Åka tidsmaskin från nu till nu
Grahn
Att se retrospektivt i förskott, tänka i presumtiv framtidsnostalgi.
Det får nog bli min melodi.
Allt som händer blir ännu bättre om jag
låtsas att det redan hänt.
Jag har problem med minnet, jag minns alldeles för mycket. Jag minns för ofta. Jag minns aldrig namn, jag glömmer ansikten och tider, förlorar saker, tappar papper. Jag hittar aldrig mina nycklar, jag hittar inte ens mig själv. Men jag minns. Hela tiden minns jag. Minns vad som har hänt, vad jag gjort och hur det var.
Jag minns mer än jag planerar.
Det är ett värdelöst och nödvändigt koncept.
Av de två evigheter som flankerar nuet är den ena behändig, beständig och färdig. Den andra är föränderlig, oklar, förändrande och ogripbar. Framtidens fuckups lurar i kulissen, hur hotande som helst, hur dödliga du vill. Dåtidens är instängda, desarmerade och nakna. De har inget att sätta emot längre.
Alla problem verkar lindrigare i
retrospektiv. Alla lyckor mycket större, mer viltflygande och tyngdlösa. För att linorna till de ankarblock som heter verklighet har kapats då.
I retrospektiv tillhör alla händelser
berättaren, upplevaren. De är fria för tolkningar, formbara som fiktionen. Minns jag gårdagen som magisk var den det, du har inget motbevis att komma med. Säger jag att nuet är magiskt kan du säga som det är: att jag googlar svininfluensan, ser regnet falla snabbt, augusti hösta gult och det finns inga vinbär mer.
Det var inte bättre förr, men det var som det var; vi vet hur det var. Hur det ska bli vet vi i bästa fall inget om. Hur det är nu, det är det jag försöker tänka på.
Jag vill inte minnas mer nu. Jag vill vara här nu, vill inte längta tillbaka, inte längta framåt heller. Jag vill vilja vara där jag är, ingen annanstans än här.
För detta ändamål har jag börjat praktisera en idé. Det är mitt tiotusende försök att lyckas med det som på Efva Attling-språk heter carpe diem.
Jag har mentalt fotograferat allt som händer. Jag har lekt jag är en kamera. Sedan har jag tittat på låtsasbilden, genast när den framkallats (det har gått fort). Sjunkit in i den, betraktat den som man betraktar svartvita släktfoton: analyserande och drömmande, vemodslyckligt längtande. Sedan har jag släppt den och återgått till nu. Sänkt fotot och sett samma bild bakom. Förstått att allt finns kvar. Att jag lever i det nuet, där är det, jag ser det, det är nu det är här och här är jag. Tillbaka från en låtsasresa i en tidsmaskin, en påhittad men äkta.
Det låter erbarmligt när jag berättar, det låter larvigt och eländigt.
Det är det också, men det funkar.
Jag praktiserade idén i juli, i Hälsingland, när jag åkte ensam i en hyrfolka på en landsväg genom natten. Det var mitt i en överlappning mellan dagarna, mellan skymningen och gryningen. Det var i det absoluta mellanläget, den absoluta friden, absoluta friheten. Jag åkte mot svarta granhorisonter i fyra skikt, under blårosa himmel, i en mörkbarrig tavla med dimma i konturerna, medan nordnorska Æ sjöng om att ting går tapt uansett korr mye man ser tellbake, och jag försökte på ett mycket larvigt vis, verkligen inlevelsefullt och ansträngt, lura mig själv och tänka:
Det här har redan hänt. Det här minns jag nu. Det där var en fantastisk natt.
Och sedan sänkte jag låtsasfotot, såg samma bild bakom. Och det funkade. För jag minns den stunden nu som att jag utnyttjade den, pumpade maximal upplevelse ur den. Ingen kan säga att jag inte tog vara på det nuet, allra minst jag själv.
Och jag glömmer allt det andra.
Allt det dåliga, det har jag petat ut ur minnesbilden.
