Sociala medier marknadsför dig – och ditt företag

• Vad räknar ni som sociala medier?
HF: – Det är alla ställen där man kan föra en dialog på nätet, där det finns en möjlighet att vara social.
GB: – Jag ser inte Facebook, Youtube och Twitter som sociala medier, utan som verktyg där man kan vara social. Bara för att man är där är man inte social per automatik, utan det kräver engagemang och att man för dialog.
GB: – Det finns ju de som kör Twitter till exempel, som bara kör sin statusuppdatering utan interaktion med någon. För dem är ju inte Twitter ett socialt media, utan en ”pushkanal”.

• Hur kan ett företag använda sig av de här verktygen?
HF: – Man börjar med att omvärldsbevaka och få en koll på vad som händer på nätet: var pratar man om mitt företag nånstans?
GB: – Jag fokuserar ju mest på sociala medier med marknadsföringsperspektiv och den biten jag tycker är roligast är relationsmarknadsföring, att man pratar med sina kunder istället för till dem.

• Men når man de som inte är intresserade?
GB: – Om man jämför med traditionell reklamfilm så får du budskapet när du inte själv har valt det och det kanske inte träffar helt rätt. Men är man ute på nätet och söker information så blir man glad när man träffar budskapet. För företagaren handlar det om att visa närvaro, att visa att man finns för kunden när han eller hon söker svar på sin frågeställning. Företaget ska finnas där och fånga upp. Då blir kunden positivt inställd.
HF: – En stor andel internetanvändare är medelålders som använder internet till att söka information – det ser jag på mina föräldrar, till exempel. Ska de köpa något så går de ut och googlar, kollar konsumenttester och så. Då är det väldigt viktigt att man som företagare har koll på vad som sägs om mitt företag. Det är viktigt att man är aktiv och närvarande och att man inte släpper den kontrollen. Det kan röra sig om en bloggare i Sverige som har skrivit illa om företaget och kommer upp som den första sökträffen. Många försöker avfärda det här med bloggar med att det är lite tramsigt, men konsumenten läser den information som finns – och bloggar hamnar ofta högt hos Google.
GB: – Man kan inte kontrollera diskussionen, men man kan delta i den.
HF: – Har man en väldigt missnöjd kund till exempel, så kan man ta kontakt på ett snyggt sätt – det gäller att man har fingertoppskänsla. Men man kan skriva en kommentar och visa att man är intresserad av att göra kunden nöjd igen.

• Finns det några nackdelar?
GB: – Det finns säkert de man inte kan nå via det här. Men jag ser inte det som en nackdel i sig.
HF:– Det jag tror att många är rädda för är att man tror att man släpper kontrollen av varumärket om man börjar att vara ute på nätet. Men det jag tror att folk missar är att det GÅR inte att ha fullständig kontroll över sitt varumärke på internet. Det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Jag upplever en rädsla – tänk om vi får elaka kommentarer – ja, men...
GB: – Det får ni redan.
HF: – Fast ni vet inte om det.
HF: – Det är lite klyschigt, men den diskussion som tidigare förts vid ett fikabord, den har flyttat ut på nätet. Jag uppfattar det lika seriöst om Gunnar skulle säga något till mig nu om restaurangen han åt på häromkvällen, som om han skulle skriva det på Twitter.
GB: – Den största faktorn till varför du väljer ett märke framför ett annat är rekommendationer från vänner. Och då när du har så många fler vänner i dina sociala nätverk på nätet så får du fler rekommendationer. Då gäller det för företagen att se till att göra rätt.
HF: – Så att de får vänner.

