En existentiell parkeringsplats
Grahn
KRÖNIKAN [#227]
Om Gud finns är han rik, han har råd med Lars Lerin.
Det är han som målat himlen utanför,
decembersjön och snön, den krumma, stumma skogen, blek och stel av frost.
Jag är fattig men förmögen, jag kan gå ut och sedan in.
Jag ser ut i årtiondets sista vinter, det är kramsnökväll och jag galleristhummar – jo, det där är Lerin, det är original, det ser man, sådant kan ingen kopiera – medan jag i mjugg blandar sista droppen Tamdhu i chokladen, hör Billy Eckstine sjunga om ett ljus i ett fönster på en
julafton en gång, vinklar fötterna mot
brasan och känner utropstecknen
smälla som mikropopcorn i mig:
Jag är framme! Jag har lyckats! Jag är mysgubbe nu!
När jag tänker på det har jag aldrig haft ett annat mål än det.
Alla vägval jag gjort har varit med hopp om att det ska leda till en brett
tilltagen, existentiell parkeringsplats.
Jag minns en gång när vi åkte till en hårdrocksspelning, det var i Motala
eller Huskvarna eller någon annanstans, någon vinter något år då nittiotalet fanns. Jag var fjorton eller femton och förbannade det – hatade att jag inte var äldre, att jag bara var en femtonåring än – på samma sätt som jag tio år senare skulle hata och förbanna att samma femtonåring existerat. Jag minns hur vi närmade oss, kartongade loss en sista 2,8-procentare, scannade gatorna efter likar, efter fler av vår sort, andra långhåriga på väg mot samma adress, och jag såg en utdaterad hatt gå in mot sin villa.
Han tog vänster vid sin brevlåda, gick rakt mot sin dörr, med matpåse i en hand och kvällstidning i den andra, och jag tänkte: han där, han är en mysgubbe. Han gillar mys.
Och jag minns det avund som föll över mig. Vemodet som bröt sig in, vräkte mitt hårdrocksjag ur bilen och tog plats i min skinnjacka.
Skulle någon göra film om mina tonår skulle det där vara en nyckelscen.
Mina militanta heavy metal-ögon, min överläpp dopad med mammas mascara genom stråna, ett strängt ansikte på
väg mot kaos, dekadans och decibel,
stirrande ut genom tonårsimmig ruta
– i smyg fantiserande om att få gå hem med matpåse och kvällstidning och utan frågetecken fråga: nu tar vi oss en kopp kaffe, va. Genast svara ja på det, och falla i fåtölj i stickad tröja framför brasa vid min stereo.
Jag var i konflikt, i strid mot mig själv, slungad mellan oviljan att vara vild och trotsig och olydig och tuff – inte för att jag inte ville bryta regler, inte för mammas och pappas skull, utan för min egen skull, för att jag ville sitta i tv-rummet, se På rymmen och äta chokladpudding med katten klockan åtta på fredag kväll – och min vilja att vara som de andra, att vara så rebellisk som den identitet jag hade valt verkade kräva. Dilemmat att inte vilja vara där jag var, och samtidigt vilja att jag skulle vilja vara där jag var.
Den striden slipper jag nu.
Jag kan i kravlös triumf leva mysgubbens liv.
Mitt huvudskäl till att gå ut är nu att få gå in.
Jag knarrar nakenärmad ut i snön och hämtar ved varje morgon. Vill känna vintern slita som en blodhund i mitt skinn, för att få komma tillbaka in och säga usch, det var kallt, nu gör vi oss en brasa, va.
Jag går ut i otrampad snölyktesnö när solen sjunker långsamt, när
kvällen penslas fram från
dygnets dunklaste palett. Jag gör mig stig mellan grenarna, granarna och tallskotten, de som vuxit om mig sedan sist: långa som lumpenkillar nu, bredaxlade och grovbarriga och överallt står de. Omringar mig, tar aldrig slut. Det är jag och tusen träd och det är precis som i Stockholm,
tänker jag. Trångt som på
t-centralens perrong.
Om det här var Stockholm, säger jag till tallskotten, då skulle ni ha varit människor.
Men tallarna har inga öron, de står stumma och glor och det är precis som i Stockholm. Det skulle inte ha varit lika tyst där, men de skulle inte ha svarat
något då heller. Jag skulle i motsats till nu inte ha vågat prata med dem.
Om det skulle bli så här tyst i Stockholm, tänker jag, eller om de i Stockholm skulle komma hit, då skulle de stanna till och i kristlig chock säga: lyssna på tystnaden, hör hur tyst det är.
Nu är vi inte i Stockholm, ingen
stannar här, så ingen hörs säga att vi ska lyssna på tystnaden, höra hur tyst det är.
Därmed är det fortsatt tyst.
Det är bra.
Så jag går hem och går in och avslutar året som det började; det känns som det var i går, det var bara några sidor sedan.