Att jag en hel festivaldag innan dess hade gått i pappskalliga
Converse, genom ett lerlandskap så vulgärt att när man såg gyttja tänkte åhå, det börjar torka upp; det spelar ingen roll nu, det är ett problem inom bur, desarmerat och dött, dömt till att vara då.
Jag praktiserade idén i
augusti, helt nyss, när klockan på en närliggande altan blivit natt och badtunnan blev avtäckt. Från vattnet skickades ett varmt, vitt ångmoln upp, in i en sorts evighet, mot en stjärnhimmel så klar att den som konstverk skulle verkat överdriven. Det var en engångshändelse, så som allt som händer är, för att inget
händer två gånger, inte på exakt samma sätt med exakt samma förutsättningar, med exakt samma tankar, men jag låtsasfotograferade...
Det här har redan hänt. Det här minns jag nu. Det där var en fantastisk natt.
... och minns det nu mer storslaget än det kanske var, egentligen, just då, den stund då fotot togs.
Och jag glömmer att allt sedan
spårade ur på det mest generande av sätt.
Det spårade ur till den penibla grad att jag kvart i fyra på natten, självutnämnt poetisk, onyktert
patetisk, hörde Håkan Hellström sjunga Sång i buss på villovägar 2007, med följden att jag lutade mitt huvud bakåt, blundade och verkligen, på riktigt, med oironiskt, distanslöst allvar sa:
Lyssna på stråkarna i den här låten. De låter som... en livshistora.
Det petar jag ut ur minnesbilden, för det var inte jag som sa det där, det var han som var jag då, när fotot togs, en natt för länge sedan; han som var flera dagar yngre än han som är jag i dag.
Man kan nog härma sig i mål
Grahn
(2010-03-12)
KRÖNIKAN [#236]
Som självskeptiker betraktad är jag oväntat självsäker.
Jag kan nästan inget, men jag tror jag skulle kunna låtsas kunna nästan vad som helst.
Det är en hoppfrämjande idé, en tankearm att somna på.
Läs mer...
Åttahundra för korta dagar
Grahn
(2010-03-05)
KRÖNIKAN [#235]
Han brukade skrika när jag gick, i panik, varje gång.
Nu skriker jag, i patetik, en klagosång,
lockande på något som alltför snabbt
försvunnit:
O-er-sätt-lig-heee-teeeeen!
Läs mer...
En ilsken docka i bröstfickan
Grahn
(2010-02-26)
Man borde ha en stöddocka, en emotionell tamagotchi.
En maskot vid sin sida för att kommentera allt som sker.
Min skulle se ut som Niklas Wikegård.
Läs mer...
Jag är han jag inte ville möta
Grahn
(2010-02-19)
KRÖNIKAN [#233]
Jag dräps av minderårig tjej vid Slussen.
En bit av mig dör, jag är inte längre jag.
Jag vet vem jag är och jag är idiotalltsågubbtypjäveln.
Läs mer...
Detaljer från ett OS-guld
Grahn
(2010-02-12)
KRÖNIKAN [#232]
Visa mig en rödgrönblå flagga med olivkvist på, och jag säger det är Eritreas. Visa en blågrönvitröd med silkesbomullsträd och jag säger: Ekvatorialguinea.
Det är den sortens kvaliteter jag äger: den stora oduglighetens briljans.
Läs mer...
Den som inte blev börsmäklare
Grahn
(2010-02-05)
KRÖNIKAN [#231]
I min kropp vilar en hårt arbetande man.
Han finns där, det är sant.
Han är bara lite trött ibland.
Läs mer...
Ingenting att oroa sig för
Grahn
(2010-01-29)
KRÖNIKAN [#230]
Vi ser på diabilder, vi är tre generationer i vakuumvinter.
När de togs fanns inte jag.
Det var en obekymrad tid.
Läs mer...
Du kommer att krångla till det
Grahn
(2010-01-22)
KRÖNIKAN [#228]
Han har fyllt ett, han har fyllt två; hur snabbt kan evigheter gå?