• Ganska ofta får man höra ”hur har folk tid att sitta och skriva och läsa bloggar”.
GB: – Mmm, det tar ju tid.
HF: – Både jag och Gunnar använder oss av olika verktyg, som sorterar. Jag brukar visa det här när jag föreläser...
Hanna ritar en Googlepostlåda där allt samlas som hon är intresserad av från Google, Twitter, RSS-flöden med mera.
HF: – Jag kan också välja att få det här direkt till min mejl. Då läser man av allting på en gång, och det kan man göra när man står i kön på Ica eller om nån är försenad till ett möte och man sitter och väntar. Det gör att man utnyttjar luckorna man får.
GB: – Man får också vara beredd på att det tar tid – man kanske ska dra ner på något annat som inte funkar lika bra som marknadsföring.
HF: – Man var ju väldigt orolig när mejlen kom. Hur tusan ska man hinna med att sitta och mejla?
GB: – Som Ines Uusman sa att internet är en fluga. Lite samma inställning finns till sociala medier. Det är en fluga, en hype, ingen har tid till det... Men det finns hur mycket fakta och statistik som helst som visar att internet har fått ett starkt fäste och blivit en naturlig del. Det finns ingen idag som är ute och föreläser om internet, men det gjorde de, precis som vi är ute och föreläser om sociala medier idag.
GB: – Jag tycker om Twitter väldigt mycket – jag skulle aldrig kunna ha det nätverk med branschkolleger i och utanför Sverige som jag ingår i idag om inte Twitter fanns. Jag och Hanna skulle inte ha så bra kontakt utan det, till exempel. Många säger att ”jag vill inte hålla på med sociala medier, för jag vill hellre träffas”, men jag upplever att tack vare sociala medier lär jag känna FLER människor som man kan träffa.

• Gunnar, du skapade låtsaskaraktären Gunnar Nilsson ihop med Olle Nilsson, som samlade vänner på Facebook, hade en hemsida och så vidare. Varför gjorde ni det?
Gunnar Bark: – Det var flera faktorer. Vi behövde ett projekt och det hade lite med humor att göra också såklart, men sen så växte det till att vi fömedlade ett budskap och han blev som min ett år långa skola i sociala medier. Det hade jag inte räknat med.

• Så du lärde dig genom honom?
GB: – Ja, han var före mig i alla de här sociala nätverken. Vi nådde en punkt när vi kände att nu kan vi inte utveckla honom eller oss själva mer om vi inte får vara oss själva. Sociala medier handlar mycket om att vara sig själv. Många här i stan visste ju att det var jag och Olle, men i resten av Sverige var det en del som trodde att han fanns på riktigt. Det blev inte bra.
HF: – I samma veva var det en debatt om det här med transparens i sociala medier – Malmöoperan hade en påhittad blogg och Federley la ut något påhittat på nätet. Det var en väldig diskussion om transparens och vikten av att ha en avsändare. Så det kändes som att ni mjölkade ur det bästa av det och avslutade med väldigt bra tajming. Fast Gunnar Nilsson är nog väldigt saknad, tror jag.
GB: – Jag saknar honom jättemycket hela tiden. Vi tänkte att i skulle lägga över den här kreativiteten på våra kunder, men det handlar inte om samma sak. Nu pratar vi om honom som en person... Men det låg så naturligt och det är inte lätt att lyfta över. Det blev något djupare med honom än vad vi trodde.

• Ni var inne på transparens. Skiljer ni på era privatpersoner och era yrkesjag när ni är ute på till exempel Twitter?
GB: – Jag gör ingen skillnad.
HF: – Jag gör ingen skillnad annan än den naturliga. Man kan prata om andra saker med sina vänner än jag gör med mina kunder eller uppdragsgivare, och det märks när jag skriver på vår företagsblogg jämfört med hur jag skriver på min privata blogg. Det är olika målgrupper.
GB: – Men så beter vi oss ju i verkliga livet också. Det är som vanliga livet fast man flyttar över det på nätet.

