag häller kvällen i ett durkslag och ser hur mycket skam som klibbar fast.
Jag ser det roliga rusets manér, alla konstlade sätt att säga saker, alla synpunkter, kommentarer, impulser att näsfnissa och lägga till, skarva komiska poänger ett steg för långt, ha åsikter starka som aldrig förut, och plötsligt göra illustrativa gester som bara blir lite för vida.
Allt granskar jag och dömer, och jag är ingen nyanserad jury. Det blir fällande dom, skuld rätt över, jag finner mig skyldig på alla punkter. Allt pumpar jag upp till katastrofala dimensioner. Ingen av mina repliker lämnas utan analys. Jag lyssnar på dem genom andras öron, visualiserar deras tankar.
Jag hör saker jag inte vill höra.
I munnens valv jag känner orden klinga, som återskalv av allt som sagts förut.
Mitt tankearkiv går för högtryck, det liknar en hårt kämpande tvättmaskin. Mina minnen tumlar runt, viner vilt omkring, suddiga och flyktiga, alla i en sörja, och jag önskar att de var rena,
luktade gott och oförstört. Men de befläckar varandra, allt blir missfärgat i stället, så fort jag stoppar centrifugen och plockar upp någonting kvider jag usch! och kastar in det igen.
I tillägg till min fysiska
ynklighet – mitt huvuds åska, min muns smak av gam – genomgår jag denna morgon en fenomenalt usel upplevelse. Jag känner att det finns många mycket bättre sätt att må på. Jag frågar mig själv varför jag någonsin vill riskera att inte må så bra jämt.
Det är det sista jag tänker innan det blir deadline på torsdag kväll igen.
Man kan nog härma sig i mål
Grahn
(2010-03-12)
KRÖNIKAN [#236]
Som självskeptiker betraktad är jag oväntat självsäker.
Jag kan nästan inget, men jag tror jag skulle kunna låtsas kunna nästan vad som helst.
Det är en hoppfrämjande idé, en tankearm att somna på.
Läs mer...
Åttahundra för korta dagar
Grahn
(2010-03-05)
KRÖNIKAN [#235]
Han brukade skrika när jag gick, i panik, varje gång.
Nu skriker jag, i patetik, en klagosång,
lockande på något som alltför snabbt
försvunnit:
O-er-sätt-lig-heee-teeeeen!
Läs mer...
En ilsken docka i bröstfickan
Grahn
(2010-02-26)
Man borde ha en stöddocka, en emotionell tamagotchi.
En maskot vid sin sida för att kommentera allt som sker.
Min skulle se ut som Niklas Wikegård.
Läs mer...
Jag är han jag inte ville möta
Grahn
(2010-02-19)
KRÖNIKAN [#233]
Jag dräps av minderårig tjej vid Slussen.
En bit av mig dör, jag är inte längre jag.
Jag vet vem jag är och jag är idiotalltsågubbtypjäveln.
Läs mer...
Detaljer från ett OS-guld
Grahn
(2010-02-12)
KRÖNIKAN [#232]
Visa mig en rödgrönblå flagga med olivkvist på, och jag säger det är Eritreas. Visa en blågrönvitröd med silkesbomullsträd och jag säger: Ekvatorialguinea.
Det är den sortens kvaliteter jag äger: den stora oduglighetens briljans.
Läs mer...
Den som inte blev börsmäklare
Grahn
(2010-02-05)
KRÖNIKAN [#231]
I min kropp vilar en hårt arbetande man.
Han finns där, det är sant.
Han är bara lite trött ibland.
Läs mer...
Ingenting att oroa sig för
Grahn
(2010-01-29)
KRÖNIKAN [#230]
Vi ser på diabilder, vi är tre generationer i vakuumvinter.
När de togs fanns inte jag.
Det var en obekymrad tid.
Läs mer...
Du kommer att krångla till det
Grahn
(2010-01-22)
KRÖNIKAN [#228]
Han har fyllt ett, han har fyllt två; hur snabbt kan evigheter gå?
Snabbare än jag kan förstå.
Snart har han ett liv jag inget vet om och det stör mig, jag vill veta allt.
Läs mer...
Bärst av allt är schuuukdomen
Grahn
(2010-01-15)
KRÖNIKAN [#228]
Tusen minus i hybrisvintern.
Det är då den stora magsjukan rullar in.
Samt ut.
Läs mer...
En existentiell parkeringsplats
Grahn
(2009-12-18)
KRÖNIKAN [#227]
Om Gud finns är han rik, han har råd med Lars Lerin.
Det är han som målat himlen utanför,
decembersjön och snön, den krumma, stumma skogen, blek och stel av frost.
Jag är fattig men förmögen, jag kan gå ut och sedan in.
Läs mer...
De lurar mig inte (men jag vill)
Grahn
(2009-12-11)
KRÖNIKAN [#226]
Jag är inte nöjd med mig själv, jag skulle vilja vara lite dummare.
Det är inte säkert att det går.
Jag vill vara precis lagom dum för att innerligt älska chokladkalenderschokladen.
Läs mer...
Om det inte gjorde ont skulle jag le
Grahn
(2009-12-04)
KRÖNIKAN [#225]
Något jag verkligen inte gillar är sådana som bara pratar om sin senaste semester.
Jag bara pratar om min senaste semester.
Jag frågar och måste svara, det vore otrevligt att låta bli.
Läs mer...
Slöseri att träffa ännu fler
Grahn
(2009-11-27)
KRÖNIKAN |#224]
Jag träffar för lite folk.
Jag ligger skalor under genomsnitt.