Snabbare än jag kan förstå.
Snart har han ett liv jag inget vet om och det stör mig, jag vill veta allt.
Läs mer...
Bärst av allt är schuuukdomen
Grahn
(2010-01-15)
KRÖNIKAN [#228]
Tusen minus i hybrisvintern.
Det är då den stora magsjukan rullar in.
Samt ut.
Läs mer...
En existentiell parkeringsplats
Grahn
(2009-12-18)
KRÖNIKAN [#227]
Om Gud finns är han rik, han har råd med Lars Lerin.
Det är han som målat himlen utanför,
decembersjön och snön, den krumma, stumma skogen, blek och stel av frost.
Jag är fattig men förmögen, jag kan gå ut och sedan in.
Läs mer...
De lurar mig inte (men jag vill)
Grahn
(2009-12-11)
KRÖNIKAN [#226]
Jag är inte nöjd med mig själv, jag skulle vilja vara lite dummare.
Det är inte säkert att det går.
Jag vill vara precis lagom dum för att innerligt älska chokladkalenderschokladen.
Läs mer...
Om det inte gjorde ont skulle jag le
Grahn
(2009-12-04)
KRÖNIKAN [#225]
Något jag verkligen inte gillar är sådana som bara pratar om sin senaste semester.
Jag bara pratar om min senaste semester.
Jag frågar och måste svara, det vore otrevligt att låta bli.
Läs mer...
Slöseri att träffa ännu fler
Grahn
(2009-11-27)
KRÖNIKAN |#224]
Jag träffar för lite folk.
Jag ligger skalor under genomsnitt.
Jag vill inte träffa fler, jag vill träffa de jag redan träffat lite till.
Läs mer...
Jag var en gång en surfare
Grahn
(2009-11-20)
KRÖNIKAN [#223]
Jag brukade köra för fort på Pacific Highway, jag brukade ha surfbrädor på taket, jag var solbränd och yngre än någonsin igen.
Det här var ett par veckor sedan.
Nu är det annorlunda, det är som vanligt.
Läs mer...
Oförmån är världens lön
Grahn
(2009-11-13)
Det stora scoopet kan man som journalist oftast bara drömma om. Som härom natten, när jag drömde om att det fanns en hittills okänd fortsättning på den tv-reklam som den stora banken gör för att locka oss att bli förmånskunder.
Läs mer...
Till Narnia – fast tvärt om
Grahn
(2009-11-07)
KRÖNIKAN [# 225]
Jag minns första gången jag skulle få spela tv-spel som om det vore i går. Regnet smattrade mot rutorna och höstlöven låg i prydliga mammaihopkrattade högar på gården. Alla inomhuslekar var färdiglekta och det gick inte att göra så mycket mer med dagen. Då deklarerade farsan högtidligt att det nog var dags att lära sig spela tv-spel.
Läs mer...
Bakbunden i en raggarbil
Grahn
(2009-10-30)
Krönikan |#224]
Jag kommer från Kil.
Där grisera kör bil.
Gärna Volvo eller Amazon, gärna bucklig, gärna rollad i någon skojig färg. Så länge den kan svänga på en femöring i rondellen, tar sig över farthindret i mitten på Storgatan och har rikligt med utrymme för rejäla bashögtalare är den ett kap.
Läs mer...
Till Zarah med limousin
Grahn
(2009-10-23)
KRÖNIKAN [# 223] Här står vi – bilister, cyklister, fotgängare, föräldrar med barnvagn – och ser på när greencargo-loket segar sig förbi järnvägsövergången.
Läs mer...
Ett sandslott för ett luftslott
Grahn
(2009-10-16)
Krönikan [#222]
Jag vet vad jag vill jobba med, jag ska börja nu direkt.
Ett drömjobb, min verklighet.
Sandslottsarkitekt på en strand vid ett korallhav.
Läs mer...
Tio steg av old school coolhet
Grahn
(2009-10-09)
Krönikan [#221]
Jag grips av coolhet på öppen gata.