Jag sitter efterfrusen i en
korgstol, på golvplankor som hållit en liten stund till.
Eldar med utropstecknen i mitt inre, slänger dem på mysgubbens brinnande melankoli och tänker att nu är det bra (!), nu är det som det ska (!), någon som kan måla stänker snö över sjön och snart ligger isen som för länge sedan igen.
Man kan nog härma sig i mål
Grahn
(2010-03-12)
KRÖNIKAN [#236]
Som självskeptiker betraktad är jag oväntat självsäker.
Jag kan nästan inget, men jag tror jag skulle kunna låtsas kunna nästan vad som helst.
Det är en hoppfrämjande idé, en tankearm att somna på.
Läs mer...
Åttahundra för korta dagar
Grahn
(2010-03-05)
KRÖNIKAN [#235]
Han brukade skrika när jag gick, i panik, varje gång.
Nu skriker jag, i patetik, en klagosång,
lockande på något som alltför snabbt
försvunnit:
O-er-sätt-lig-heee-teeeeen!
Läs mer...
En ilsken docka i bröstfickan
Grahn
(2010-02-26)
Man borde ha en stöddocka, en emotionell tamagotchi.
En maskot vid sin sida för att kommentera allt som sker.
Min skulle se ut som Niklas Wikegård.
Läs mer...
Jag är han jag inte ville möta
Grahn
(2010-02-19)
KRÖNIKAN [#233]
Jag dräps av minderårig tjej vid Slussen.
En bit av mig dör, jag är inte längre jag.
Jag vet vem jag är och jag är idiotalltsågubbtypjäveln.
Läs mer...
Detaljer från ett OS-guld
Grahn
(2010-02-12)
KRÖNIKAN [#232]
Visa mig en rödgrönblå flagga med olivkvist på, och jag säger det är Eritreas. Visa en blågrönvitröd med silkesbomullsträd och jag säger: Ekvatorialguinea.
Det är den sortens kvaliteter jag äger: den stora oduglighetens briljans.
Läs mer...
Den som inte blev börsmäklare
Grahn
(2010-02-05)
KRÖNIKAN [#231]
I min kropp vilar en hårt arbetande man.
Han finns där, det är sant.
Han är bara lite trött ibland.
Läs mer...
Ingenting att oroa sig för
Grahn
(2010-01-29)
KRÖNIKAN [#230]
Vi ser på diabilder, vi är tre generationer i vakuumvinter.
När de togs fanns inte jag.
Det var en obekymrad tid.
Läs mer...
Du kommer att krångla till det
Grahn
(2010-01-22)
KRÖNIKAN [#228]
Han har fyllt ett, han har fyllt två; hur snabbt kan evigheter gå?
Snabbare än jag kan förstå.
Snart har han ett liv jag inget vet om och det stör mig, jag vill veta allt.
Läs mer...
Bärst av allt är schuuukdomen
Grahn
(2010-01-15)
KRÖNIKAN [#228]
Tusen minus i hybrisvintern.
Det är då den stora magsjukan rullar in.
Samt ut.
Läs mer...
De lurar mig inte (men jag vill)
Grahn
(2009-12-11)
KRÖNIKAN [#226]
Jag är inte nöjd med mig själv, jag skulle vilja vara lite dummare.
Det är inte säkert att det går.
Jag vill vara precis lagom dum för att innerligt älska chokladkalenderschokladen.
Läs mer...
Om det inte gjorde ont skulle jag le
Grahn
(2009-12-04)
KRÖNIKAN [#225]
Något jag verkligen inte gillar är sådana som bara pratar om sin senaste semester.
Jag bara pratar om min senaste semester.
Jag frågar och måste svara, det vore otrevligt att låta bli.
Läs mer...
Slöseri att träffa ännu fler
Grahn
(2009-11-27)
KRÖNIKAN |#224]
Jag träffar för lite folk.
Jag ligger skalor under genomsnitt.
Jag vill inte träffa fler, jag vill träffa de jag redan träffat lite till.
Läs mer...
Jag var en gång en surfare
Grahn
(2009-11-20)
KRÖNIKAN [#223]
Jag brukade köra för fort på Pacific Highway, jag brukade ha surfbrädor på taket, jag var solbränd och yngre än någonsin igen.
Det här var ett par veckor sedan.
Nu är det annorlunda, det är som vanligt.
Läs mer...
Oförmån är världens lön
Grahn
(2009-11-13)
Det stora scoopet kan man som journalist oftast bara drömma om. Som härom natten, när jag drömde om att det fanns en hittills okänd fortsättning på den tv-reklam som den stora banken gör för att locka oss att bli förmånskunder.
Läs mer...
Till Narnia – fast tvärt om
Grahn
(2009-11-07)
KRÖNIKAN [# 225]
Jag minns första gången jag skulle få spela tv-spel som om det vore i går. Regnet smattrade mot rutorna och höstlöven låg i prydliga mammaihopkrattade högar på gården. Alla inomhuslekar var färdiglekta och det gick inte att göra så mycket mer med dagen. Då deklarerade farsan högtidligt att det nog var dags att lära sig spela tv-spel.