• Jag använder egentligen bara Facebook som privatperson och har få yrkeskontakter där. Det skulle kännas konstigt att lägga ut samma information om mig själv till de jag träffar i jobbet och de jag hänger med på helgen. Men ni tänker inte så?
GB: – När jag kollar upp dig gör jag det för ditt yrkesjag, inte dig som privatperson. Därför tycker jag att företag bör hitta en social medie-policy och få med sig alla sina anställda istället i marknadsföringsprocessen – då har de jättemånga ambassadörer. Man är ändå ett ansikte utåt för sitt företag och inte sin privata person – det är likadant om någon gör bort sig på stan så vet ju jag oftast var den personen jobbar och det kan föra med sig att man inte vill jobba med det företaget för att en person beter sig skumt. Det är detsamma på nätet.
HF: – Och det här med policys kan se väldigt olika ut. En del har en schysst rådgivande policy, att medarbetarna ska tänka på att det de skriver på nätet finns kvar, medan vissa företag vill begränsa vilka semesterfoton som medarbetarna får lägga ut. Då kan man känna att man kommer in lite på yttrandefrihet. Det finns redan en lagstiftning runt att man inte får skada sin arbetsgivare, så att det kan kännas överdrivet att ha en för hård policy, men lite riktlinjer och råd behövs.
GB: – Att man upplyser om att såhär funkar det i dag och ni får gärna vara med och prata om vårt företag på det här sättet.
HF: – Och ser ni nånting negativt nånstans, kontakta oss i företagsledningen, så kan vi göra något åt det. På så vis får företaget många tentakler som är ute och känner av stämningen.

• Du var inne på att man ska tänka sig för.
GB: – Ja, för allt man lägger ut finns kvar – vi får ganska många spontana jobb- och praktikansökningar till vårt företag och såklart kollar jag upp dem – där måste man se till att det som först visas är arbetsprover snarare än bilder på en när man är full.

• Kan ni ge exempel på när företag ger svar direkt?
GB: – Jag fick sms från Lantmännen som jag inte hade valt att få själv, om kampanjer och tillställningar. Det kom från ett nummer man inte kunde svara på. Jag följer Lantmännen på Twitter och skrev ganska surt och kort ”sluta skicka sms”. Jag fick svar direkt från flera håll i företaget att de skulle ordna det. Jag var från början irriterad, så vände de det snabbt till att jag blev positivt inställd, samtidigt som de stärkte sin relation till mig som kund så att jag till och med tycker att de är bättre än de var innan sms:n. När de skickar ett budskap som jag tycker är intressant, då skickar jag det vidare i mitt nätverk.
HF: – Jag upplevde samma sak med Tele2. Jag var missnöjd, skrev på Twitter och fick svar från presschefen på Tele2. Då kändes det som att de tog mig på allvar. Comhem har anställt en kille som bara ägnar sig åt att svara missnöjda kunder inom sociala medier – det är lite svårare att vara sur på en person än på ett helt företag. Man kan vända det till något positivt.

• Hur ser ett ”bra” inlägg ut?
GB: – Hur stort är ett hus?
HF: – Det ska vara intresseväckande.
GB: – Det handlar om vad du gör och ska ha relevans utifrån den relation du har till de som följer dig. Det ska finnas något konstruktivt. Men samtidigt får det inte bara vara det, då matar man bara ut någon slags företagspropaganda. Det ska vara ett socialt kitt emellan det där också.
HF: – Man ska känna att det är en person som har skrivit det.
GB: – Precis som när man pratar med människor vanligtvis så pratar man inte bara om sitt jobb hela tiden – folk tröttnar ju på den personen som bara sitter och pratar om sitt jobb.
HF: – En bra tumregel är att det är människor som pratar med människor, oavsett om jag representerar ett företag. Därför får man tänka på de vanliga sociala regler som finns och applicera dem på de sociala medierna.
GB: – Man kan sammanfatta det med att det ska vara kort och kärnfullt. 140 tecken är max, men det är bättre att använda 120 tecken, för då finns det plats för de som tycker att det är ett bra budskap att skicka det vidare – det bygger på med tecken för namnet på den som skickar det vidare också.
HF: – Hellre för kort än för långt. Retweeta, som det kallas.

• Det ska man tänka på när man väljer användarnamn också.
GB: – Ja, absolut.

• Hur tror ni att det kommer att utvecklas i framtiden?
GB: – Vi är bara i början än så länge – det kommer att öka. Nya tjänster och nya funktioner som gör det ännu lättare för oss att kommunicera. Snart kommer GoogleWave som kommer att förändra allting, tror jag.

