Men helt avgörande för utvecklingen är något annat, nämligen beslutet i folkomröstningen 2003 att behålla vår egen valuta. Det har möjliggjort en penningpolitik anpassad till vår konjunktur, och en valutakurs som gjort våra varor konkurrenskraftiga på världsmarknaden. Det är vår självständighet som räddat oss.
I euroländerna råder kris. Där sker exakt vad vi EMU-kritiker varnade för. Länder som Grekland, Spanien, Portugal och Irland kan inte anpassa sin växelkurs efter sitt kostnadsläge, och hamnar i allvarliga svårigheter. Samma sak sker i Baltikum där länderna förtvivlat söker hålla en fast växelkurs gentemot euroområdet. Nu sker anpassningen i dessa länder via massarbetslöshet och nedskärningar. Det sociala priset för euro-experimentet, är enormt och kan räknas i miljontals arbetslösa.
Det är varken den förra eller den nuvarande regeringen som skall ha äran för att vårt land klarat sig någorlunda dessa krisår. Tacktalen skall istället riktas till det folk som röstade nej till euron. Utvecklingen har tydligt visat att det var de som hade rätt och den politiska eliten fel: Euron är ett sänke för den europeiska ekonomin.