Det tungt kulturella brottet
© FOTO: SCANPIX
Om Marcus Grahn skulle råna en bank skulle bytets syfte inte vara narkotikum och dumhet. Det skulle vara att köpa det lågmälda popbandet Logh.
Grahn
Krönikan [#220]
Det är något sorgligt med rån.
Det är aldrig kulturtyper som gör dem.
Ingen har sprängt en bank för att få en privatkonsert av Logh.
Det roligaste man kan göra utan pengar är att se polischefer intervjuas om helikopterrånet. Studera deras mungipor, zooma in på deras pokernerv, när de pratar om serietidningsnatten i Västberga. När en reporter säger att det ändå var ganska häftigt, då måste de svara nekande, vara oförstående: det här skriver de inte under på, det går inte, det får de inte haka på. De måste säga att vanligt folk aldrig dagdrömt om sådant. Flyga runt och skjuta pangpang och plocka hela famnen full med pengar, som på film, det gillar inte folk, det förstår inte folk hur man kan göra, sådant tycker de är farligt och dumt, olagligt och skumt... nej, vanligt folk, de är på rättsväsendets sida helt. Medan mungiporna rycker, ögonen velar mellan praktik och teori. Reportern är bara en följdfråga från att få polischefen att skicka armarna mot skyn och i slagen beundran skrika: YES! JAG VET! DET VAR BRILJANT! SÅ JÄVLA HÄFTIGT!
Det roligaste man kan göra med pengar vet jag ingenting om. Att tänka på mitt bankkonto är som att tänka på min hjärna. De finns, allt är mitt, men där finns inte mycket att förvalta.
Jag kan alltså förstå de som rånar. Jag kan se deras situation, den ekvation som fört dem dit: de har tomma skallar, de har tomma portmonnäer, de är fattiga och dumma, men om de är så dumma att de stjäl portmonnäer kan de åtminstone bli rika.
Att råna banker kunde därför vara okej, om det inte vore för en grej: det känns som slöseri med energi. Inget av rånen verkar leda till något bra. Narkotikum och dumhet, det är vad jag har hört.
Varför rånar ingen för kulturen?
Finns inte en enda kulturellt kriminell?
Lyckan är den dag då en polistjänsteman står i Efterlyst och säger att de där tio miljonerna från värdetransportrånet då rå, vi har fått uppgifter om vart de tagit vägen då rå. Allt tyder på att de skjutits in i gratisfestivalen, i den nationella folkfesten där Tom Waits, Kaizers Orchestra och Opeth spelar då rå. Vi misstänker att det rör sig om tungt kulturella gärningsmän, vi anser dem vara mycket härliga för sin omgivning.
Om jag skulle drabbas av ett sådant överflöd av pengar; jag skulle arrangera en konsert med Logh.
Det skulle vara punkt ett.
Logh är ett okänt band från Lund, de spelar långsamt och lugnt, ibland inte alls. Detta är ett av Sveriges bästa band. Det vet inte många, men det vet jag, det är jag som bestämmer sådant.
Om jag blev riktigt rik skulle jag köpa dem. Jag skulle ordna sittplatskonsert i någon tjusig lokal, jag skulle ha fullmakt över låtlistan, och fattar du hur stor publiken skulle bli?
Den skulle bli jätteliten, det skulle bara vara jag.
Ingen annan skulle få komma in.
De skulle spela bara för mig, för att det är så jag upplever deras skivor. De spelar bara för mig, och efter konserten, när jag får gå backstage, till deras efterfest, som jag bara bjudit mig själv till, då ska jag äntligen få fråga dem om End cycle. Spår två på The raging sun. Jag ska säga att det där ni gör fyrtioåtta sekunder in i den låten, i den försiktiga versen, när ni simultansjunger två rader, den vänstra viskar att jag vandrat i månader för att finna den andra sidan översvämmad, medan den högra beskriver en brinnande öken vidsträckt framför mina ögon, samtidigt som ett piano faller ned, varsamt, sjunker metodiskt genom skalan, ton för ton från ljuset ned i mörkret; alltså, när ni gjorde den låten, visst tänkte ni att den skulle låta som... ett hyreshus?
Det är min tolkning, visst stämmer den?
Och jag ska inte ge mig, jag ska fortsätta, tjata tills de intygar att jag har rätt, jag har fattat precis, jag är lika genial som dem.
Jag ska beskriva hur de tonsatt ett foto av ett hyreshus. En blick utifrån, en vinterkväll, med luckorna av ljus som tittgluggar in, som springor i kulissen, ledtrådar till liv. Vardagar med låsta dörrar, samtal som kolliderar, nederlag och planer, och pianot är tårarna hos hon där, hon i det blått tv-flimrande fönstret, hon som ingen ringer till, hon med VÄLKOMMEN!-mattan i gott skick i hallen. Och pianot faller med henne från vinden, Logh, det faller med henne till källaren, passerar samtalen på vägen, hör rösterna som fjärran världar genom väggen, eller hur?