• Vad är det?
Hanna Fröcklin: – En enkel förklaring är att jämföra det med Facebook – skickar man meddelanden där samlas allt i samma tråd. Alla nås. Jämför det med att mejla tio personer – då kan ett meddelande försvinna från diskussionen om man inte trycker på ”svara alla”-knappen. Med GoogleWave kan man även lägga till länkar och filmer och fler personer allt eftersom.
GB: – Man kan lägga till någon som kan spola tillbaka samtalet.

• Hur upplever ni att läget är häromkring – är det många som känner till hur sociala medier kan användas för relationsmarknadsföring?
HF: – Jag tror att många är lite rädda för att känna sig dumma. Det är inget konstigt att inte ha använt det. Många vill och vet att det är viktigt, men är i en uppstart. För många är det: ”snart”.
GB: – ”Vi ska börja med sociala medier hösten 2010”. Ja, men nu då? Det är som att säga: ”vi ska börja prata med andra människor i september 2010.”
HF: – Medan vi kan visa att det här sägs om ert företag idag. Ni kan bygga vidare på det positiva eller svara om det är något negativt.
GB: – Det hänger samman med marknadsföringsbudgeten förstås, men sociala medier är dynamiskt och något som händer hela tiden. Det är vår uppgift att förklara vad som finns, för det har inte nått ut. En föreläsning kan vara en ingång.
HF: – Det upplever vi ett sug efter också. Det viktigaste för ett företag är att ta fram en medveten strategi – det kan man känna en trygghet i. Om det känns stort – välj en del av de sociala medierna som känns kul och relevant för er organisation, beroende på hur mycket tid och resurser ni har. Man behöver inte finnas överallt.
GB: – Och ta kontakt med en konsult så att det blir rätt. Det är klart vi pratar i egen sak – men det finns en del som bara ger sig ut utan att bete sig på rätt sätt.

• Ofta hör man att folk förundras över att andra sitter med datorer på föreläsningar, till exempel, och ondgör sig över att ”då har det gått för långt”.
GB: – Jag följer föreläsningar via Twitter om jag inte kan åka. Man kan till och med vara med och ställa en fråga fast man inte är där.
HF: – Det handlar om normal vett och etikett – det är klart att det är oartigt att sitta och knappra utan att lyssna på den som föreläser, men oftast så för man budskapet vidare. För en del föreläsare är det alltså en vits med att åhörarna twittrar.
GB: – Och det är en vanesak – det är helt accepterat att man sitter med papper och penna, tar anteckningar och berättar på kontoret vad man fått höra. Här kan du dela med dig på en gång.
HF: – Och likväl som man kan göra en inköpslista på det där blocket kan man göra något annat med datorn – det handlar om att fånga åhörarnas intresse också.
GB: – Ja, du kanske bara har gjort roliga gubbar i det där blocket.

EXEMPEL PÅ SOCIALA MEDIER
Blogg: personlig och öppen dagbok eller logg på webben, typiskt bestående av regelbundna skriftliga inlägg med personligt hållna iakttagelser och synpunkter på dagsaktuella händelser.
Facebook: webbplats för nätbaserad gemenskap och nätverksbyggande, startad 2004 av amerikanen Mark Zuckerberg. Facebook utgörs till stor del av användarprofiler, vilka kan bestå av kontaktuppgifter och digitala fotoalbum. Profilerna knyts samman till olika nätverk. År 2007 förvärvade Microsoft 1,6 procent av aktierna i Facebook för 240 miljoner US dollar.
Twitter: webbaserad tjänst för socialt nätverkande, startad 2006. Mikrobloggar på vilka användaren publicerar textmeddelanden, tweets, bestående av högst 140 tecken. Längden motsvarar det maximala antalet tecken i ett SMS. Meddelanden kan även skickas via mobiltelefon. Har fått uppmärksamhet över hela världen, inte minst för dess roll som snabb nyhetsförmedlare vid dramatiska händelser.
Flickr: webbplats för uppladdning av bilder med tillhörande community, startad 2004. Sedan 2005 ägs Flickr av Yahoo!.
Källa: NE.se