Många minns säkert när Maud Olofsson med stolthet förklarade att energiuppgörelsen var historisk. Trots att Centerpartiet har bytt fot, från kärnkraftsmotståndare till kärnkraftskramare, försökte hon framställa sig som vinnare. Det var en seger för det förnybara, förklarade hon, och hävdade dessutom att en enig riksdagsgrupp stod bakom uppgörelsen. När SVT:s nyhetsredaktion grävde i frågan, inför den proposition som regeringen nu lägger fram i riksdagen, sprack Centerbubblan.
Det visar sig att fyra C-riksdagsledamöter var motståndare till förslaget, redan när uppgörelsen presenterades. Solveig Ternström ville då gå upp i debatten för att försvara sin ståndpunkt, men fick nej.
”Så ska det inte gå till i ett demokratiskt samhälle”, säger hon. Hon kände sig utpressad att avstå. Det är inte ovanligt att det finns skilda uppfattningar i en riksdagsgrupp i svåra och kontroversiella frågor. Debattklimatet ska vara tillåtande och taket högt.
Det anmärkningsvärda är hur Maud Olofsson som partiledare hanterar frågan. I och med att hon så brutalt lade locket på, ligger frågan fortfarande och pyr, både internt i partiet och bland gamla väljare.
När Olofsson ansattes hårt i Agendas parti-
ledardebatt, förklarade hon att propositionen, där man ger klartecken till att ersätta befintliga reaktorer med nya, kommer att gå igenom. ”Det tar jag hand om”.
Solveig Ternström kan kanske förvänta sig ytterligare ett utpressningssamtal, om man ska döma av tonen. Olofssons uttalande ger inte intryck av det debattklimat som borde prägla ett parti som gärna kallar sig för folkrörelseparti.
Om man lägger locket på i en fråga som så starkt har präglat ett parti, bäddar man för problem. De fyra tvivlarna i partiet kan känna starkt stöd från stora delar av partiets gräsrötter.
Nu ser de dessutom ut att få stöd från ett lite oväntat håll. Göran Thingwall, moderat som nyligen hoppade av och numera är vilde i riksdagen, säger att han är beredd att fälla förslaget. Inte för att han är emot kärnkraft, utan i rent utpressningssyfte gentemot sina gamla allierade. Olofsson har enligt egen utsago fått ”rättning i leden”. Att Centerpartiet därmed sviker gamla ideal och många av sina gamla väljare är förvisso ett problem för Centern. Men det som är riktigt illa är att alliansregeringen vill satsa på en energikälla som inte är långsiktigt hållbar, där vare sig brytningen – en annan brännande fråga – eller slutförvaringen är säker.
Man skulle med full kraft kunna gå in för den alternativa energi, som successivt kan byggas upp utan stor fördröjning. I stället satsar man på en energikälla som gång på gång visar sig ha stora säkerhetsproblem. Det är ingen slump att flera av de svenska reaktorerna har stått stilla denna kalla vinter. Det är ingen slump att bygget av det finska kärnkraftverk, som alliansen ofta hänvisar till, har stora problem.
Kärnkraften är både dyr, farlig och tar lång tid både att bygga upp och avveckla. Vill man värna klimatet ska man satsa förnybart. Det borde vara självklart oavsett partifärg.