Ett sandslott för ett luftslott
© Foto: SCANPIX
Att bygga sandslott med en kompis kan också vara ett jobb. Under förutsättning att man kan vara föräldraledig.
Grahn
Krönikan [#222]
Jag vet vad jag vill jobba med, jag ska börja nu direkt.
Ett drömjobb, min verklighet.
Sandslottsarkitekt på en strand vid ett korallhav.
En gång jobbade jag med nyhetsjournalistik. Det flydde jag från, jag tyckte jag var taskig. Jag var för ocool inför sammanhangen. När en nyhetschef kängade in och sa att den här direktören, hon har svindlat folk, lurat dem, baktalat och förstört, hon är orättvis och elak och nu, Marcus, är det du som åker dit, kräver svar och ställer henne mot väggen – då återvände jag med en känsla av att det varit jag som varit den dumma. Nu skulle hon få åka hem och vara ledsen, orolig, hela kvällen skulle vara förstörd, hon skulle bara vara nervös. Hon skulle sitta vid köksbordet och prata med sin familj om vilken jobbig dag hon haft, om hur den otäcka journalisten kom in, om alla frågor han ställde och herregud, vad ska folk säga när de läser tidningen i morgon?
Varje gång jag ser någon Uppdrag granskning-grävare rumla in på något kommunkontor, spjärna upp korridorsdörrar, fråga en förvaltningschef om varför det här pappret ser ut som det gör, varför det försvunnit, varför de aldrig ger besked, vad de håller på med egentligen, då fylls jag av olust. Jag tycker det känns orättvist.
Mitt intellekt förstår att det behövs, det är samhällsnytta, demokratifunktion och viktigt, någon måste göra det. Som vanligt med mitt intellekt är det i underläge, överröstat av resten av min kropp, magen som säger men du, Janne Josefsson, nu räcker det väl ändå?
Man hör rösten spricka, ser ögonen flacka och förstår att där, där sitter en människa som inte kommer att vilja gå ut på några veckor. När programmet sänds sitter hon med filten över ansiktet och känner världen falla utanför. Det som i mitt vardagsrum är en timmes onsdags-tv, tidsfördriv, ett inslag snart försvunnet, det är hos henne ett allt avgörande moment.
Hon kommer att sitta inomhus, ensam, möjligt tetravinsbeväpnad, och på nästa parmiddag väller allt fram, vid midnatt, när det känsliga ämnet till slut har förts på tal. Alla har sett det, alla vet, alla pratar om det nu, men vännerna vet att de inte borde fråga, de låter det vara, tills hon själv svämmar över, ångesten går som en tsunami genom hennes medvetande, hon måste få det ur sig, fumlar avecen över bordet och skriker att den där journalisten har förstört hennes liv!
Jag vill inte jobba med sådant. Jag vill inte jobba med att vara taskig, provocerande, obekväm och störande, granskande och oönskad. Om min närvaro inte gör folk glada gör inte folk mig glad heller. Jag vill vara fredlig och i fred.
Jag vill jobba med något som ger mig tid att titta på Elton när han leker, utan att han vet om det. Jag älskar de ögonblicken. De är inte många, blir aldrig långa, han har en utomjordisk förmåga att känna närvaron. Efter några sekunder börjar han titta sig omkring, upptäcker mig och säger häijä!, men jag vill stanna i dem en livstid. Hans pillande, funderande, hans omedvetna utforskande. Hans snart tvååriga blick när han sätter en leksaksdinosaurie på en leksaksbil; ett helt nytt experiment, en förut okänd möjlighet.
Och när han springer fram, sträcker upp sin hand och kräver att jag ska ta den, följa med till där han vill vara, då vill jag inte ha annat nonsens att bry mig om. Min närvaro gör honom glad och han gör mig glad också. Jag vill följa med och sitta ned och säga ja, Elton, det där är en katt. Mjau. Duktig du är.
Man är en idiot om man önskar en mer intellektuellt utvecklad tillvaro än så.
Det där är en katt. Den låter mjau. Duktig jag är, jag som vet det.
Jag vill gå vid ett hav i ett land på en ö långt bort och bygga sandslott, av vit lagunsand, i stället för oktoberblött kommungrus, och inte göra något, inte tänka något, annat än att vara lekassistent, kompanjon i ett upptäckande av en värld, ett universum, ett nytt liv, en utopi.
Sådant vill jag jobba med, resten vill jag slippa.
Det är en utopi, ett luftslott till dagdröm.
Det kallas att vara föräldraledig.
SKIFTBYTE
Nu försvinner Marcus Grahn en stund. Åter tillbaka 2009-11-20. Vikarier kommer att hålla öppet under tiden. Grahn har uttryckt en önskan om att vikarierna ska vara jättedåliga, med hopp om att bli saknad, men allt tyder på att de är jättebra.