Jo, ska Logh säga, det var faktiskt precis så vi tänkte.
Och jag ska svara:
YES! JAG VET! DET VAR BRILJANT! SÅ JÄVLA HÄFTIGT!
Man kan nog härma sig i mål
Grahn
(2010-03-12)
KRÖNIKAN [#236]
Som självskeptiker betraktad är jag oväntat självsäker.
Jag kan nästan inget, men jag tror jag skulle kunna låtsas kunna nästan vad som helst.
Det är en hoppfrämjande idé, en tankearm att somna på.
Läs mer...
Åttahundra för korta dagar
Grahn
(2010-03-05)
KRÖNIKAN [#235]
Han brukade skrika när jag gick, i panik, varje gång.
Nu skriker jag, i patetik, en klagosång,
lockande på något som alltför snabbt
försvunnit:
O-er-sätt-lig-heee-teeeeen!
Läs mer...
En ilsken docka i bröstfickan
Grahn
(2010-02-26)
Man borde ha en stöddocka, en emotionell tamagotchi.
En maskot vid sin sida för att kommentera allt som sker.
Min skulle se ut som Niklas Wikegård.
Läs mer...
Jag är han jag inte ville möta
Grahn
(2010-02-19)
KRÖNIKAN [#233]
Jag dräps av minderårig tjej vid Slussen.
En bit av mig dör, jag är inte längre jag.
Jag vet vem jag är och jag är idiotalltsågubbtypjäveln.
Läs mer...
Detaljer från ett OS-guld
Grahn
(2010-02-12)
KRÖNIKAN [#232]
Visa mig en rödgrönblå flagga med olivkvist på, och jag säger det är Eritreas. Visa en blågrönvitröd med silkesbomullsträd och jag säger: Ekvatorialguinea.
Det är den sortens kvaliteter jag äger: den stora oduglighetens briljans.
Läs mer...
Den som inte blev börsmäklare
Grahn
(2010-02-05)
KRÖNIKAN [#231]
I min kropp vilar en hårt arbetande man.
Han finns där, det är sant.
Han är bara lite trött ibland.
Läs mer...
Ingenting att oroa sig för
Grahn
(2010-01-29)
KRÖNIKAN [#230]
Vi ser på diabilder, vi är tre generationer i vakuumvinter.
När de togs fanns inte jag.
Det var en obekymrad tid.
Läs mer...
Du kommer att krångla till det
Grahn
(2010-01-22)
KRÖNIKAN [#228]
Han har fyllt ett, han har fyllt två; hur snabbt kan evigheter gå?
Snabbare än jag kan förstå.
Snart har han ett liv jag inget vet om och det stör mig, jag vill veta allt.
Läs mer...
Bärst av allt är schuuukdomen
Grahn
(2010-01-15)
KRÖNIKAN [#228]
Tusen minus i hybrisvintern.
Det är då den stora magsjukan rullar in.
Samt ut.
Läs mer...
En existentiell parkeringsplats
Grahn
(2009-12-18)
KRÖNIKAN [#227]
Om Gud finns är han rik, han har råd med Lars Lerin.
Det är han som målat himlen utanför,
decembersjön och snön, den krumma, stumma skogen, blek och stel av frost.
Jag är fattig men förmögen, jag kan gå ut och sedan in.
Läs mer...
De lurar mig inte (men jag vill)
Grahn
(2009-12-11)
KRÖNIKAN [#226]
Jag är inte nöjd med mig själv, jag skulle vilja vara lite dummare.
Det är inte säkert att det går.
Jag vill vara precis lagom dum för att innerligt älska chokladkalenderschokladen.
Läs mer...
Om det inte gjorde ont skulle jag le
Grahn
(2009-12-04)
KRÖNIKAN [#225]
Något jag verkligen inte gillar är sådana som bara pratar om sin senaste semester.
Jag bara pratar om min senaste semester.
Jag frågar och måste svara, det vore otrevligt att låta bli.
Läs mer...
Slöseri att träffa ännu fler
Grahn
(2009-11-27)
KRÖNIKAN |#224]
Jag träffar för lite folk.
Jag ligger skalor under genomsnitt.
Jag vill inte träffa fler, jag vill träffa de jag redan träffat lite till.
Läs mer...
Jag var en gång en surfare
Grahn
(2009-11-20)
KRÖNIKAN [#223]
Jag brukade köra för fort på Pacific Highway, jag brukade ha surfbrädor på taket, jag var solbränd och yngre än någonsin igen.
Det här var ett par veckor sedan.
Nu är det annorlunda, det är som vanligt.
Läs mer...