Läs mer...
Bakbunden i en raggarbil
Grahn
(2009-10-30)
Krönikan |#224]
Jag kommer från Kil.
Där grisera kör bil.
Gärna Volvo eller Amazon, gärna bucklig, gärna rollad i någon skojig färg. Så länge den kan svänga på en femöring i rondellen, tar sig över farthindret i mitten på Storgatan och har rikligt med utrymme för rejäla bashögtalare är den ett kap.
Läs mer...
Till Zarah med limousin
Grahn
(2009-10-23)
KRÖNIKAN [# 223] Här står vi – bilister, cyklister, fotgängare, föräldrar med barnvagn – och ser på när greencargo-loket segar sig förbi järnvägsövergången.
Läs mer...
Ett sandslott för ett luftslott
Grahn
(2009-10-16)
Krönikan [#222]
Jag vet vad jag vill jobba med, jag ska börja nu direkt.
Ett drömjobb, min verklighet.
Sandslottsarkitekt på en strand vid ett korallhav.
Läs mer...
Tio steg av old school coolhet
Grahn
(2009-10-09)
Krönikan [#221]
Jag grips av coolhet på öppen gata.
Den kidnappar min kropp, jag kan inte
komma loss.
I tio steg är jag en nigga from the old school, on a dance floor nigga doing old moves.
Läs mer...
Det tungt kulturella brottet
Grahn
(2009-10-02)
Krönikan [#220]
Det är något sorgligt med rån.
Det är aldrig kulturtyper som gör dem.
Ingen har sprängt en bank för att få en privatkonsert av Logh.
Läs mer...
Kultur & Nöje
Hennes humor får plats i väskan
Kultur
Stora händelser i en liten bok är titeln.
Ellinor Henrikssons dagboksanteckningar är innehållet.
– Det är humor som får plats i en liten väska, säger hon.
Läs mer...
Stig blev kungligt belönad
Reportage
Under sina år som utrikeskorrespondent i Moskva träffade Stig Fredrikson den sovjetiske regimkritikern Aleksandr Solzjenitsyn i hemlighet. För allmänheten har han under fyra decennier begripliggjort komplicerade utrikespolitiska skeenden. Lagom till sin 65-årsdag belönades han med en kunglig medalj.
Läs mer...
Hetaste tipsen i ny spelblogg på VF.se
Övrig sport
Sugen på att tjäna några extra kronor till hushållskassan?
Häng i så fall med i det senaste bloggtillskottet på VF.se: Niclas Moréns spelblogg.
Läs mer...
Följ SM-slutspelet via Hockey-bloggen
Ishockey
Två år i rad har ni kunnat följa Färjestads öden i SM-slutspelet bäst via VF-sportens Slutspelsblogg.
2010 blir ingen undantag men enda skillnaden är att vi inte startar någon ny blogg utan fortsätter att skriva i Hockeybloggen.
Läs mer...
Greger tackar för sig
Ishockey
Färjestads guldhjälte från 1998, Greger Artursson, har spelat sin sista match i karriären.
– Det känns bra och helt rätt, säger han med glad ton på rösten om beslutet.
Läs mer...
Anna: ”Jag bad till högre krafter”
Nöje
En gastkramande omröstning avgjorde Melodifestivalen. Till slut stod Anna Bergendahl som vinnare med låten This is my life.
– En otrolig känsla, säger hon till TT Spektra.
Läs mer...
Köksvägen till stjärnan
Reportage
Leif Mannerström är en av Sveriges mest väldekorerade kockar. Vägen till framgången och berömmelsen gick köksvägen, som utskälld morots– och potatisskalare.
Läs mer...
25 nya VF-bloggare – på nolltid
Karlstad
25 nya bloggar - på lite drygt ett dygn.
VF:s nya bloggportal kan inte beskrivas som annat än en storsuccé.
– Det känns roligare att finnas på en värmländsk sida, tycker Anna Åkerström som bloggar om mode.
Läs mer...
Gör nyhetstestet
Kunskapstest
Ny plats för Selma, landslagstjej, Janne "Flash" Nilsson och skottar sig till New York. Testa din nyhetskoll
Veckans skivor
Skivor
Fyra VF ges denna vecka till Serj Tankian, Pete Seeger och Joan Armatrading. Salem Al Fakirs nya skiva får tre VF. Läs mer...
Devote knäckte koden
Reportage
Som flerspråkig, utbildad lärare var Devote Mukeshimana en tillgång för FN efter folkmordet i hemlandet Rwanda. Men på den svenska arbetsmarknaden har hon haft svårt att ta sig in. Ett mentorsprojekt arrangerat av Internationella Qvinnoföreningen gav henne hopp.
Läs mer...