Man kan nog härma sig i mål
Grahn
(2010-03-12)
KRÖNIKAN [#236]
Som självskeptiker betraktad är jag oväntat självsäker.
Jag kan nästan inget, men jag tror jag skulle kunna låtsas kunna nästan vad som helst.
Det är en hoppfrämjande idé, en tankearm att somna på.
Läs mer...
Åttahundra för korta dagar
Grahn
(2010-03-05)
KRÖNIKAN [#235]
Han brukade skrika när jag gick, i panik, varje gång.
Nu skriker jag, i patetik, en klagosång,
lockande på något som alltför snabbt
försvunnit:
O-er-sätt-lig-heee-teeeeen!
Läs mer...
En ilsken docka i bröstfickan
Grahn
(2010-02-26)
Man borde ha en stöddocka, en emotionell tamagotchi.
En maskot vid sin sida för att kommentera allt som sker.
Min skulle se ut som Niklas Wikegård.
Läs mer...
Jag är han jag inte ville möta
Grahn
(2010-02-19)
KRÖNIKAN [#233]
Jag dräps av minderårig tjej vid Slussen.
En bit av mig dör, jag är inte längre jag.
Jag vet vem jag är och jag är idiotalltsågubbtypjäveln.
Läs mer...
Detaljer från ett OS-guld
Grahn
(2010-02-12)
KRÖNIKAN [#232]
Visa mig en rödgrönblå flagga med olivkvist på, och jag säger det är Eritreas. Visa en blågrönvitröd med silkesbomullsträd och jag säger: Ekvatorialguinea.
Det är den sortens kvaliteter jag äger: den stora oduglighetens briljans.
Läs mer...
Den som inte blev börsmäklare
Grahn
(2010-02-05)
KRÖNIKAN [#231]
I min kropp vilar en hårt arbetande man.
Han finns där, det är sant.
Han är bara lite trött ibland.
Läs mer...
Ingenting att oroa sig för
Grahn
(2010-01-29)
KRÖNIKAN [#230]
Vi ser på diabilder, vi är tre generationer i vakuumvinter.
När de togs fanns inte jag.
Det var en obekymrad tid.
Läs mer...
Du kommer att krångla till det
Grahn
(2010-01-22)
KRÖNIKAN [#228]
Han har fyllt ett, han har fyllt två; hur snabbt kan evigheter gå?
Snabbare än jag kan förstå.
Snart har han ett liv jag inget vet om och det stör mig, jag vill veta allt.
Läs mer...
Bärst av allt är schuuukdomen
Grahn
(2010-01-15)
KRÖNIKAN [#228]
Tusen minus i hybrisvintern.
Det är då den stora magsjukan rullar in.
Samt ut.
Läs mer...
En existentiell parkeringsplats
Grahn
(2009-12-18)
KRÖNIKAN [#227]
Om Gud finns är han rik, han har råd med Lars Lerin.
Det är han som målat himlen utanför,
decembersjön och snön, den krumma, stumma skogen, blek och stel av frost.
Jag är fattig men förmögen, jag kan gå ut och sedan in.
Läs mer...
De lurar mig inte (men jag vill)
Grahn
(2009-12-11)
KRÖNIKAN [#226]
Jag är inte nöjd med mig själv, jag skulle vilja vara lite dummare.
Det är inte säkert att det går.
Jag vill vara precis lagom dum för att innerligt älska chokladkalenderschokladen.
Läs mer...
Om det inte gjorde ont skulle jag le
Grahn
(2009-12-04)
KRÖNIKAN [#225]
Något jag verkligen inte gillar är sådana som bara pratar om sin senaste semester.
Jag bara pratar om min senaste semester.
Jag frågar och måste svara, det vore otrevligt att låta bli.
Läs mer...
Slöseri att träffa ännu fler
Grahn
(2009-11-27)
KRÖNIKAN |#224]
Jag träffar för lite folk.
Jag ligger skalor under genomsnitt.
Jag vill inte träffa fler, jag vill träffa de jag redan träffat lite till.
Läs mer...
Jag var en gång en surfare
Grahn
(2009-11-20)
KRÖNIKAN [#223]
Jag brukade köra för fort på Pacific Highway, jag brukade ha surfbrädor på taket, jag var solbränd och yngre än någonsin igen.
Det här var ett par veckor sedan.
Nu är det annorlunda, det är som vanligt.
Läs mer...
Oförmån är världens lön
Grahn
(2009-11-13)
Det stora scoopet kan man som journalist oftast bara drömma om. Som härom natten, när jag drömde om att det fanns en hittills okänd fortsättning på den tv-reklam som den stora banken gör för att locka oss att bli förmånskunder.
Läs mer...
