Jag var en gång en surfare
Grahn
KRÖNIKAN [#223]
Jag brukade köra för fort på Pacific Highway, jag brukade ha surfbrädor på taket, jag var solbränd och yngre än någonsin igen.
Det här var ett par veckor sedan.
Nu är det annorlunda, det är som vanligt.
Jag är en surfare. Detta är mitt liv, mitt tidsfördriv. Jag surfar och du kan betro mig om trick, vilka du vill, jag kan surfa som du bara drömt. Allt beror på när du ser mig.
Om du ser mig nu, när jag på mage paddlar ut, med ansiktet mot solen, brädan mot mitt bröst, i saltvatten varmt som vilken badtunna som helst, och du sedan tittar bort, då tror du att du sett en surfare. När du vänt bort din blick kan jag surfa storartat. Jag kan forsa med rak rygg genom en sådan där
tunnelvåg, komma ut på andra sidan torr i ansiktet och snygg (det tror du för du fick kisa, det var svårt att riktigt se).
Om du i stället fortsätter titta, när storvågen rullar in, och du ser mig veva vilt, för att som jag instruerats försöka fånga vågen när den bryter, vad det nu betyder, och du ser mig röra fötterna, göra mig beredd för upp-och-stå-fort-som-fan-position, och du ser vågen krossa mitt projekt, slå ned mig, svälja mig, slunga mig ned och runt som en strumpa i en tumlare, och du ser mig flyta upp igen, blötluddig, med brädan efter som ett hammarstäd från en serietidningshimmel... om du gör det, då kan du stänga flinet och pröva själv.
Men i några sekunder står jag, det gör jag verkligen. I spridda ögonblick under flera timmar står jag på en surfbräda i Stilla havet. Lägger man ihop de fragmentariska stunderna surfar jag länge.
Jag känner havet bära mig, jag har kontroll, kommando över strömmen, vi samspelar, harmoniserar. Det varar
aldrig länge, ingen hinner se, men det förekommer, det är en verklighet. Det hela är över så snabbt att man skulle kunna missa det även om man studerade mig nitiskt.
Jag föreställer mig scenen i slow
motion. Hur jag får ögonkontakt med ett vittne på stranden, just när jag
känner flytet. När jag ska ställa mig, då ser jag henne, just när jag når den
berusande känslan av balans. Och då, just här, där börjar hon blinka. Jag ser ögonlocken falla, de sjunker långsamt men ohejdbart, skymmer metodiskt hennes sikt och jag skriker, simultant med att jag reser mig skriker jag, i
panik, i frustration, jag skriker neeeeej!,
i ett slow motion-basigt bröl, för jag vet att när ögonlocken hunnit upp igen har jag redan trillat av. Hennes blinkning sammanfaller i exakt synk med min framgångskurva.
Och bara en sådan slow motion-blinkning senare är allt borta, allting: havet, brädan, den blåa himlen över mig.
Jag står som Sauron i den där Tolkienboken och viskar dovt, i episk chock, detta uppgivna konstaterande:
The field is lost ... Everything is lost...
Några dagar senare finns inget saltvatten mer, ingen mer sol att i motvilligt förnuft behöva skydda sig från mitt på dagen. Några flygtimmar och det är november igen, det riktiga november, det svenska. Ett november med redigt kaffe och Landet runt. Surfar gör vi på nätet och det går långsamt. Solen står som en illusion, en bara nästan utesluten myt från förr; en avlägsen släkting vi inte vet om vi ska se igen.
Det regnar is när vi landar.
Vi tullar ut och ser landet ligga redo, vänta med full
arsenal, hela vemodsartilleriet samlat.
Det blir som i svartvita komedier, när någon preparerat en dörrpost med en hink vatten: så fort vi lämnar ankomsthallen häller himlen ångest över oss. Det sker i blixtattack, den forsar vilt under våra kragar, längs våra ryggrader.
Men det är mysigt också, tänker jag.
Vi åker hem och jag gillar det, tänker jag, det är härligt att vara här. Det är en tanke aldrig så sökt, en glädjeyttring aldrig så konstruerad. För jag minns alla gånger jag tänkt så där, sagt så, att jag längtar efter det här på somrarna. Att jag saknar mörkret utanför och kvällen, brasorna och värmeljusen, blänken av blöta löv på asfalten. Det passar min
person och nu är det så. Nu är jag nöjd, nu är det bra! Nu mår jag fint! Det ser du väl själv? Jag har använt två utropstecken redan!
Men jag lurar ingen, inte ens mig själv, och det är inget litet nederlag för en lögnare. Jag gillade att åka på Pacific Highway med surfbrädor på taket. Folk som såg mig då kunde tro jag var en glad och härlig surfer dude. Nu åker jag på E18 utan surfbrädor på taket. Jag undrar vad folk som ser mig nu kan tro, men folk varken ser eller tror, det är för mörkt för båda två.
Man kan nog härma sig i mål
Grahn
(2010-03-12)
KRÖNIKAN [#236]
Som självskeptiker betraktad är jag oväntat självsäker.