Jag vill inte träffa fler, jag vill träffa de jag redan träffat lite till.
Läs mer...
Jag var en gång en surfare
Grahn
(2009-11-20)
KRÖNIKAN [#223]
Jag brukade köra för fort på Pacific Highway, jag brukade ha surfbrädor på taket, jag var solbränd och yngre än någonsin igen.
Det här var ett par veckor sedan.
Nu är det annorlunda, det är som vanligt.
Läs mer...
Oförmån är världens lön
Grahn
(2009-11-13)
Det stora scoopet kan man som journalist oftast bara drömma om. Som härom natten, när jag drömde om att det fanns en hittills okänd fortsättning på den tv-reklam som den stora banken gör för att locka oss att bli förmånskunder.
Läs mer...
Till Narnia – fast tvärt om
Grahn
(2009-11-07)
KRÖNIKAN [# 225]
Jag minns första gången jag skulle få spela tv-spel som om det vore i går. Regnet smattrade mot rutorna och höstlöven låg i prydliga mammaihopkrattade högar på gården. Alla inomhuslekar var färdiglekta och det gick inte att göra så mycket mer med dagen. Då deklarerade farsan högtidligt att det nog var dags att lära sig spela tv-spel.
Läs mer...
Bakbunden i en raggarbil
Grahn
(2009-10-30)
Krönikan |#224]
Jag kommer från Kil.
Där grisera kör bil.
Gärna Volvo eller Amazon, gärna bucklig, gärna rollad i någon skojig färg. Så länge den kan svänga på en femöring i rondellen, tar sig över farthindret i mitten på Storgatan och har rikligt med utrymme för rejäla bashögtalare är den ett kap.
Läs mer...
Till Zarah med limousin
Grahn
(2009-10-23)
KRÖNIKAN [# 223] Här står vi – bilister, cyklister, fotgängare, föräldrar med barnvagn – och ser på när greencargo-loket segar sig förbi järnvägsövergången.
Läs mer...
Ett sandslott för ett luftslott
Grahn
(2009-10-16)
Krönikan [#222]
Jag vet vad jag vill jobba med, jag ska börja nu direkt.
Ett drömjobb, min verklighet.
Sandslottsarkitekt på en strand vid ett korallhav.
Läs mer...
Tio steg av old school coolhet
Grahn
(2009-10-09)
Krönikan [#221]
Jag grips av coolhet på öppen gata.
Den kidnappar min kropp, jag kan inte
komma loss.
I tio steg är jag en nigga from the old school, on a dance floor nigga doing old moves.
Läs mer...
Kultur & Nöje
Hennes humor får plats i väskan
Kultur
Stora händelser i en liten bok är titeln.
Ellinor Henrikssons dagboksanteckningar är innehållet.
– Det är humor som får plats i en liten väska, säger hon.
Läs mer...
Stig blev kungligt belönad
Reportage
Under sina år som utrikeskorrespondent i Moskva träffade Stig Fredrikson den sovjetiske regimkritikern Aleksandr Solzjenitsyn i hemlighet. För allmänheten har han under fyra decennier begripliggjort komplicerade utrikespolitiska skeenden. Lagom till sin 65-årsdag belönades han med en kunglig medalj.
Läs mer...
Hetaste tipsen i ny spelblogg på VF.se
Övrig sport
Sugen på att tjäna några extra kronor till hushållskassan?
Häng i så fall med i det senaste bloggtillskottet på VF.se: Niclas Moréns spelblogg.
Läs mer...
Följ SM-slutspelet via Hockey-bloggen
Ishockey
Två år i rad har ni kunnat följa Färjestads öden i SM-slutspelet bäst via VF-sportens Slutspelsblogg.
2010 blir ingen undantag men enda skillnaden är att vi inte startar någon ny blogg utan fortsätter att skriva i Hockeybloggen.
Läs mer...
Greger tackar för sig
Ishockey
Färjestads guldhjälte från 1998, Greger Artursson, har spelat sin sista match i karriären.
– Det känns bra och helt rätt, säger han med glad ton på rösten om beslutet.
Läs mer...
Anna: ”Jag bad till högre krafter”
Nöje
En gastkramande omröstning avgjorde Melodifestivalen. Till slut stod Anna Bergendahl som vinnare med låten This is my life.
– En otrolig känsla, säger hon till TT Spektra.
Läs mer...
Köksvägen till stjärnan
Reportage
Leif Mannerström är en av Sveriges mest väldekorerade kockar. Vägen till framgången och berömmelsen gick köksvägen, som utskälld morots– och potatisskalare.
Läs mer...
25 nya VF-bloggare – på nolltid
Karlstad
25 nya bloggar - på lite drygt ett dygn.
VF:s nya bloggportal kan inte beskrivas som annat än en storsuccé.
– Det känns roligare att finnas på en värmländsk sida, tycker Anna Åkerström som bloggar om mode.
Läs mer...
Gör nyhetstestet
Kunskapstest
Ny plats för Selma, landslagstjej, Janne "Flash" Nilsson och skottar sig till New York. Testa din nyhetskoll
Veckans skivor
Skivor
Fyra VF ges denna vecka till Serj Tankian, Pete Seeger och Joan Armatrading. Salem Al Fakirs nya skiva får tre VF. Läs mer...
Devote knäckte koden
Reportage
Som flerspråkig, utbildad lärare var Devote Mukeshimana en tillgång för FN efter folkmordet i hemlandet Rwanda. Men på den svenska arbetsmarknaden har hon haft svårt att ta sig in. Ett mentorsprojekt arrangerat av Internationella Qvinnoföreningen gav henne hopp.
Läs mer...