Den kidnappar min kropp, jag kan inte
komma loss.
I tio steg är jag en nigga from the old school, on a dance floor nigga doing old moves.
Läs mer...
Sport
Följ SM-slutspelet via Hockey-bloggen
Ishockey
Två år i rad har ni kunnat följa Färjestads öden i SM-slutspelet bäst via VF-sportens Slutspelsblogg.
2010 blir ingen undantag men enda skillnaden är att vi inte startar någon ny blogg utan fortsätter att skriva i Hockeybloggen.
Läs mer...
Greger tackar för sig
Ishockey
Färjestads guldhjälte från 1998, Greger Artursson, har spelat sin sista match i karriären.
– Det känns bra och helt rätt, säger han med glad ton på rösten om beslutet.
Läs mer...
Anna: ”Jag bad till högre krafter”
Nöje
En gastkramande omröstning avgjorde Melodifestivalen. Till slut stod Anna Bergendahl som vinnare med låten This is my life.
– En otrolig känsla, säger hon till TT Spektra.
Läs mer...
Köksvägen till stjärnan
Reportage
Leif Mannerström är en av Sveriges mest väldekorerade kockar. Vägen till framgången och berömmelsen gick köksvägen, som utskälld morots– och potatisskalare.
Läs mer...
25 nya VF-bloggare – på nolltid
Karlstad
25 nya bloggar - på lite drygt ett dygn.
VF:s nya bloggportal kan inte beskrivas som annat än en storsuccé.
– Det känns roligare att finnas på en värmländsk sida, tycker Anna Åkerström som bloggar om mode.
Läs mer...
Gör nyhetstestet
Kunskapstest
Ny plats för Selma, landslagstjej, Janne "Flash" Nilsson och skottar sig till New York. Testa din nyhetskoll
Veckans skivor
Skivor
Fyra VF ges denna vecka till Serj Tankian, Pete Seeger och Joan Armatrading. Salem Al Fakirs nya skiva får tre VF. Läs mer...
Devote knäckte koden
Reportage
Som flerspråkig, utbildad lärare var Devote Mukeshimana en tillgång för FN efter folkmordet i hemlandet Rwanda. Men på den svenska arbetsmarknaden har hon haft svårt att ta sig in. Ett mentorsprojekt arrangerat av Internationella Qvinnoföreningen gav henne hopp.
Läs mer...
Det vilda har tagit sig in i museet
Kultur
”Ju mer du längtar efter vår, desto mer snö fäller jag på dig”. Så säger Soavli, blötsnöns drottning – enligt Maria Westerberg, hon med det konstnärliga varumärket Vildhjärta.
Maria vågar ändå erkänna att hon längtar efter barmark – för snön döljer ju hennes arbetsmaterial och nu behöver hon mer, efter att ha byggt sin stora utställning i Värmlands Museums Cyrillusrum.
Läs mer...
Omlagd träning för Nilsson
Övrig sport
Med mer, smartare och annorlunda träning.
Så ska Christian Nilsson ta sig an en Europatoursäsong med nya regler och högre mål än tidigare.
– Drömmen vore att kvala in till British Open, säger golfstjärnan.
Läs mer...
Rent vatten med solens hjälp
Näringsliv nyheter
70 uppfinningar och innovationer konstruerade av kvinnor.
I går, på Internationella Kvinnodagen, invigdes Tekniska museets vandringsutställning Kvinnors uppfinningar vid Älvstranden Bildningscentrum i Hagfors.
Samtidigt gick startskottet för Hagfors kommuns och Almis entreprenörskapsmånad.
Läs mer...
Quiz: Värmländsk ordkunskap
Allmän
Kan du gamla värmländska ord?
Vet du vad "bråfäll", "bakomtajen" och "benmodd" betyder. Med Knut Wermlands "Värmländsk ordbok" i ryggen bjuder vi här på en rad gamla värmländska ord. Quizet finner du ?