Skolreformerna från 90-talets början har gjort att stora elevgrupper inte får den undervisning de har rätt till. Över 11 procent av varje årskull niondeklassare får inte nationell behörighet till gymnasiet. Undervisningen måste prioriteras hos alla huvudmän om Sverige ska bli en konkurrenskraftig kunskapsnation.
Det är bra att den nuvarande regeringen med sina reformer visar att den vill få svensk skola på fötter igen. Dock saknas den väsentliga frågan om hur skolan ska finansieras.
En mycket liten andel av svenska grundskolans totalkostnad går till undervisningen, endast 50,1 procent. Motsvarande siffra för OECD-länderna är 63,6 procent. Nästan samtliga länder som har bättre resultat i senaste Pisa-undersökningen satsar mer på undervisningen än Sverige.
Den kommunala byråkratin är för stor. Den tredje största kostnadsposten för grundskolan går under benämningen ”övrigt”. Av 12 900 kronor per elev och år i grundskolan används enligt våra beräkningar hela 9 400 kronor per elev och år till skoladministration.
Lärarnas Riksförbund har genom en noggrann genomgång av kommunernas kostnader funnit att den kommunala byråkratin kan halveras och minska med 4,5 miljarder kronor. Motsvarande kan gå till undervisning, vilket innebär 5 000 kronor mer per elev och år.
Resurserna ska gå direkt till skolan och rektorn för att användas till undervisning. Övriga delar i verksamheten, som lokaler, skolskjutsar och matbespisningspersonal ska fortfarande finansieras och skötas av kommunerna.
Den nya finansieringen består dels av en ”nationell elevresurs”, lika för alla elever, och dels en ”likvärdighetsresurs” som beror på elevernas olikheter i bakgrund och bostadsort.
Skillnaderna i likvärdighetsresursen blir tydlig mellan olika kommuner. Medan Lund, som har gynnsamma förutsättningar, får 3 761 kronor per elev och år i likvärdighetsresurs, får Södertälje, med mindre fördelaktiga förutsättningar, 9 085 kronor per elev och år. Den nationella finansieringsmodellen kompenserar för elevers olika bakgrunder, samtidigt som likvärdigheten i systemet ökar.
För Karlstads kommun innebär det nya förslaget att man får 19 201 kronor mer per elev och år till undervisning. Och exempelvis Årjäng kommun får hela 21 784 kronor mer. Det är ett tillskott som kan betyda att elever får mer specialundervisning och framförallt mer tid med tid med väl förberedda lärare.
Vårt förslag ger en total förstärkning av undervisningen med cirka 14 miljarder kronor. För att kompensera för de sämsta kommunerna krävs ett resurstillskott på cirka 9 miljarder kronor, utöver förstärkningen från den kommunala administrationen.
Trots denna radikala satsning når Sverige inte upp till OECD-genomsnittet på 63,6 procent. Det ökar till 60,8 procent av totalkostnaden (jämfört med 50,1 procent idag). Det visar hur eftersatt resursstyrningen varit.
Beräkningsmodellen ger dock ett negativt utslag för 5 av landets 290 kommuner. Därför för vi också in en garanti där inga kommuner ska få mindre resurser till undervisningen.
Lärarnas Riksförbund föreslår:
• Begränsa den kommunala skoladministrationen.
• Skolverket och Skolinspektionen bör regelbundet belysa hur skattebetalarnas resurser används i skolan.
• Flytta finansieringsansvaret för skolan från kommuner till stat.
Vi behöver en ny modell för en rättvis finansiering av skolan. När vi nu presenterar vår rapport ”Från byråkrati till undervisning – en finansieringsmodell för framtidens skola” hoppas jag politikerna faktiskt tar sitt ansvar.