I veckans inslag i SVT:s samhällsprogram Agenda, påstår socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson att ingen av de tunga remissinstanserna påpekat vilka konsekvenser den nya sjukförsäkringslagen skulle komma att få. Detta är ren och skär lögn!
De flesta remissinstanserna inkom med högljudda protester mot denna lagändring, däribland Försäkringskassan, vars tidigare styrelseordförande Inger Efraimsson avgick i ren protest till följd av förslaget om införandet av rehabiliteringskedjan.
Föreningen FRIS – Försäkringstagarnas Rätt I Samhället har dessutom vid tre möten direkt med socialförsäkringsministern påtalat konsekvenserna av den nya sjukförsäkringen.
Varför kan inte regeringen erkänna sitt misstag med införandet av den så kallade ”Rehabiliteringskedjan” och istället tillsätta en blocköverskridande parlamentariska utredning som statsminister Fredrik Reinfeldt gick ut och lovade direkt vid regeringsbildandet.
I dag jagas allvarligt sjuka människor ut ur sjukförsäkringssystemet och förväntas stå till arbetsmarknadens förfogande, en arbetsmarknad där ingen arbetsgivare efterfrågar dem och där friska människor står i samma kö. Många människor har sedan den nya lagen trätt i kraft, ramlat mellan stolarna och står idag helt utan ersättning.
Vi i föreningen FRIS – Försäkringstagarnas Rätt I Samhället, tar dagligen emot samtal och mail från medlemmar som drabbats av de hårdare och inhumana regelsystemens konsekvenser.
Det duger inte längre att komma med ihåliga bortförklaringar när sjuka drabbas allt hårdare för var dag. Det är dags att lyssna på de som dagligen brottas med konsekvenserna och ta till sig kritiken.
FRIS anser att grundtanken med arbetslinjen är god men idag hugger man benen av sjuka människor och uppmanar dem sedan att springa! Det krävs både medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering med en skälig ersättning, för att få en hållbar återgång till arbetsmarknaden.
Tanken var väl ändå att den nya sjukförsäkringen skulle minska utanförskapet och hjälpa människor tillbaka i sysselsättning. I dag har vi i stället ett växande utanförskap som vi ännu inte sett slutet på.