Jag kan nästan inget, men jag tror jag skulle kunna låtsas kunna nästan vad som helst.
Det är en hoppfrämjande idé, en tankearm att somna på.
Läs mer...
Åttahundra för korta dagar
Grahn
(2010-03-05)
KRÖNIKAN [#235]
Han brukade skrika när jag gick, i panik, varje gång.
Nu skriker jag, i patetik, en klagosång,
lockande på något som alltför snabbt
försvunnit:
O-er-sätt-lig-heee-teeeeen!
Läs mer...
En ilsken docka i bröstfickan
Grahn
(2010-02-26)
Man borde ha en stöddocka, en emotionell tamagotchi.
En maskot vid sin sida för att kommentera allt som sker.
Min skulle se ut som Niklas Wikegård.
Läs mer...
Jag är han jag inte ville möta
Grahn
(2010-02-19)
KRÖNIKAN [#233]
Jag dräps av minderårig tjej vid Slussen.
En bit av mig dör, jag är inte längre jag.
Jag vet vem jag är och jag är idiotalltsågubbtypjäveln.
Läs mer...
Detaljer från ett OS-guld
Grahn
(2010-02-12)
KRÖNIKAN [#232]
Visa mig en rödgrönblå flagga med olivkvist på, och jag säger det är Eritreas. Visa en blågrönvitröd med silkesbomullsträd och jag säger: Ekvatorialguinea.
Det är den sortens kvaliteter jag äger: den stora oduglighetens briljans.
Läs mer...
Den som inte blev börsmäklare
Grahn
(2010-02-05)
KRÖNIKAN [#231]
I min kropp vilar en hårt arbetande man.
Han finns där, det är sant.
Han är bara lite trött ibland.
Läs mer...
Ingenting att oroa sig för
Grahn
(2010-01-29)
KRÖNIKAN [#230]
Vi ser på diabilder, vi är tre generationer i vakuumvinter.
När de togs fanns inte jag.
Det var en obekymrad tid.
Läs mer...
Du kommer att krångla till det
Grahn
(2010-01-22)
KRÖNIKAN [#228]
Han har fyllt ett, han har fyllt två; hur snabbt kan evigheter gå?
Snabbare än jag kan förstå.
Snart har han ett liv jag inget vet om och det stör mig, jag vill veta allt.
Läs mer...
Bärst av allt är schuuukdomen
Grahn
(2010-01-15)
KRÖNIKAN [#228]
Tusen minus i hybrisvintern.
Det är då den stora magsjukan rullar in.
Samt ut.
Läs mer...
En existentiell parkeringsplats
Grahn
(2009-12-18)
KRÖNIKAN [#227]
Om Gud finns är han rik, han har råd med Lars Lerin.
Det är han som målat himlen utanför,
decembersjön och snön, den krumma, stumma skogen, blek och stel av frost.
Jag är fattig men förmögen, jag kan gå ut och sedan in.
Läs mer...
De lurar mig inte (men jag vill)
Grahn
(2009-12-11)
KRÖNIKAN [#226]
Jag är inte nöjd med mig själv, jag skulle vilja vara lite dummare.
Det är inte säkert att det går.
Jag vill vara precis lagom dum för att innerligt älska chokladkalenderschokladen.
Läs mer...
Om det inte gjorde ont skulle jag le
Grahn
(2009-12-04)
KRÖNIKAN [#225]
Något jag verkligen inte gillar är sådana som bara pratar om sin senaste semester.
Jag bara pratar om min senaste semester.
Jag frågar och måste svara, det vore otrevligt att låta bli.
Läs mer...
Slöseri att träffa ännu fler
Grahn
(2009-11-27)
KRÖNIKAN |#224]
Jag träffar för lite folk.
Jag ligger skalor under genomsnitt.
Jag vill inte träffa fler, jag vill träffa de jag redan träffat lite till.
Läs mer...
Oförmån är världens lön
Grahn
(2009-11-13)
Det stora scoopet kan man som journalist oftast bara drömma om. Som härom natten, när jag drömde om att det fanns en hittills okänd fortsättning på den tv-reklam som den stora banken gör för att locka oss att bli förmånskunder.
Läs mer...
Till Narnia – fast tvärt om
Grahn
(2009-11-07)
KRÖNIKAN [# 225]
Jag minns första gången jag skulle få spela tv-spel som om det vore i går. Regnet smattrade mot rutorna och höstlöven låg i prydliga mammaihopkrattade högar på gården. Alla inomhuslekar var färdiglekta och det gick inte att göra så mycket mer med dagen. Då deklarerade farsan högtidligt att det nog var dags att lära sig spela tv-spel.
Läs mer...
Bakbunden i en raggarbil
Grahn
(2009-10-30)
Krönikan |#224]
Jag kommer från Kil.
Där grisera kör bil.
Gärna Volvo eller Amazon, gärna bucklig, gärna rollad i någon skojig färg. Så länge den kan svänga på en femöring i rondellen, tar sig över farthindret i mitten på Storgatan och har rikligt med utrymme för rejäla bashögtalare är den ett kap.