Till Narnia – fast tvärt om
Grahn
(2009-11-07)
KRÖNIKAN [# 225]
Jag minns första gången jag skulle få spela tv-spel som om det vore i går. Regnet smattrade mot rutorna och höstlöven låg i prydliga mammaihopkrattade högar på gården. Alla inomhuslekar var färdiglekta och det gick inte att göra så mycket mer med dagen. Då deklarerade farsan högtidligt att det nog var dags att lära sig spela tv-spel.
Läs mer...
Bakbunden i en raggarbil
Grahn
(2009-10-30)
Krönikan |#224]
Jag kommer från Kil.
Där grisera kör bil.
Gärna Volvo eller Amazon, gärna bucklig, gärna rollad i någon skojig färg. Så länge den kan svänga på en femöring i rondellen, tar sig över farthindret i mitten på Storgatan och har rikligt med utrymme för rejäla bashögtalare är den ett kap.
Läs mer...
Till Zarah med limousin
Grahn
(2009-10-23)
KRÖNIKAN [# 223] Här står vi – bilister, cyklister, fotgängare, föräldrar med barnvagn – och ser på när greencargo-loket segar sig förbi järnvägsövergången.
Läs mer...
Tio steg av old school coolhet
Grahn
(2009-10-09)
Krönikan [#221]
Jag grips av coolhet på öppen gata.
Den kidnappar min kropp, jag kan inte
komma loss.
I tio steg är jag en nigga from the old school, on a dance floor nigga doing old moves.
Läs mer...
Det tungt kulturella brottet
Grahn
(2009-10-02)
Krönikan [#220]
Det är något sorgligt med rån.
Det är aldrig kulturtyper som gör dem.
Ingen har sprängt en bank för att få en privatkonsert av Logh.
Läs mer...
Sport
Hetaste tipsen i ny spelblogg på VF.se
Övrig sport
Sugen på att tjäna några extra kronor till hushållskassan?
Häng i så fall med i det senaste bloggtillskottet på VF.se: Niclas Moréns spelblogg.
Läs mer...
Följ SM-slutspelet via Hockey-bloggen
Ishockey
Två år i rad har ni kunnat följa Färjestads öden i SM-slutspelet bäst via VF-sportens Slutspelsblogg.
2010 blir ingen undantag men enda skillnaden är att vi inte startar någon ny blogg utan fortsätter att skriva i Hockeybloggen.
Läs mer...
Greger tackar för sig
Ishockey
Färjestads guldhjälte från 1998, Greger Artursson, har spelat sin sista match i karriären.
– Det känns bra och helt rätt, säger han med glad ton på rösten om beslutet.
Läs mer...
Anna: ”Jag bad till högre krafter”
Nöje
En gastkramande omröstning avgjorde Melodifestivalen. Till slut stod Anna Bergendahl som vinnare med låten This is my life.
– En otrolig känsla, säger hon till TT Spektra.
Läs mer...
Köksvägen till stjärnan
Reportage
Leif Mannerström är en av Sveriges mest väldekorerade kockar. Vägen till framgången och berömmelsen gick köksvägen, som utskälld morots– och potatisskalare.
Läs mer...
25 nya VF-bloggare – på nolltid
Karlstad
25 nya bloggar - på lite drygt ett dygn.
VF:s nya bloggportal kan inte beskrivas som annat än en storsuccé.
– Det känns roligare att finnas på en värmländsk sida, tycker Anna Åkerström som bloggar om mode.
Läs mer...
Gör nyhetstestet
Kunskapstest
Ny plats för Selma, landslagstjej, Janne "Flash" Nilsson och skottar sig till New York. Testa din nyhetskoll
Veckans skivor
Skivor
Fyra VF ges denna vecka till Serj Tankian, Pete Seeger och Joan Armatrading. Salem Al Fakirs nya skiva får tre VF. Läs mer...
Devote knäckte koden
Reportage
Som flerspråkig, utbildad lärare var Devote Mukeshimana en tillgång för FN efter folkmordet i hemlandet Rwanda. Men på den svenska arbetsmarknaden har hon haft svårt att ta sig in. Ett mentorsprojekt arrangerat av Internationella Qvinnoföreningen gav henne hopp.
Läs mer...
Det vilda har tagit sig in i museet
Kultur
”Ju mer du längtar efter vår, desto mer snö fäller jag på dig”. Så säger Soavli, blötsnöns drottning – enligt Maria Westerberg, hon med det konstnärliga varumärket Vildhjärta.
Maria vågar ändå erkänna att hon längtar efter barmark – för snön döljer ju hennes arbetsmaterial och nu behöver hon mer, efter att ha byggt sin stora utställning i Värmlands Museums Cyrillusrum.
Läs mer...
Quiz: Värmländsk ordkunskap
Allmän
Kan du gamla värmländska ord?
Vet du vad "bråfäll", "bakomtajen" och "benmodd" betyder. Med Knut Wermlands "Värmländsk ordbok" i ryggen bjuder vi här på en rad gamla värmländska ord. Quizet finner du ?