Till Narnia – fast tvärt om
Grahn
KRÖNIKAN [# 225]
Jag minns första gången jag skulle få spela tv-spel som om det vore i går. Regnet smattrade mot rutorna och höstlöven låg i prydliga mammaihopkrattade högar på gården. Alla inomhuslekar var färdiglekta och det gick inte att göra så mycket mer med dagen. Då deklarerade farsan högtidligt att det nog var dags att lära sig spela tv-spel.
Medan han pluggade in Atarit fick jag äran att välja spel. Det skulle dock dröja ytterligare några år innan jag lärde mig läsa så jag valde helt sonika den finaste disketten. Den med röd etikett. Turrican III, om jag kunnat läsa.
Det var där och då jag för första gången bytte ut deprimerande höstmörker mot en alternativ värld. Att det var en primitiv, lågpixlig rymdatmosfär där man skulle döda getingar och hoppspindlar spelade ingen roll. Jag var fast.
Jag spelade igenom alla spel som fanns till vårt Atari, om och om igen. Tills det blev vår och världen utanför fönstren vaknade till liv. Och då var det helt plötsligt inte intressant alls längre. Det var mycket roligare att bada, leka affär, bygga kojor och fylla stövlarna med bäckvatten. Solen lyste ikapp med alla somriga, busiga påhitt och Turrican III var ett minne blott. Tills första lövhögen var ihopkrattad, hoppad i och sedan ihopkrattad igen. När man inte längre lekte tills man var trött utan tills man var blöt och kall. Då slog tv-spelssuget till med full kraft igen.
Så är det än i dag. Framåt hösten räcker jag ut tungan åt ihärdigt snöblandat regn, trycker på ”on” och ger mig in i världar där man ständigt utvecklas och belönas. Där ingen bestämmer hur många chanser man har på sig för att klara något. Där solen alltid skiner och man är en del av sagorna. Vid det här laget har jag ersatt Turrican III hundrafalt och sysslar nu bland annat med avancerad drakdödning, prinsessräddning, ninjakonster och odling av virtuella grönsaker.
Det fina är att man nuförtiden även kan bjuda in vänner att dela sagorna med. Att slåss mot onda makter tillsammans med. Eller utmana i dueller om vem som fäktas bäst, sjunger renast eller är mest allmänbildad.
Förra helgen tillbringade jag i väninnan Lisas säng (som fungerade som soffa för tillfället) tillsammans med två ymnigt svettande karlar som fäktade hejvilt i luften. Hela sängen skakade och jag var inte särskilt förvånad över att den redan brakat ihop en gång under kvällen.
Jag och Lisa skakade också. Fast av skratt. Det frenetiska och helt bisarra fäktandet ingick nämligen i en jämn kamp om vem som, just det, fäktades bäst.
Det var Wii-kväll.
Mellan skrattsalvorna skänkte jag en tacksam tanke till det nya tv-spelsmodet. Den nya folktrenden som förenat umgänge och tv-spel i en allmänt accepterad underhållningssymbios.
Den stereotypa nörden som sitter bakom ett berg av Jolt-cola och lirar CS dygnet runt som gärna förknippats med data- och tv-spel håller på att suddas ut och ersätts av glada skaror som gärna drabbar samman i diverse frågesporter, sångtävlingar och rockbandsbildande.
Äntligen har alla fått ta del av denna tacksamma verklighetsflykt jag själv använt mig av sedan Turrican III.
Och ska jag vara ärlig hade jag glömt bort den gamla välanvända disketten. Men av en ren händelse kom jag att tänka på den härom veckan och efter febrilt letande i hjärnbarken, hjälp av en ärkenörd och diverse googlande, kom jag över spelet igen. Att det gått över ett decennium sedan jag spelade sist hade ingen betydelse när jag återigen klev in i den primitiva, lågpixliga rymdatmosfären för att döda getingar och hoppspindlar. Med små ivriga pip av begeistring fick samtliga fiender sig en riktig omgång och jag en nostalgiattack.
Och det är det här som är det bästa med tv-spel. Att de är som Narnia fast tvärt om. Medan du är upptagen i verkliga världen väntar de virtuella snällt på att du ska ha tid att förlora dig i dem. Det är fullt tillåtet att ta sommarlov.
Man kan nog härma sig i mål
Grahn
(2010-03-12)
KRÖNIKAN [#236]
Som självskeptiker betraktad är jag oväntat självsäker.
Jag kan nästan inget, men jag tror jag skulle kunna låtsas kunna nästan vad som helst.