Läs mer...
Till Zarah med limousin
Grahn
(2009-10-23)
KRÖNIKAN [# 223] Här står vi – bilister, cyklister, fotgängare, föräldrar med barnvagn – och ser på när greencargo-loket segar sig förbi järnvägsövergången.
Läs mer...
Ett sandslott för ett luftslott
Grahn
(2009-10-16)
Krönikan [#222]
Jag vet vad jag vill jobba med, jag ska börja nu direkt.
Ett drömjobb, min verklighet.
Sandslottsarkitekt på en strand vid ett korallhav.
Läs mer...
Tio steg av old school coolhet
Grahn
(2009-10-09)
Krönikan [#221]
Jag grips av coolhet på öppen gata.
Den kidnappar min kropp, jag kan inte
komma loss.
I tio steg är jag en nigga from the old school, on a dance floor nigga doing old moves.
Läs mer...
Det tungt kulturella brottet
Grahn
(2009-10-02)
Krönikan [#220]
Det är något sorgligt med rån.
Det är aldrig kulturtyper som gör dem.
Ingen har sprängt en bank för att få en privatkonsert av Logh.
Läs mer...
Nyheter
25 nya VF-bloggare – på nolltid
Karlstad
25 nya bloggar - på lite drygt ett dygn.
VF:s nya bloggportal kan inte beskrivas som annat än en storsuccé.
– Det känns roligare att finnas på en värmländsk sida, tycker Anna Åkerström som bloggar om mode.
Läs mer...
Gör nyhetstestet
Kunskapstest
Ny plats för Selma, landslagstjej, Janne "Flash" Nilsson och skottar sig till New York. Testa din nyhetskoll
Veckans skivor
Skivor
Fyra VF ges denna vecka till Serj Tankian, Pete Seeger och Joan Armatrading. Salem Al Fakirs nya skiva får tre VF. Läs mer...
Devote knäckte koden
Reportage
Som flerspråkig, utbildad lärare var Devote Mukeshimana en tillgång för FN efter folkmordet i hemlandet Rwanda. Men på den svenska arbetsmarknaden har hon haft svårt att ta sig in. Ett mentorsprojekt arrangerat av Internationella Qvinnoföreningen gav henne hopp.
Läs mer...
Det vilda har tagit sig in i museet
Kultur
”Ju mer du längtar efter vår, desto mer snö fäller jag på dig”. Så säger Soavli, blötsnöns drottning – enligt Maria Westerberg, hon med det konstnärliga varumärket Vildhjärta.
Maria vågar ändå erkänna att hon längtar efter barmark – för snön döljer ju hennes arbetsmaterial och nu behöver hon mer, efter att ha byggt sin stora utställning i Värmlands Museums Cyrillusrum.
Läs mer...
Omlagd träning för Nilsson
Övrig sport
Med mer, smartare och annorlunda träning.
Så ska Christian Nilsson ta sig an en Europatoursäsong med nya regler och högre mål än tidigare.
– Drömmen vore att kvala in till British Open, säger golfstjärnan.
Läs mer...
GW älskar sin frihet
Reportage
Efter avslöjandet av Geijeraffären höll det att gå riktigt illa för en av Sveriges första och mest omtalade brottsforskare, Leif GW Persson. Men sedan den lyckade debuten med polisromanen Grisfesten är han ekonomisk oberoende och han är i dag frispråkigare än någonsin.
Läs mer...
Lovisa spexar till det
Nöje
I vår kommer värmländska Lovisa Wanngrens låt att skrålas på Lunds gator och torg. I lördags blev den nämligen vald som officiell melodi till Lundakarnevalen som hålls i maj.
Läs mer...
Rent vatten med solens hjälp
Näringsliv nyheter
70 uppfinningar och innovationer konstruerade av kvinnor.
I går, på Internationella Kvinnodagen, invigdes Tekniska museets vandringsutställning Kvinnors uppfinningar vid Älvstranden Bildningscentrum i Hagfors.
Samtidigt gick startskottet för Hagfors kommuns och Almis entreprenörskapsmånad.
Läs mer...
Sara startar Vera
Karlstad
Nya webbtidningen Magasin Vera ska inspirera kvinnor till bättre självkänsla.
Kvinnor ska våga vara sig själva och känna att de duger som de är.
– Man behöver inte jämföra sig med alla, säger Sara Moll, 26.
Läs mer...
Mer än ett fotoalbum
Karlstad
– Tjoff, tjoff. Fort ska det gå tycker jag, säger Elin Eldh och limmar fast en bokstav bredvid bilden av sin son.
Det handlar om scrapbooking.
I helgen hölls mässa i ämnet på Karolinen i Karlstad.
Läs mer...
Quiz: Värmländsk ordkunskap
Allmän
Kan du gamla värmländska ord?
Vet du vad "bråfäll", "bakomtajen" och "benmodd" betyder. Med Knut Wermlands "Värmländsk ordbok" i ryggen bjuder vi här på en rad gamla värmländska ord. Quizet finner du ?