Oförmån är världens lön
Grahn
(2009-11-13)
Det stora scoopet kan man som journalist oftast bara drömma om. Som härom natten, när jag drömde om att det fanns en hittills okänd fortsättning på den tv-reklam som den stora banken gör för att locka oss att bli förmånskunder.
Läs mer...
Till Narnia – fast tvärt om
Grahn
(2009-11-07)
KRÖNIKAN [# 225]
Jag minns första gången jag skulle få spela tv-spel som om det vore i går. Regnet smattrade mot rutorna och höstlöven låg i prydliga mammaihopkrattade högar på gården. Alla inomhuslekar var färdiglekta och det gick inte att göra så mycket mer med dagen. Då deklarerade farsan högtidligt att det nog var dags att lära sig spela tv-spel.
Läs mer...
Bakbunden i en raggarbil
Grahn
(2009-10-30)
Krönikan |#224]
Jag kommer från Kil.
Där grisera kör bil.
Gärna Volvo eller Amazon, gärna bucklig, gärna rollad i någon skojig färg. Så länge den kan svänga på en femöring i rondellen, tar sig över farthindret i mitten på Storgatan och har rikligt med utrymme för rejäla bashögtalare är den ett kap.
Läs mer...
Till Zarah med limousin
Grahn
(2009-10-23)
KRÖNIKAN [# 223] Här står vi – bilister, cyklister, fotgängare, föräldrar med barnvagn – och ser på när greencargo-loket segar sig förbi järnvägsövergången.
Läs mer...
Ett sandslott för ett luftslott
Grahn
(2009-10-16)
Krönikan [#222]
Jag vet vad jag vill jobba med, jag ska börja nu direkt.
Ett drömjobb, min verklighet.
Sandslottsarkitekt på en strand vid ett korallhav.
Läs mer...
Tio steg av old school coolhet
Grahn
(2009-10-09)
Krönikan [#221]
Jag grips av coolhet på öppen gata.
Den kidnappar min kropp, jag kan inte
komma loss.
I tio steg är jag en nigga from the old school, on a dance floor nigga doing old moves.
Läs mer...
Kultur & Nöje
Det är bara att kapitulera
Böcker
I Vännerna löper Lars Jakobson linan ut och drar de i dag fullt logiska konsekvenserna av utvecklingen inom nanoteknologin och av den enorma tillväxt av datorkraft som skett de senaste 25 åren. VF:s recensent är golvad av författarens senaste roman.
Läs mer...
Hennes humor får plats i väskan
Kultur
Stora händelser i en liten bok är titeln.
Ellinor Henrikssons dagboksanteckningar är innehållet.
– Det är humor som får plats i en liten väska, säger hon.
Läs mer...
Stig blev kungligt belönad
Reportage
Under sina år som utrikeskorrespondent i Moskva träffade Stig Fredrikson den sovjetiske regimkritikern Aleksandr Solzjenitsyn i hemlighet. För allmänheten har han under fyra decennier begripliggjort komplicerade utrikespolitiska skeenden. Lagom till sin 65-årsdag belönades han med en kunglig medalj.
Läs mer...
Hetaste tipsen i ny spelblogg på VF.se
Övrig sport
Sugen på att tjäna några extra kronor till hushållskassan?
Häng i så fall med i det senaste bloggtillskottet på VF.se: Niclas Moréns spelblogg.
Läs mer...
Följ SM-slutspelet via Hockey-bloggen
Ishockey
Två år i rad har ni kunnat följa Färjestads öden i SM-slutspelet bäst via VF-sportens Slutspelsblogg.
2010 blir ingen undantag men enda skillnaden är att vi inte startar någon ny blogg utan fortsätter att skriva i Hockeybloggen.
Läs mer...
Greger tackar för sig
Ishockey
Färjestads guldhjälte från 1998, Greger Artursson, har spelat sin sista match i karriären.
– Det känns bra och helt rätt, säger han med glad ton på rösten om beslutet.
Läs mer...
Anna: ”Jag bad till högre krafter”
Nöje
En gastkramande omröstning avgjorde Melodifestivalen. Till slut stod Anna Bergendahl som vinnare med låten This is my life.
– En otrolig känsla, säger hon till TT Spektra.
Läs mer...
Köksvägen till stjärnan
Reportage
Leif Mannerström är en av Sveriges mest väldekorerade kockar. Vägen till framgången och berömmelsen gick köksvägen, som utskälld morots– och potatisskalare.
Läs mer...
25 nya VF-bloggare – på nolltid
Karlstad
25 nya bloggar - på lite drygt ett dygn.
VF:s nya bloggportal kan inte beskrivas som annat än en storsuccé.
– Det känns roligare att finnas på en värmländsk sida, tycker Anna Åkerström som bloggar om mode.
Läs mer...
Gör nyhetstestet
Kunskapstest
Ny plats för Selma, landslagstjej, Janne "Flash" Nilsson och skottar sig till New York. Testa din nyhetskoll