Det är en hoppfrämjande idé, en tankearm att somna på.
Läs mer...
Åttahundra för korta dagar
Grahn
(2010-03-05)
KRÖNIKAN [#235]
Han brukade skrika när jag gick, i panik, varje gång.
Nu skriker jag, i patetik, en klagosång,
lockande på något som alltför snabbt
försvunnit:
O-er-sätt-lig-heee-teeeeen!
Läs mer...
En ilsken docka i bröstfickan
Grahn
(2010-02-26)
Man borde ha en stöddocka, en emotionell tamagotchi.
En maskot vid sin sida för att kommentera allt som sker.
Min skulle se ut som Niklas Wikegård.
Läs mer...
Jag är han jag inte ville möta
Grahn
(2010-02-19)
KRÖNIKAN [#233]
Jag dräps av minderårig tjej vid Slussen.
En bit av mig dör, jag är inte längre jag.
Jag vet vem jag är och jag är idiotalltsågubbtypjäveln.
Läs mer...
Detaljer från ett OS-guld
Grahn
(2010-02-12)
KRÖNIKAN [#232]
Visa mig en rödgrönblå flagga med olivkvist på, och jag säger det är Eritreas. Visa en blågrönvitröd med silkesbomullsträd och jag säger: Ekvatorialguinea.
Det är den sortens kvaliteter jag äger: den stora oduglighetens briljans.
Läs mer...
Den som inte blev börsmäklare
Grahn
(2010-02-05)
KRÖNIKAN [#231]
I min kropp vilar en hårt arbetande man.
Han finns där, det är sant.
Han är bara lite trött ibland.
Läs mer...
Ingenting att oroa sig för
Grahn
(2010-01-29)
KRÖNIKAN [#230]
Vi ser på diabilder, vi är tre generationer i vakuumvinter.
När de togs fanns inte jag.
Det var en obekymrad tid.
Läs mer...
Du kommer att krångla till det
Grahn
(2010-01-22)
KRÖNIKAN [#228]
Han har fyllt ett, han har fyllt två; hur snabbt kan evigheter gå?
Snabbare än jag kan förstå.
Snart har han ett liv jag inget vet om och det stör mig, jag vill veta allt.
Läs mer...
Bärst av allt är schuuukdomen
Grahn
(2010-01-15)
KRÖNIKAN [#228]
Tusen minus i hybrisvintern.
Det är då den stora magsjukan rullar in.
Samt ut.
Läs mer...
En existentiell parkeringsplats
Grahn
(2009-12-18)
KRÖNIKAN [#227]
Om Gud finns är han rik, han har råd med Lars Lerin.
Det är han som målat himlen utanför,
decembersjön och snön, den krumma, stumma skogen, blek och stel av frost.
Jag är fattig men förmögen, jag kan gå ut och sedan in.
Läs mer...
De lurar mig inte (men jag vill)
Grahn
(2009-12-11)
KRÖNIKAN [#226]
Jag är inte nöjd med mig själv, jag skulle vilja vara lite dummare.
Det är inte säkert att det går.
Jag vill vara precis lagom dum för att innerligt älska chokladkalenderschokladen.
Läs mer...
Om det inte gjorde ont skulle jag le
Grahn
(2009-12-04)
KRÖNIKAN [#225]
Något jag verkligen inte gillar är sådana som bara pratar om sin senaste semester.
Jag bara pratar om min senaste semester.
Jag frågar och måste svara, det vore otrevligt att låta bli.
Läs mer...
Slöseri att träffa ännu fler
Grahn
(2009-11-27)
KRÖNIKAN |#224]
Jag träffar för lite folk.
Jag ligger skalor under genomsnitt.
Jag vill inte träffa fler, jag vill träffa de jag redan träffat lite till.
Läs mer...
Jag var en gång en surfare
Grahn
(2009-11-20)
KRÖNIKAN [#223]
Jag brukade köra för fort på Pacific Highway, jag brukade ha surfbrädor på taket, jag var solbränd och yngre än någonsin igen.
Det här var ett par veckor sedan.
Nu är det annorlunda, det är som vanligt.
Läs mer...
Oförmån är världens lön
Grahn
(2009-11-13)
Det stora scoopet kan man som journalist oftast bara drömma om. Som härom natten, när jag drömde om att det fanns en hittills okänd fortsättning på den tv-reklam som den stora banken gör för att locka oss att bli förmånskunder.
Läs mer...
Bakbunden i en raggarbil
Grahn
(2009-10-30)
Krönikan |#224]
Jag kommer från Kil.
Där grisera kör bil.
Gärna Volvo eller Amazon, gärna bucklig, gärna rollad i någon skojig färg. Så länge den kan svänga på en femöring i rondellen, tar sig över farthindret i mitten på Storgatan och har rikligt med utrymme för rejäla bashögtalare är den ett kap.
Läs mer...
Till Zarah med limousin
Grahn
(2009-10-23)
KRÖNIKAN [# 223] Här står vi – bilister, cyklister, fotgängare, föräldrar med barnvagn – och ser på när greencargo-loket segar sig förbi järnvägsövergången.
Läs mer...
Ett sandslott för ett luftslott
Grahn
(2009-10-16)
Krönikan [#222]
Jag vet vad jag vill jobba med, jag ska börja nu direkt.
Ett drömjobb, min verklighet.
Sandslottsarkitekt på en strand vid ett korallhav.
Läs mer...
Tio steg av old school coolhet
Grahn
(2009-10-09)
Krönikan [#221]
Jag grips av coolhet på öppen gata.
Den kidnappar min kropp, jag kan inte
komma loss.
I tio steg är jag en nigga from the old school, on a dance floor nigga doing old moves.
Läs mer...
Det tungt kulturella brottet
Grahn
(2009-10-02)
Krönikan [#220]
Det är något sorgligt med rån.
Det är aldrig kulturtyper som gör dem.
Ingen har sprängt en bank för att få en privatkonsert av Logh.
Läs mer...
Kultur & Nöje
Hennes humor får plats i väskan
Kultur
Stora händelser i en liten bok är titeln.
Ellinor Henrikssons dagboksanteckningar är innehållet.
– Det är humor som får plats i en liten väska, säger hon.
Läs mer...
Stig blev kungligt belönad
Reportage
Under sina år som utrikeskorrespondent i Moskva träffade Stig Fredrikson den sovjetiske regimkritikern Aleksandr Solzjenitsyn i hemlighet. För allmänheten har han under fyra decennier begripliggjort komplicerade utrikespolitiska skeenden. Lagom till sin 65-årsdag belönades han med en kunglig medalj.
Läs mer...
Hetaste tipsen i ny spelblogg på VF.se
Övrig sport
Sugen på att tjäna några extra kronor till hushållskassan?
Häng i så fall med i det senaste bloggtillskottet på VF.se: Niclas Moréns spelblogg.
Läs mer...
Följ SM-slutspelet via Hockey-bloggen
Ishockey
Två år i rad har ni kunnat följa Färjestads öden i SM-slutspelet bäst via VF-sportens Slutspelsblogg.
2010 blir ingen undantag men enda skillnaden är att vi inte startar någon ny blogg utan fortsätter att skriva i Hockeybloggen.
Läs mer...
Greger tackar för sig
Ishockey
Färjestads guldhjälte från 1998, Greger Artursson, har spelat sin sista match i karriären.
– Det känns bra och helt rätt, säger han med glad ton på rösten om beslutet.
Läs mer...
Anna: ”Jag bad till högre krafter”
Nöje
En gastkramande omröstning avgjorde Melodifestivalen. Till slut stod Anna Bergendahl som vinnare med låten This is my life.
– En otrolig känsla, säger hon till TT Spektra.
Läs mer...
Köksvägen till stjärnan
Reportage
Leif Mannerström är en av Sveriges mest väldekorerade kockar. Vägen till framgången och berömmelsen gick köksvägen, som utskälld morots– och potatisskalare.
Läs mer...
25 nya VF-bloggare – på nolltid
Karlstad
25 nya bloggar - på lite drygt ett dygn.
VF:s nya bloggportal kan inte beskrivas som annat än en storsuccé.
– Det känns roligare att finnas på en värmländsk sida, tycker Anna Åkerström som bloggar om mode.
Läs mer...
Gör nyhetstestet
Kunskapstest
Ny plats för Selma, landslagstjej, Janne "Flash" Nilsson och skottar sig till New York. Testa din nyhetskoll
Veckans skivor
Skivor
Fyra VF ges denna vecka till Serj Tankian, Pete Seeger och Joan Armatrading. Salem Al Fakirs nya skiva får tre VF. Läs mer...
Devote knäckte koden
Reportage
Som flerspråkig, utbildad lärare var Devote Mukeshimana en tillgång för FN efter folkmordet i hemlandet Rwanda. Men på den svenska arbetsmarknaden har hon haft svårt att ta sig in. Ett mentorsprojekt arrangerat av Internationella Qvinnoföreningen gav henne hopp.
Läs mer...